Kategori: 2010-tal

2016: 177 – Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

 

 
Okej – detta är hands down den bästa barnboken jag har läst sedan jag var liten. Jag hade höga förväntningar – såklart, det är ju Mats Strandberg vi pratar om – och de infriades, inget snack om saken. 
 
(Författaren var med i P4 Extra för några veckor sedan och pratade om denna samt om filmatiseringen av Färjan – lyssna gärna här!) 
 
Frank Steen – son till Mari och Kjelle, ni kopplar väl? – blir ett monster på sin nioårsdag, när granntantens hund Uffe biter honom i handen av misstag när de leker. Han är inget farligt monster, utan ett som bara vill bli kliad på magen – men det sätter hela Yrred i skräck. Frank är en ensam liten kille, men när han måste ge sig in i mörkret på flykt från de som jagar honom träffar han andra monster, som är mycket farligare än han själv – och kanske behöver han inte vara ensam längre? 
Vackert, vemodigt och med finstämd humor. Jag gillade den skarpt! 
 
Sofia Falkenhems illustrationer är helt underbara också. Det är helt enkelt en kanonbra barnbok. 

2016: 176 – Granne med döden av Alex Marwood

Jag läste Onda flickor av Alex Marwood för snart två år sedan, men av någon anledning har jag inte plockat upp hennes andra roman, Granne med döden, förrän nu. Det finns lite olika skäl till det – främst att den försvann som e-bok ur alla appar, och jag försöker att inte köpa dyra nya böcker men har heller inte hittat den på loppis. Så var det med det. 
 
Men jag hittade den på Library Genesis och i förra veckan var det dags. Egentligen borde jag inte ha börjat på den mitt i veckan, för snacka om att man absolut inte vill lägga ifrån sig den. Så fantastiskt spännande! (Jag läste den alltså på engelska, och då heter den The killer next door.) 
 
Det var alltså när jag lyssnade på Dark Places-Helenas intervju med författaren som jag blev pepp på att äntligen ta tag i den, och då fick jag höra att den är baserad på de sanna händelserna i norra London då Dennis Nilsen mördade en massa människor vars kroppar han hade i sin lägenhet. Ungefär så. Nu är historien lite annorlunda i detta fallet, men premissen är densamma. 
 
Ett antal personer bor i ett hus med flera små lägenheter i en fiktiv förort till London. Alla har de något att dölja, och alla har de sina anledningar att hålla sig så hemliga som möjligt – i vissa fall helt utanför det sociala nätverket. Någon har bevittnat något hon inte borde ha sett och har varit på flykt i tre år, men måste nu återvända till England då hennes mor är sjuk. Någon är på flykt från socialen. Någon har bott i huset i hela sitt liv. Någon är en kallblodig mördare med en penchant för balsamering och sminkning av sina offer. 
 
Ja, ni fattar. Och precis som i den sanna berättelsen är det inte förrän rören kollapsar som man upptäcker vad som pågått i huset. Och det är ingen rolig läsning, det vill jag lova. 
 
Men det är så BRA. Herregud! Jag är inte klökmagad, men det var på gränsen att det går att läsa vissa bitar samtidigt som man äter. Åh, så spännande. Åh, så välskrivet. Åh, vad jag längtar till nästa Marwood! 

2016: 172 – Simma med de drunknade av Lars Mytting

 

 
Lars Myttings roman Simma med de drunknade var ”månadens bok” i Kulturkollo läser. Det är snart färdigpratat om den, men om du är sugen på att vara med i världens bästa digitala bokcirkel så häng på nästa gång, vetja! Nästa bok tillkännages på söndag 🙂 
 
Jag läser väldigt lite från våra grannländer, känner jag, och det var en särskild anledning till att passa på att vara med även denna gång. Dessutom hade flera bokbloggare skrivit väldigt varmt om den, och det är alltid motiverande till att hänga på. 
 
Nu fastnade jag kanske inte riktigt lika mycket för den som många andra har gjort, men det spelar ju ingen roll. Provar man inte kan man inte veta! 
 
Boken är en sorts släkthistoria med kriminslag – huvudpersonen Edvard söker sina rötter med utgångspunkt i Gudbrandsdalen, vilket för honom till Shetlandsöarna och Normandie, där han vet att hans föräldrar dog på 70-talet. Vad han inte visste, inte förrän hans farfar och vårdnadshavare dör, var att han var med när de dog och hittades flera dagar efteråt på en vårdcentral på en närliggande ort. 
 
Det är lågmält, finstämt och lagom spännande hela vägen igenom. Vissa bitar hade jag kunnat klara mig utan (Edvards kärleksutsvävningar), men det var trevlig lyssning hela vägen igenom. Ja, jag lyssnade alltså – jag tror inte att jag hade blivit klar om jag hade läst den på papper. Tempot var för sävligt för mig, sådan är jag. Och den är kanske lite längre än nödvändigt också. 
 
En fråga som kom upp till diskussion idag var om man skulle rekommendera boken till någon och isåfall till vem, och det skulle jag gärna göra. Till någon som gillar trevliga böcker. Det är absolut ingen diss, men alla gillar ju inte trevliga böcker något särskilt. Jag gör det, i lagom stora doser! 
 
Jag blir väldigt nyfiken på Shetlandsöarna, och har genast laddat ner första boken om Ann Cleeves kommissarie Perez. Om inte annat så är jag jättenyfiken på hur någon som heter Perez har hamnat på Shetlandsöarna! 

2016: 171 – Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Som jag har längtat efter nästa bok i serien om Emma Sköld – i ett år och sex dagar, ganska exakt.
 
Och jag blev inte besviken. Tiggaren fick fem stjärnor av mig på Goodreads och det är den sannerligen värd. Så himla bra. 
 
I slutet på Avdelning 73 undrade man onekligen hur serien skulle kunna fortsätta. Alla kanske inte har läst den ännu och därför vill jag inte säga för mycket, men det kändes väldigt vanskligt. Därför visste jag inte alls vad jag skulle tro eller tänka när jag slog upp boken. 
 
Som jag sedan behöll uppslagen under de få timmarna det tog att plöja sig igenom boken. Herreguuud, så spännande det är! 
 
Här får vi följa den unga romska flickan Soraya i Stockholm. Hon har sett något hon absolut inte borde ha gjort, och det blir starten på en rafflande, välskriven, vass och aktuell berättelse, som tar upp evigt viktiga ämnen, inte minst i Sverige idag. Det är korruption på hög nivå, brott som ursäktas av helt fel anledningar och… ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte ens klistra in texten från förlaget då den avslöjar mer än vad jag vill göra. 
 
Så, jag kan bara rekommendera den å det absolut varmaste. Så otroligt bra. 

2016: 170 – Ständigt frågvis av Cecilia Hagen

 
Antalet människor som Cecilia Hagen har mött varierar mellan den tryckta upplagan och ljudboken – jag kan inte riktigt svara på varför, men det spelar inte så stor roll. Jag har hur som helst lyssnat på ljudboken, tyvärr inte i inläsning av författaren själv utan Anna Maria Käll, som inte är min favorit. Tyvärr. Men man får lära sig. 
 
Det är inte så lätt att skriva en ”recension” om en sådan här bok, så det ska jag inte försöka mig på heller. Men det är en samling anekdoter, roliga och mindre roliga, om Cecilia Hagens långa liv som report, journalist och intervjuare. Vissa bitar är underbara, vissa inte särskilt intressanta men i stort är det en jättefin bok att lyssna på. Det känns lite som ett förlängt Sommarprogram eller något åt det hållet, en massa berättelser ur livet helt enkelt. 
 
Så åter till Anna Maria Käll, och min oförmåga att förstå varför man inte gör sin research innan man läser in en bok. I detta fallet hade hon stenkoll på en hel del ganska obskyra ortsnamn i Storbritannien, vilket förstås tyder på viss research – men så har kallar hon det Arnold Schwarzenegger höll på med innan aktörskarriären satte fart för ”buddy building”. BUDDY BUILDING, mina damer och herrar, jag får utslag. Det var någon annan, liknande sak också men jag kan inte säga om det var i denna boken – tror att det var ”bear” och ”beer” vilket är oerhört vanligt bland svenskar. Men för den sakens skull inte okej.
 
Hur som helst så gillade jag denna, jag gillar Cecilia Hagen väldigt mycket och även om man kanske hajar till lite grann när man ser omslaget så är jag väldigt glad att det var denna bild som valdes – en bild där en kompetent och kunnig kvinna får vara precis som hon är. Så befriande! 

2016: 168 – Prio ett av Emelie Schepp

Det hör inte till vanligheterna att jag läser tre böcker av samma författare under en enda månad – och absolut inte ur samma genre – och definitivt inte ur samma serie! Men nu har jag gjort det och det är för att jag är hopplöst förälskad i Emelie Schepps böcker. Läs gärna om Märkta för livet och Vita spår också. 
 
Detta är alltså tredje boken om åklagare Jana Berzelius i Norrköping. Och jag måste bara säga på en gång – vilket driv det är i boken! Både handling och språk har en fantastisk energi och det är mycket begåvat utfört. 
 
Vi följer ambulansförarna Philip och Sandra som blir först på plats vid det första mordet. En kvinna har blivit mycket svårt sargad och polisen undrar om det kan vara ett enstaka vansinnesdåd. De inser dock snabbt att de har med en seriemördare att göra, då fler personer hittas, alla stympade på ohyggliga vis. 
 
Det är massor av red herrings, massor av cliffhangers, korta kapitel och som sagt, ett makalöst driv. Jag fick slåss med mig själv varje gång det var dags att lägga ner hörlurarna  och det tog inte många lyssningar innan jag var klar. Boken kom på måndagen, på onsdagen var jag färdiglyssnad. 
 
Ja, det är så bra. Hur ska jag nu orka vänta på nästa? Det är ju precis av denna anledningen som jag sitter på böcker – jag vill inte behöva vänta. Men jag ska ge mig till tåls och jag är helt säker på att jag inte blir besviken. 

2016: 163 – Familjen Bliss magiska bageri av Kathryn Littlewood

 
En forumvän tipsade om denna för ett tag sedan, och det är jag glad för för annars hade jag antagligen aldrig kommit mig för att läsa den. Jag lyssnade på den under några härliga timmar i lördags – till promenad, korsord, matlagning och ungefär allt annat man kan tänkas hitta på under fyra timmar 🙂 
 
Syskonen Bliss – Thyme, Parsley, Rosemary och ja, ni har gissat det – Sage – bor med sina föräldrar ovanpå familjens bageri, Bliss Bakery. De har en magisk kokbok, som gått i arv i generationer, och kakorna de bakar får helt enkelt folket i byn att må fantastiskt bra. De kan till och med bota sjukdomar! 
 
När föräldrarna måste resa bort för att hjälpa till i en annan by blir syskonen lämnade ensamma – med en förmaning om att inte använda den magiska kokboken, utan bara baka vanliga kakor. I samma veva dyker den mystiska moster Lilly upp – och hon vill absolut få ta del av kokboken. Hur ska de göra? 
 
Det är fartfyllt, roligt, spännande och lite allvarligt också. Allt man kan önska sig av en bok för slukaråldern, alltså. Jag kommer att fortsätta lyssna på böckerna då och då, det är jättetrevligt. 
 
Och ja. Jag vet att den har fått kritik för att den inte är så särdeles genusmedveten – mamman bakar medan pappan åker på spännande äventyr för att hitta ingredienser, och så vidare. Men nu väljer jag att inte lägga emfas på den biten utan helt enkelt njuta av en supermysig barnbok. Så! 

2016: 162 – Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg

Av någon anledning hörde jag aldrig talas om Dagboksanteckningar från ett källarhål när den kom 2013, trots att den ju var otroligt hyllad. Det är först nu när uppföljaren Vi ses i mörkret har kommit ut som jag har överhopats av Wiberg, har varit oerhört nyfiken och sökt i alla appar flera gånger i veckan i hopp om att de skulle dyka upp – och så gjorde de det! Och jag sträckläste denna, nästan i en liggning men inte riktigt. (Liggning istället för sittning? Ja, det är ett ord. Nu.) 
 
Om den är värd alla hyllningar? 
 
OM den är. Den är helt fantastisk! 
 
Linnea är sexton år. Besatt av A som jobbar på Plantagen, och som hon aldrig har pratat med men älskar högt och rent ändå. Nedräkningen till Peace & Love-festivalen är en viktig bit av dagboken, samt det underliga vänskapsförhållandet till bästa kompisen Janine som tycker att de ska äta lunch vid olika bord två gånger i veckan, den heltokige lillbrorsan (vilken diagnos har han, egentligen?) och de knepiga föräldrarna, Linnea ritar serier och spelar in röstmemon och skriver berättelser… allt i ett enda kaos. 
 
Tonårskaoset, naturligtvis!
 
Vikarierande svenskläraren Fredrik och hans sambo Lo bringar lite ordning i vardagen, men innan man vet ordet av blir det snarare tvärtom. 
 
Texterna är baserade på David Wibergs egna scenföreställningar där han spelar Linnea, och det är väl kanske där förklaringen finns till hur en 40-årig kille kan skriva så trovärdigt som en sextonårig tjej. (Ja, det är han på omslaget.) 
 
För det är så himla bra. Så välgjort, så skarpt. Älskar. Och längtar efter nästa. 

2016: 161 – Sommaren före sjuan av Pernilla Gesén

Som sagt så är det barnbokstema i Temaläsning 2016 nu i maj, så det kommer att komma en lång rad med barnböcker här framöver. Hoppas att ni gillar barnböcker lika mycket som jag gör 🙂 
 
Jag botaniserade alltså lite grann i Storytels kategori 9-12 år, och fick syn på denna… och ni ser – det är en klassisk B. Wahlström, med röd rygg! Därmed helt oemotståndlig! 
 
Det finns massor av delar om klass 7B, och jag vet inte riktigt om jag kommer att fortsätta läsa. Men det är inte omöjligt, det är ändå mysig läsning. 
 
Paulina och Kalle är bästisar och de är väldigt glada över att ha hamnat i samma klass nu när det är dags att börja högstadiet. Men nu, när de går på besök på nya skolan för att träffa nya klassen känns det inte alls lika bra. Två av de nya klasskompisarna, Tessan och Rozanna, känns högljudda och bossiga och särskilt Paulina känner sig inte alls bekväm med detta. När de träffar tjejerna under sommaren känner Paulina sig utanför, och för första gången följer hon inte med Kalle till sommarstugan, som hon alltid brukar göra. 
 
Men Tessan och Rozanna har sina egna problem. Rozannas mamma är ensamstående och verkar inte må särskilt bra, fast hon dejtar lite grann. Och inte vem som helst, utan Kalles pappa som är nyseparerad från hans mamma… 
 
Ja, helt okej trevligt och jag gillar att det är korta, rappa kapitel. Som det ska vara i en ungdomsbok! 

2016: 160 – Nattsländan av Katerina Janouch

I-landsproblem #1 – jag kan inte bestämma mig för om jag vill plöja serier jag gillar, eller hela tiden ligga lite efter så att jag aldrig behöver vänta på nästa. Så dumt. 
 
Men nu lutar det väl åt att jag vill läsa Cecilia Lund-böckerna innan nästa kommer ut. Kanske i alla fall. Så här är en till! 
 
Cecilia ligger på sjukhus och återhämtar sig efter den mindre hjärtinfarkt hon fick i förra boken. Det är dags att separera från John igen, och hon flyttar hem till syrran Susanna som egentligen har en massa annat att tänka på. Hon är nämligen gravid – men hon vet inte vem som är far. Bara att det inte är hennes make. 

 
Samtidigt vill tredje systern Maria byta inriktning på skrivkarriären. Mormor Sonja får väldigt lite plats och mamma Christina lika så (vilket är lite skönt – även om det såklart är viktigt att skriva om kvinnors missbruk så började det bli lite småtjatigt, särskilt nu när hon är nykter), det är något som händer på förlossningen (ja, Cecilia börjar jobba igen ganska tidigt, tycks det mig)… 
 
Ja, ni vet. Inga överraskningar – men det är ändå trevlig läsning. Jag gillar Janouchs sätt att skriva och jag gillar att Cecilia inte är någon übermensch – även om det verkar rätt jobbigt med fem kids. Men författaren har ju själv erfarenhet av stora barnaskaror! 
 
Så ja. Helt okej. Jag fortsätter att läsa om Cecilia.