Författare: Annzah

hemma igen

Sådär ja, det blev en rask och effektiv handlingstur. Jag har så sjukt dålig koll på vad som är dyrt och billigt och så vidare här, men jag fick ett halvt kilo gott kaffe (Gevalia Ebony – ljuvligt!), två grapefrukter, ett halvt kilo ekologiska tomater, två avocados, en tub pepparrotsvisp (heter det väl?), fem lättdrycker (sådana där man blandar 1+4 – citron, svart vinbär, kaktus lime, fläderbär och något mer, äpple kanske?) och en rätt rejäl bit brieost för 145:-. Det kan väl inte vara SÅ farligt? Jag måste verkligen lära mig det här.

Har även jazzat omkring med Swedbank och fått en massa bra saker lösta, skönt. Måste åka till ett kontor – de påstår att mitt närmaste är Wieselgrensplatsen på Hisingen (väldigt nära där jag bodde som liten) – jag kan inte riktigt förstå det, men jag får väl lita på norrländske Joooooonas som hjälpte mig så fint i luren.

Fick just mail från gamla jobbet, företaget har blivit sålt och nästan alla jobbar sin sista dag idag. Jesus.

Annars då? Tja. Somnade vid halv sex imorse och sov en timme, sedan ett par timmar till, var uppe vid 9. Vikit all tvätt från igår men inte orkat plocka in det i klädkammaren ännu, det är för varmt härinne för att ens tänka på det. Hittat en soffa på Blocket som jag mycket väl kan tänka mig – har tänkt köpa den modellen i alla fall, och om jag kan få den för 1700:- inkl leverans istället för 5500:- så vore jag rätt nöjd – om den är så fräsch som den ser ut vill säga.

Nä, tror jag ska gå ut och sätta mig på gården i solen och läsa en stund, få lite extra D-vitaminer och försöka bestämma vad jag vill ha till lunch. Eller, det blir egentligen frukost för imorse fick jag ”bara” i mig typ en liter kaffe.

Och YES, de ringde just från ett jobb jag sökte igår som låter kul och bad mig komma på intervju den elfte! Det ska jag bannemig fira med en Virgin Mary – jag har till och med selleri i kylen.

Hoppas alla har en bra dag!

004 – En låt som gör dig ledsen

004 – En låt som gör dig ledsen

Ja. Som sagt så undviker jag allt vad deppmusik heter – jag ser helt enkelt ingen anledning att göra mig själv ledsen genom att lyssna på musik. Men – det finns många som får mig att gråta, av en eller annan anledning. Oftast rörelse, ibland minnen.

Till exempel sådant som spelades hemma när jag var liten. Absolut inga hemska minnen, inget sånt, men under alla åren långt ifrån mamma och pappa kunde jag lätt bryta ihop vid blotta ljudet av Björn Afzelius Bland Bergen i Glencoe eller Dire Straits Why Worry?. Likaså visor och låtar som påminde om Göteborg och om västkusten – mycket av Taube, och Känn Ingen Sorg för mig Göteborg, när man hör spårvagnsklockorna i slutet. Och Scarborough Fair, som jag brukade be pappa spela på gitarr i rummet bredvid ibland när jag skulle sova som liten. Väggarna är ingalunda tjocka hemma hos mor och far.

Naturligt kanske vore att bli ledsen av sådant som spelats på begravningar jag varit på – men det går faktiskt inte. Eller, lite. På morfars begravning, som var min första, spelades Så Skimrande Var Aldrig Havet – den är otroligt vacker och naturligtvis en av de Taube-visor som får mig att bli lite gråtmild. MEN. Den spelades enbart för att vi var tvungna att få ”de vuxna” att förstå att man INTE kan spela Ta Mig Till Havet på en begravning för den är snuskig – så det hela blev lite roligt ändå. Farfar ville absolut ha Livet i Finnskogarna på dragspel. Inte särskilt sorglig. Farmor? Billy Joel – River of Dreams. Mormor – något med Alice Babs som jag inte minns vad den heter. Alla dessa är med andra ord rätt lugna ur gråtsynpunkt.

Fairytale of New York är en liplåt för mig. Mest för att den får mig att tänka på julen antar jag, och många år i sträck kunde jag inte åka hem mellan påsk och jul – alldeles för lång tid emellan.

Anyway. Jag tror att jag har kommit fram till att den låt som jag gråtit mest till i mitt liv, varesig det har varit på grund av brustet tonårshjärta eller upphovsmannens tragiska död (och mitt i det att han var så vansinnigt lik min pappa i perioder) är detta mästerverk:

Det är Pattie Boyd som är med George i videon – hon lämnade honom för hans bäste vän Eric Clapton. Det är också sorgligt – men de fortsatte vara bästa polare, otroligt nog. Tänk att ha fått två av världens bästa låtar skrivna åt sig? Denna förstås, och Layla som ni kanske har hört…

När jag såg Paul McCartney 2003 hoppades jag SÅ att han skulle spela Something, fast det fanns ju egentligen ingen anledning. Men så framåt slutet plockade han fram en ukulele och började prata om sin älskade vän George – då brast allting, herregud vad jag grät. Inte lika illa som kvällen i Flat 14 på själva dödsdagen, men inte så långt ifrån. Och nog spelade han den på ucke. Underbart.

(När jag ändå är igång och tjatar kan jag berätta att vovven som Paul och Linda busar med i videon är självaste Martha som inspirerade Paul att skriva Martha My Dear.)

mmm bliss

Jag älskar min dusch! Den är stor nog för typ fyra personer om man skulle vara på det humöret, jättebra tryck i slangen (annat än man kan säga om min ”power shower” i sista Londonlägenheten!) och bara… ljuvligt. Det är så illa att jag börjar skura väggarna för att slippa gå ur!

Nu är jag i alla fall nyduschad, skrubbad, insmord och i nytvättad pyjamas, har bäddat rent i sängen och mår riktigt bra under omständigheterna. Visst värker det som vanligt på kvällarna och visst är jag stel i knäna men man får vara glad för det lilla. Pratade med Karin en stund vilket var mysigt och nu har jag på lite skräp-TV och ska nog kicka lite ass på Oxie.com en stund.

Fridens liljor!

tubecrush.net

Så vansinnigt kul!

För övrigt fick jag just visa leg på ICA Nära när jag slank in på impuls på min lilla kvällspromenix. Jag undrar just hur trött kassakillen var… det stod i och för sig ett par grabbar som INTE såg ut att ha åldern inne med massa folköl bakom mig i kön, förmodligen till fotbollen, så han kanske bara tänkte lite för snabbt. Han verkade nöjd med mitt pass i alla fall så jag antar att det var någon sorts komplimang.

Skål säger jag och Herrljungaflaskan.

chicken noodle soup

Försökte efterapa min gamla favorit Heinz WeightWatchers Chicken Noodle Soup till lunch och lyckades förvånansvärt bra!

Fräste finhackad blekselleri med gul lök och vitlök, hällde på buljong och lät det puttra ihop och reducera lite grann. I med kycklingfilé i små bitar och kokade i tjugo minuter eller så på låg värme. En liten burk majs och fyra hackade heta Peppadew-paprikor, puttra en stund till och sedan i med bruten spaghettini de sista fem-sex minuterna. Kryddade bara med Maldon-salt och vitpeppar, plus lite svartpeppar till serveringen förstås.

Några salta kex till i brist på Matzo-crackers. Min ICA Nära är helt enkelt inte yiddische nog 😉

now you see them now you don’t

För ett par-tre år sedan hade jag ALLTID linser, förutom möjligtvis någon halvtimme innan läggdags, eller om jag bara var hemma av någon anledning. Jag avskydde att gå ut med glasögon på och gjorde det bara i absolut nödfall.

Men så började jag bli jättetorr och irriterad i ögonen, förmodligen på grund av all tid sittande framför en rätt dålig datorskärm (innan den blev utbytt) i luftkonditionering och damm, och jag vande mig på något vis vid att ha glasögon istället. Och nu har jag enbart glasögon. Har inte haft linser i på nästan två år.

Och jag känner knappt igen mig utan glasögon nu – på kort i alla fall, för jag sminkar mig ju utan glasögon på till exempel. Vet inte vad det är men det känns som om mitt ansikte hålls ihop bättre med dem på, mina ögon ser inte ut att sitta lika långt ifrån varann (något jag aldrig reagerat på förrän nu när jag tittar på kontrasterna) och jag ser inte lika hårdsminkad ut som jag kan göra utan glasögon.

Intressant.

Pappa var här och hjälpte mig att fixa med sladdar och grejer, jag tvättar järnet, värden kommer och lagar min ringklocka plus en strömbrytare som gick sönder helt randomly i eftermiddag och jag tänkte göra en god kycklingsoppa med spaghettini i. Kanske lika bra att jag börjar med den innan det blir dags att gå ner i tvättstugan igen!

good morning starshine

Stannade uppe sent med flit igår och somnade riktigt gott. Vaknade ett par gånger men fick nog ihop nästan fem timmar i alla fall vilket är riktigt bra under omständigheterna. Hade kunnat somna om när jag vaknade strax efter sju men bestämde mig för att det var lika bra att gå upp, eller åtminstone vakna långsamt, så blir jag med lite tur trött ikväll. Så, jag drog upp alla persienner, öppnade alla fönster, kokade gott kaffe, diskade för peace of mind och nu har jag gosat ner mig i sängen med min jättekaffemugg och en myströja. Härligt! Börjar som sagt inte tvätta förrän elva, så jag kan ta det lugnt ett tag med gott samvete. Leta lite jobb, svara på lite mail… det är så mycket lättare att ha internet hemma. Och jag har verkligen saknat att blogga – vilket förmodligen märks på frekvensen de senaste dagarna 😉

Ser ut som om det blir ännu en vacker dag!