Författare: Annzah

Melodikrysset 1 – 2013

Årrets första melodikryss! Och det var inte jättesvårt, men inte helt lätt heller för en gammal tant som jag som inte hör så mycket på radio. 
 
 
Jag har inte avlagt några nyårslöften, men kanske jag skulle lova att bli lite bättre på det här? 
 
Anyway. 
 
L2 inledde krysset och det handlade om RULLA IN EN boll och låt den rulla. V12 och L3 var morgonens första sång från årets Så mycket bättre och de var Sylvia VRETHAMMAR som sjöng en sång av Miss LI. Fråga mig inte vad sången heter, det var en – uppenbarligen rätt lyckad – gissning. 
 
För övrigt kallar min dyre fader Sylvia Vrethammar för Vresiga Sylthammar. Jag tycker att det är betydligt bättre. 
 
På L14 spelades en något underlig version av Tänk om jag hade en liten liten APA. Fattade rätt fort att det handlade om apa men var övertygad om att det skulle vara Olle Ljungströms sång. Men men. L10 och V1 har jag faktiskt hört på radio, men visste inte vem som sjöng. Men tydligen var det September, aka PETRA MARKLUND. Jag har fortfarande inte fattat varför a) hon kallar sig September och b) varför hon var med i Så mycket bättre. Låten heter Händerna mot himlen och är skriven av Jocke Berg, sångaren i Kent. Cred. 
 
V11 / V5 var ju sjukt rolig, en instrumental version av WE ARE all the winners av Nick Borgens rackare från tidigt nittiotal. Strålande!  Och V7 får mig alltid att lipa lite, FRED Åkerströms Jag ger dig min morgon. Så fin. L4 hade jag inte kunnat om inte mamma tvinga mig att titta på Så mycket bättre, det var DARIN med Magnus Ugglas Astrologen. Jag lyssnar inte på Darins musik i vanliga fall men jäklar vilken pipa han har, och jäklar vilken trevlig kille han verkar vara. Jag och mamma brukar skoja om att vi är lite kära i folk och jag är nog fanemig lite kär i Darin. Trodde att han var typ som Erik Saade eller Martin Stenmarck, lite sådär allmänt menlös och gapig, men farao vad jag blev överraskad. 
 
L12 och L13 vet jag inte hur jag kunde, tydligen en gammal svensk filmschlager men jag vet att den heter VI HAR så mycket att säga varandra. Och Povel Ramels Titta vi flyger-sång heter ju egentligen Titta det snöar. 
 
Patrik ISAKSSON är jag gravt allergisk mot men han dök upp på V8. 
 
V6 inkluderade Gelén Öholm, som Karin kallade henne, och det sjöngs Bättre och bättre dag för dag som Ernst ROLF gjorde känd. Åsså artistens förnamn på L1, jag förstod att det antingen skulle bli MARTIN eller markis, men kopplade att det handlade om Martin Stenmarck. 
 
And there we are! 

And it’s aaaall Southampton…

Är faktiskt rätt nöjd över att se detta. 
 
 
Nä, vi ligger inte fantastiskt bra till, men att ligga över strecket efter att ha spelat flera säsonger i Championship och League 1 är jag ändå nöjd med. 
 
Go Saints säger jag och jag hoppas att det blir Sunderland, Fulham och Aston Villa som åker ner för jag har nog aldrig träffat någon rolig människa som håller på de lagen. 

Trött på det här!

Jag är så trött på denna förbannade medicinen. Blir så glömsk och förvirrad att det är inte riktigt klokt. 
 
Till exempel. 
 
I lördags skulle jag åka till Vagnhallen Majorna. Vart går jag av? Ostindiegatan. Hållplatsen före. Nu är det inte särskilt långt mellan hållplatserna, men det ösregnade och jag hade yllekappa och var inte särskilt ivrig. 
 
Tidigare idag skulle jag få tag på min ryanål för att sy ihop min angorahalsduk. Visste att jag hade lagt den i fodralet med virknålarna. Plockade ur allt löst två gånger om och petade igenom alla kiltnålar och hela baletten för att kolla att den inte låg där. På tredje försöket låg den naturligtvis där. Tillsammans med en nagelfil som jag inte fattar hur den hamnade där. Men okej. 
 
Igår skulle jag leta upp en tändare för att tända lite ljus och göra Fjällbackamorden uthärdliga. Letade i säkert en kvart. Vart låg den? På sängen. 
 
Alldeles nyss fick jag mitt första Allers-nummer på prenumerationen som mamma och pappa gav mig i julklapp. Och tänkte att jag måste ju genast leta upp min krysspenna! Men vart sjutton var den? Letade igenom allt som fanns tills jag kom ihåg att jag hade ju den i förmiddags när jag fyllde i lite bôs i min nya kalender. Och visst sjutton satt den där. Mitt framför ögonen. 
 
Shit vad jag hoppas att jag slipper det här framåt hösten. (Och nu har jag för övrigt tappat bort den jävla nålen IGEN.) 

Torka aldrig tårar utan handskar…

Torka aldrig tårar utan handskar var nog det bästa jag har sett på TV sedan Våra vänners liv. 
 
Här skriver Jonas Gardell i DN om hur det var på 80-talet. Och jag gråter och gråter och gråter lite mer. Fy farao. Mamma har berättat hur det var när HIV kom till Sverige, jag är ju lite för ung för att egentligen minnas mer än Sighsten Herrgård för honom kommer jag ihåg, men inte fattade jag egentligen vad det betydde att gå ut med att ha AIDS, eller vad han dog av. Men jag förstod såpass att det var något hemskt och farligt och jag kommer ihåg att vi tittade på dörrhandtag på Obs! någon gång i den vevan och jag blev helt förskräckt när ett dörrhandtag gick just under namnet Herrgård. 
 
Det är så hemskt alltihop. Jag kommer ihåg att till och med på 90-talet fanns det skräck för att skaka hand med någon som hade HIV. 
 
Jag har båda skakat hand med och pussat HIV-smittade och inte för ett ögonblick har jag varit rädd för att bli smittad. 
 
Jag skulle naturligtvis inte skaka hand med en HIV-smittad om jag hade blödande sår på händerna och vederbörande också. Eller pussas på mun om både hade hysteriska munsår. Eller för den delen ha samlag utan kondom, men det har man väl inte ändå med någon som man inte har koll på? Men hur stor är risken för att något sådant skulle ske? För övrigt skulle jag undvika att skaka hand eller ha samlag med någon med magsjuka eller influensa också. 
 
Som jag skrev på Facebook. Läs, lär och lipa. Det är viktiga jävla grejer. 

2013: 1 – Kvinnan som var en fyr av Viveca Lärn

 
Årets första bok! Jag började läsa den efter tolvslaget inatt och blev färdig imorse någon gång, så den kvalar definitivt in under 2013. 
 
Jag älskar ju Viveca Lärn, som jag har sagt många gånger förut. Allt ifrån barnböckerna till Saltön och allting däremellan, både krönikor och kokböcker och novellsamlingar. Denna hade jag nog hört talas om men inte läst förrän jag hittade den på loppis nyligen och inatt plockade jag upp den som tidsfördriv innan sömnen kom och tog mig. 
 
Den är annorlunda mot hennes vanliga romaner tycker jag. Men jag tyckte mycket om den. 
 
Cecilia Ek är runt femtio och på väg in i en ny del av livet. Hittills har hon levt av en gammal lotterivinst som hennes pappa hade turen att få för längesedan, men nu är pengarna slut och hon måste hitta på något att göra för att försörja sig. Så hon åker på en utbildning i New York för att lära sig allt om automatiserade öronrengörare. Eller något åt det hållet. Hon har en väldigt extensiv erfarenhet av olika män, men har som regel att aldrig ligga med två män med samma yrke.
 
På kursen i New York träffar hon en dansk man. Och ingenting blir sig likt. Men varför vill inte dansken ha ett sexuellt förhållande med henne? Han vill ju inte ens kyssa henne ordentligt, fast de praktiskt taget bor ihop? 
 
Mysteriet tätnar… 
 
Jag läste lite olika recensioner av denna boken tidigare idag och de allra flesta verkar ha listat ut hur allt höll ihop redan tidigt. Det gjorde inte jag, kanske var jag lite seg i huvudet för jag brukar kunna koppla någorlunda, men här blev jag faktiskt rätt överraskad. 
 
Och som vanligt älskar jag ju Göteborgsmiljöerna som är så bekanta! 
 
Rekommenderas? Yes. 
 

Nyårsdag

Det har varit en rätt stillsam nyårsdag här får jag säga. Tittade på It runs in the family med ett öga i eftermiddags, lagade en väldigt god köttfärssås med färska Romanticatomater i till middag, julspecialen av Keeping up appearances, Agnets nyårskarameller och sedan var det nog nästan läggdags. 
 
Mamma är ledig imorgon och har erbjudit sig att köra hem mig, så slipper jag gå upp halv sju imorgon bitti och åka med pappa. Skönt. Jag känner mig ganska redo att gå och lägga mig, men det är väl lite väl tidigt förstås. Måste leta rätt på något att läsa också, på någon vänster glömde jag ta med mig deckaren jag är mitt uppi, och inatt läste jag ut en bok som jag ska skriva om strax, men jag tror att jag har ett par som jag köpte på second hand rätt nyss liggande i en hylla här. 
 
Det kanske undras om varför jag är här så mycket, och det finns ett gäng anledningar till det, men det främsta är att jag hade flera anfall mycket tätt tidigare i vår. Blev även rätt nedslagen när Volvouppdraget tog slut, och är nu supertrött på allt vad sådant heter. Jag klarar mig, det är lugnt, men det har varit skönt att ha sällskap och få ha lite lugn och ro omkring mig om man säger så. Här är det väldigt tyst och stillsamt och det har varit nyttigt för mig, jag mår rätt bra nu. 
 
Men nu blir det väl några dagar hemma hos mig själv åtminstone. Får se vad som händer vad gäller jobb och sånt där förstås, man kan ju alltid hoppas 🙂 
 
Några nyårslöften, mina vänner? 

A new one just begun…

GOTT NYTT ÅR alla fina! 🙂 Hoppas att ni hade en trevlig nyårsafton. Min var väldigt low-key men hemskt trevlig, middag hos mamma och pappa, en miljon partier Ordbox, Grabben i graven bredvid på TV och ösregn utanför fönstret. Hohoho. Men det gick ju bra att kolla fyrverkerier inifrån vardagsrummet också. 
 
Menyn var laxtoast med rom, rödlök och crème fraiche till förrätt, oxfilé med potatisgratäng, sallad och rödvinssås till huvudrätt och sent omsider vaniljglass med hallon och Toblerone. Mums! Det serverades även belgiska sjöfrukter till sällskapsspelandet men de försvann rätt fort 😉 
 
Stannar här under dagen idag, känner mig lite febrig och trött så det är skönt att slippa jazza och joxa. Här är det lugnt och stillsamt, solen skiner faktiskt och ikväll kommer Keeping up appearances julspecial på TV, plus att det vankas köttfärssås och spaghetti. I like. 
 
Imorgon hoppas jag få besked om jobbet på trafikskolan… om de nu vill ha någon omgående så borde de väl ha bestämt sig. Håller tummarna, jag tror att jag skulle trivas bra där!