Författare: Annzah

2013: 21 – Det lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder

 
Hittade denna liggande på en stol hemma hos mamma och pappa och tänkte vad sjutton, det är ju alltid kul att läsa om böcker från barndomen. Dessutom hade jag just läst på lite on L.I.W. i veckan av en ren slump, så det var ju passande. 
 
Och böckerna är ju himla fina. Jag kommer ihåg att jag tyckte bäst om Huset vid Plommonån och Den lilla staden på prärien, men jag tror att det mest var för att Laura är lite äldre där, och jag läste dem nog i mellanstadieålder eller så – men de tidiga är ju också jättesöta. Lustigt nog sitter jag just nu och tittar på huset där bibilioteket låg förut, och där jag brukade låna samma böcker varenda sommar. Bland annat L.I.W-böckerna. 
 
Anyway. Jag ska försöka leta upp de andra och läsa med vuxna ögon. Jag tror att det kan vara nyttigt. 
 
Lotta Olsson skriver i DN om Laura och böckerna här och här. Intressant läsning. 

2013: 20 – The importance of being a Bachelor av Mike Gayle

 
Mike gayle är kungen av lad-lit. Jag köpte hans Dinner for Two en gång för jösses, över tio år sedan, och har sedan dess samlat på mig alla hans böcker (eller fram till 2010 eller så i alla fall). Och de är roliga. Även om de ibland är lite förutsägbara. Men det får man väl säga om chick-lit också i de allra flesta fall… 
 
I böckena är huvudpersonen och berättaren nästan alltid en kille mellan 25 och 45 eller så – i denna är berättaren allvetande och berättar lika mycket om alla tre bröderna Bachelor, deras förhållanden och deras föräldrars. Som alltid med Gayle är det roligt, insiktsfullt och trevligt – och lättläst. 
 
Man läser den på ett par tre timmar. Ett plus i kanten är att förläggaren i England väljer ett så trevligt teckensnitt, inte det gamla vanliga utan det är mjukt och ”easy on the eye”. Extrapoäng! 
 
Läsa? Ja. Läs hans anda också. My legendary girlfriend är jätterolig, och Wish you were here har ett och annat vettigt att komma med också. Tja, det har de väl allihop egentligen. Gayle har bland annat jobbat som ”agony aunt” i tjejtidningar – bara det gör att han har rätt bra koll på både det ena och det andra… 

Fy för begravningar men hurra för fina släkten

Avskyr begravningar. Avskyr. Men det var hemskt, hemskt fint idag, även om det var vissa grejer som verkade lite… konstiga. T.ex slutade kantorn spela under de sista avskeden, och det blir ju jättekonstigt när folk står framme vid kistan och säger ett par ord, eller för den delen gråter högt eller vad som helst, om det är knäpptyst i hela kyrkan och varenda litet ljud hörs. 
 
Men det var fint. 
 
Prästen var min första konfirmationspräst (lång historia men han bytte ut sig själv efter en lite jobbig diskussion som jag tyvärr ledde) och han vigde även mina föräldrar. Han har blivit väldigt mycket bättre de senaste åren, förut stammade han något så vansinnigt och det är klart att det inte var hans fel, men det kunde bli lite konstigt när det gällde att vara allvarlig. 
 
Hur som helst. Helt vansinnigt roligt att träffa sysslingar och andra som jag inte har sett på jag vet inte hur länge, men tråkiga omständigheter att träffas, förstås. Dock får jag säga att det var som det brukar vara – när allt var över i kyrkan hade vi det riktigt trevligt över landgång och Ramlösa och kaffe och prinsesstårta. Många kramar och skratt liksom många rörande och fina ögonblick. 
 
Hoppas att vi kan svänga ihop någon sorts släktträff på den sidan snart under lite gladare former. Det vore hemskt trevligt. 
 
Hur som helst, vi åkte hem och bytte om och åkte direkt till Hunnebo efteråt. Det blev betydligt senare än vi hade trott, men det gjorde ingenting. Vi fattade det kloka beslutet att hämta pizza till middag istället för att ens tänka på att gå och handla, och det var jättegott. Har inte ätit pizza på närmare ett halvår tror jag och ibland är det ju så vansinnigt gott! Särskilt med ett glas Some Zin i glaset. Sedan löste jag och pappa korsord till ögonen gick i kors och nu tänker jag försöka bli färdig med Tusen strålande solar. 
 
Hoppas på en god natts sömn (gud vilka originella ord jag har använt för att starta de senaste styckena ;)) och en fin dag imorgon. Kanske lite loppis? Och förhoppningsvis en lång härlig promenad. Det blev mycket stillasittande idag. 

Hej fredag

Oplanerad bloggpaus. Igår hade jag verkligen fullt upp hela dagen, och blandat med en migränliknande huvudvärk på eftermiddagen och lite annat bôs så bara… blev det inte. 
 
Idag är det begravningsdags. Snacka om att jag inte är sugen. Men ibland måste man göra sådant man inte vill. Det är väl det man gör när man är vuxen. 
 
Men efteråt åker vi till Hunnebo. Det ska bli skönt med lite frisk luft och promenader och så. 
 
Och inatt har jag sovit typ åtta timmar utan att ens vakna till. Hur skönt? Jag tror att jag är kär i neurologen. 
 
Så. Förhoppningsvis blir det en del skrivet i helgen, jag har några böcker jag inte har skrivit om ännu till exempel och förhoppningsvis lite vackra vinterlandskap från Bohuslän att dela med mig av. 
 
Ska förbi gamla jobbet en sväng nu på förmiddagen och hämta mitt keyboard. Intressant! 

Annas kulturhörna – featuring Jockiboi.

Nu så ska jag vara kontroversiell. Hohoho. 
 
Jag har aldrig sett Kungarna av Tylösand, som väl var programmet där Jockiboi gjorde sitt namn. Okej. 
 
Jag har däremot förstått att hans blogg är helt totalt sjuk. Men på sätt och vis även rolig. Jag kan inte säga att jag tycker att ”Dagens runk” eller filmer där sagda herre dricker kiss och allt vad han gör är sådär asroliga, men jag vet inte, jag får för mig att jag hela tiden har sett igenom honom. 
 
Jag förstod även rätt snabbt att Hanna Widerstedts blogg var någon form av projekt och därmed deras förhållande. Inget mer om det. 
 
De senaste veckorna har Joakim gått ut med en hel del om sitt liv och sin bakgrund. Skvallerbloggarna tror att det är ett PR-trick för att få fler besökare och göra bloggen mer poppis igen.
 
Det tror inte jag. Jag hyser STOR respekt för en kille som orkar och vågar och VILL vara ärlig och förklara varöfr han har agerat som han gjort. 
 
Här ser ni ett klipp ur Jenny Strömstedts talkshow med Joakim. Jag står inte ut med henne men jag tycker att man får en bild av Joakim som just Joakim Berg, och inte Jockiboi, hans ”elaka tvilling”. 
 
Och så var det med det.
 
PS: Jag skrattade ganska gott åt avsnitten jag har hunnit med att se av Jockiboi och hans vänner show. För sån är jag. 
 
PPS: Nu har jag mailat Joakim och sagt hur bra jag tycker att han är som orkar och vill gå ut med sådant som han gjort. Så det så. 

Gullpannkakor

Jag tvättar. Alltid lika roligt. Dock bra terapi för mig som inte är så förtjust i att åka hiss nio våningar. Men det börjar rätta till sig. Jag älskar min nya medicin. Det är som ett totalt omslag på bara dryga två veckor. Sjukt nöjd. 
 
Anyway. 
 
Man får ju även äran att träffa lite fler grannar än vanligt när man åker upp och ner flera gånger på en eftermiddag, bland annat min favoritbarnfamilj. Mamman är så himla trevlig och ungarna så otroligt söta och pratiga och vinkar hejdå jättelänge när de går ur hissen och slåss om vem som ska få stänga dörren när jag ska fortsätta uppåt. Och nu ska de visst få tillökning också! 
 
Hur som helst, idag åkte jag med dem och flickan (kanske tre-fyra år) var väldigt tydlig med sin mamma om att hon ville att de skulle steka pannkakor! Och när jag åkte ner en timme senare så luktade det pannkakor i hela svalen. Jag blir lite varm i hjärtat av sånt. 
 
Och känner även att jag måste göra pannkakor någon dag, jag har inte ätit pannkakor på flera år. 
 
Men ikväll blir det torskrygg här. Präkt-Stina har bara varit på snabbvisit idag och städat lite i tvättstugan, men hon kanske dyker upp när fisken har tinat. Tror att det blir i ugnen med pepparrot och några reker på grönsaksbädd och eventuellt en liten kall sås till. 
 
Hittade dessutom en flaska vit Rioja i ett skåp som jag tror har stått där sedan i höstas och blivit totalt bortglömd, så jag tror nog att ett glas av den kommer att sätta pricken över i. Lustigt nog samma sort som var husets vita på puben i Brixton när vi jobbade där. 

Näthat är ingen nyhet

Det har bubblat upp så väldigt mycket grejer om näthat på sista tiden. Och det är klart att det ska belysas. Det är jätteviktigt. 
 
Men det är faktiskt inget nytt. 
 
Här är till exempel en artikel ifrån 2007 där exakt samma beteende som nu uppvisas. Visst, då användes inte Facebook i samma utsträckning, det fanns inga smartphones och Instagram och grejer, men ändå. 
 
Jag har aldrig varit utsatt för regelrätt näthat även om jag gjort mig ovän med både en och tio personer under Livejournal- och Diarylandtiderna, till och med på glitterkitty.net till viss del, men inget allvarligt. Men jag har sett det sedan senaste sekelskiftet. 
 
Det är alltså inget nytt. Och det är beklagligt att det inte tagits upp tidigare mer än det har gjorts. När Linda Skugge slutade blogga belystes problemet förstås, men det spelades över ganska fort. 
 
Ta ingen skit, säger jag. Precis som Grynet. 

Matvanor som en hobbit

Har just klarat av frukost nummer II. Fast jag åt faktiskt bara någon deciliter yoghurt och en näve müsli vid halv sju i morse, så det må vara hänt, jag gick och handlade lite när jag kommit hem till Högsbo. 
 
 
Mild lättyoghurt, müsli, två små skivor danskt rågbröd med chilimarinerad kalkon och gurka. Och en stor kopp Russian Earl Grey med mjölk. Jesus vad gott det var! Jag ville ha ett Earl Grey i lösversion och detta var det enda de hade, men det var verkligen inte fy skam. Lite fruktigare än det vanliga EG:t. 
 
Idag blir det träningspaus. Tre dagar i rad räcker gott när man precis har börjat om tycker jag. Träning resulterar alltid i att jag blir sugen på nyttig mat – som jag just skrev på forumet är det garanterat psykosomatiskt, jag känner mig duktig i huvudet och därmed vill kroppen också vara duktig. Typ. 
 
Tinar en torskryggfilé till ikväll, den ska få åka ugn med pepparrot och citron och lite annat gott på en grönsaksbädd har jag tänkt mig. Längtar redan och klockan är bara halv elva. Jo, aptiten går fullständigt i taket när jag tränar. Fast så länge det är nyttiga grejer och jag håller mig på en OK kalorinivå så gör det inte så mycket. Jag har räknat på mitt kaloribehov per dag och även de dagar när jag tycker att jag har ätit som en häst ligger jag en bra bit under (förutom Alla Hjärtans dag då jag åt både glass och bulle och drack ett par glas vin). 
 
Undrar om jag skulle göra en träningskategori här och logga vad jag gör för att få lite bättre överblick på hur det ser ut? Ska fundera på det, det är ingen dålig idé… 

En bra dag!

Jag irriterar mig på blogg.ses statistik för den stämmer inte överens med några andra besöksräknare. Men vad ska man tro på egentligen? Inte för att det spelar någon roll egentligen, men när man har ett milt inslag av OCD i vardagen vill man ju ba’ VETA sådant. 
 
Hoho. 
 
Anyway. 
 
Intervjun imorse gick jättebra. Otroligt trevliga lokaler för övrigt, men det var ju ”bara” rekryteraren jag träffade idag. Supertrevlig tjej, och hon vill presentera mig för VD:n på torsdag. Nu är det extremt många sökande – jag tror att hon sa att de kontaktat runt 15-20 bemanningsföretag så jag ska inte hoppas för mycket, men det låter både intressant och roligt och bemanningsföretaget verkar kanonbra också, så det är ju positivt förstås. 
 
Direkt till Friskis, hej och hå, och sedan fikade jag och lunchade lite som bekant. 
 
Intervju nummer två kändes också bra, det som känns betydligt mindre bra är att det skulle innebära minst tre timmars pendling om dagen. Jag får försöka lista ut något där. 
 
Sedan till Adecco då Linus sagt att han hade lite grejer där som var mina från Volvo, men han var inte där och ingen hittade påsen, så jag får gå tillbaks på måndag eller något. Ingen katastrof. Det kan omöjligt vara något viktigt för jag har ingen aning om vad jag skulle kunna ha lämnat där. Förutom ett keyboard, men det har jag koll på och ska åka och hämta så snart jag kan. 
 
Så ringde hon från Poolia ja, och dit ska jag på torsdag. 
 
Och sedan hade någon ringt från Bemannia, men lämnade inget meddelande så jag kunde inte ringa tillbaks. Missade när de ringde en andra gång också så förhoppningsvis testar de igen imorgon. Jag har sökt en tjänst hos dem som delvis bara är deltid och som jag delvis är väldigt överkvalificerad för (inte för att låta sådan, men det är extremt junior), men med lite tur kanske de har något annat i skjortärmen, vem vet? 
 
Sedan gick jag på stan ett tag. Köpte ett nytt busskortsfodral (SÅ SNYGGT, ska visa imorgon) och fyndade lite på ÖoB. 
 
Efteråt slog det mig att den nya medicinen nog bannemig funkar, för det var längesedan jag klarade av en sådan här dag – tidig morgon efter rätt lite sömn, två intervjuer, gå på stan, fika på stan, luncha på stan osv. utan att få ens en tillstymmelse till panik. Det låter inte mycket, men det är väldigt mycket för mig och jag känner mig väldigt lugn i själen men energisk i kroppen. Det var väldigt längesedan det också. Så vi tackar Lille Pontus för det och förebrår mig själv för att jag var skeptisk. 
 
Stillsam och robust middag med min ömma moder – falukorv, potatis och stuvade ärter (jaja, och tacosås) och ett stort glas mjölk. Jajamensan. Rolig sak: Idag landade jag exakt på kalorimängden jag siktar på, av en ren slump och inklusive lite bôsätande av salta och sura patroner. Fast bara tre. 
 
Nä – nu ska jag pallra mig iväg mot sängen för det blir en tidig morgon imorgon med. 
 
À demain! Hoppas att ni har haft en lika bra dag som jag!