Författare: Annzah

Imorse vaknade jag UNDER mitt lakan med två täcken på golvet bredvid. 

 

WTF liksom. 

Okej, första drömgrejen som hände idag kanske är lite personlig att ta upp så blunda om du tycker att tjejgrejer är jobbiga, men jag drömde alltså att jag fick mens. Vilket jag inte har haft sedan 2010, så det är faktiskt rätt osannolikt. Och inte hade jag ont eller så heller, så det var inte psykosomatiskt. Men då vet vi det. 

 

Hur som. Tidigt imorse drömde jag att mamma stod och ropade på pappa att hon hade sett en hund, ”en sådan som vi såg i backen på Källö-Knippla, Frida!” och jag blev ASSUR för jag trodde att det var morgon på riktigt och tyckte att hon kunde väl vara lite tystare när hon visste att jag sov, men när jag tittade på klockan var hon bara 4. 

 

Första rummet vi passerade inne på arbetsplatsen där jag var på intervju idag hette – Källö-Knippla. 

 

Det var oväntat. Jag tror nämligen aldrig att jag har pratat om Källö-Knippla i hela mitt liv, och definitivt inte de senaste månaderna. Jag vet ju om ön, men det är liksom inget jag går och tänker på, särskilt inte nu när jag inte jobbar med någon från öarna. 

 

Så det var lustigt. Hoppas att det var ett tecken för intervjun gick asbra. Tjejen från Poolia som var med tyckte att det var otroligt imponerande. Så vi hoppas! 

 

Nu har jag precis duschat hett och länge. Ska titta på Sveriges mästerkock och Mia på Grötö och sedan undrar jag om det inte blir sängen med en bok eller ett korsord. Eller både och. Jag blir så trött av intervjuer, de tar all energi ur kroppen. Trodde att jag skulle svimma på Valand i eftermiddags av ren trötthet fast jag sovit så många timmar. Sån är jag! 

Jaja, jag veeet att det är tråkigt att höra om andras drömmar, idag ska jag inte berätta hela historierna dock. 

 

Jag drömde nämligen en ganska osannolik sak – eller helt osannolik egentligen – som visade sig vara sann när morgonen kom. 

 

Drömde även att jag fick jobbet jag intervjuades för igår – eller kanske det jag ska intervjuas för imorgon? – kan vi låtsas att det också var en sanndröm? Ja, det tycker jag att vi kan. 

 

För övrigt sov jag typ elva timmar inatt med vissa kortare avbrott och är ändå så trött att jag skulle kunna somna sittande, tror jag. Tur med andra ord att jag sov så länge, så att jag inte faktiskt hinner somna sittande vid datorn eller morgonkaffet. 

 

När pappa SMS:ade att han skulle gå och äta lunch och jag inte hade hunnit hälla upp första kaffekoppen än skrattade jag faktiskt lite åt mig själv. 

 

Ska träffa tjejen som ska med på min intervju kvart-tio i två. Jag åker härifrån 13:08 och är framme 13:37. Helt okej, knapp halvtimme inklusive byte är inte att klaga på mitt på dagen här (alltså, vagnarna och så går ju bra, men bussarna häruppe bara var 20:e minut på vardagseftermiddagar. 

 

Blir hem till Högsbo efter intervjun. Jag måste verkligen städa men jag har absolut zero lust med den saken kan man säga. 

 

Jaja. Nu ska jag läsa in mig lite. Jag vet vad jag ska ha på mig och jag har gjort i ordning håret så egentligen behöver jag bara sminka mig och packa lite. Piece of cake. 

 

Vi hörs sen! 

Jag somnade till i en knapp timme. 

 

Under denna timme lyckades jag 

 

a) träffa en kille som ska ”Jag äter bara pizza jag har hittat ute” 

b) fått ett engångsjobb via Malin där jag skulle åka på någon sorts kick-off och föra protokoll med ett företag till någonstans här i närheten (det skulle bland annat dansas och ridas), men det visade sig att tåget gick över Isle of Man. Med byte i Brunnsparken. Till slut slarvade jag bort mig i ett stort köpcentrum, typ, massor av restauranger men när jag just skulle gå ut så visade det sig att det låg en stor psykavdelning där. Men jag och en tant tog oss ut. 

 

c) hamnat på någon sorts fängelse eller annan anstalt då jag ville prata med någon om väpnat rån. Då plockade chefen på stället fram Tony Olsson från Malexandermorden (har ingen aning om hur han ser ut i verkligen men här hade han blont hår och skägg) som satte sig på andra sidan rummet från mig och läste en uppsats om ”Tidaholmsincidenten”

 

d) varit ute och åkt bil med mamma och pappa när vi plötsligt fick syn på en ponny som gick i vägbanan nere vid Åketorp. Okej, det är väl bara att köra lite saktare. Men plötsligt dök det upp massor av hästar, med och utan ryttare, som blev jättearga på bilen. Plötsligt var det en cabriolet eller något för hästarna med bakåtstrukna öron och klapprande tänder kom jättenära ansiktet och kroppen. Ett fult sto bet mig i fingret och en arg svart häst försökte klättra upp på huven. Men det gjorde ju visserligen en häst på denna filmen som jag såg för några veckor sedan så

 

Varenda en av dessa drömmarna kändes som den pågick i flera timmar, men det var 50 minuter ungefär. 

 

Känns som om jag borde göra mig i ordning, men jag vet vad jag ska ha på och var allting är, så det tar ju inte många minuter. Inte sminket heller, trots att jag har fått ännu en underlig finne på hakan. Jag undrar varför Gud straffar mig. Och särskilt varför han straffar mig på HAKAN. 

Det blev en lite konstig bloggpaus där. Sorry, ni som fortfarande tittar in! 

 

Internetbråk, förkylning (dock snabbt övergående), riktiga ashemska sömnproblem (jag är en sådan periodare att det är inte klokt, men jag hoppas att det bara är anspänning och inte att medicinen ”slutat” funka). 

 

Har en intervju till på onsdag och mötet med agoodtshirt.com får vänta till torsdag. 

 

Jag är rätt nervös idag faktiskt. Eller spänd kanske jag ska säga. Mamma frågade igår om jag är nervös för att det är en ”kändis” jag ska träffa, men det tror jag inte. Mer att jag har läst på lite om vederbörande och det verkar som om han kan vara rätt tuff. Inte elak eller så, och det kan man ju omöjligt vara på en intervju hur som helst. Men ändå! Och så känns det alltid lite extra ”daunting” när det är två personer på andra sidan bordet, tycker jag. 

 

Imorgon ska tjejen från konsultbolaget tydligen följa med på min intervju. Jag tyckte att det lät konstigt, men pappa sa att han har haft flera intervjuer där någon varit med kandidaten, så okej! Det lustiga är att jag har haft kontakt med en tjej, T, som blev sjuk när vi skulle träffas så jag fick träffa hennes kollega S, och nu är det en annan S som ska följa med. Jag fattar nada. Men okej! 

 

Två sömnlösa nätter = not a happy bunny. Men inatt sov jag hos mamma och pappa, pappa ska skjutsa ut mig till intervjun som ligger lite illa till för mig, och då är det lättare att jag är här. Skulle lämna över ett par grejer inför deras NYC-resa på torsdag också, såååå avis! 😉 

 

Och den imorgon är också på Hisingen, så det är lika bra att jag stannar en natt till. Om inte annat för att lugna ner min hysteiska mamma som har resfeber utan dess like – men hon vet inte riktigt vad hon har resfeber för… 

 

Min telefon kom igår förresten och vi har lärt känna varann under natten. Kommer bra överens hittills även om jag behöver öva på touchscreenandet, jag väntar hela tiden på att en muspekare ska komma upp! Får testa kameran och allt sådant under dagen samt lista ut hur jag kan installera appar och grejer. Google Play gjorde inte riktigt som jag ville inatt och till slut började batteriet trötta så, tja. 

 

Håll en tumme för mig kl 14:20 please! 

Aaah, nu blir jag galen på allvar. Mest på mig själv som uppenbarligen saknar sinnesnärvaro nog att spara dokument, men datorn har startat om sig på någon jefvla vänster inatt, och artikeln jag har skrivit har försvunnit, vilket även min lista på telefonnummer som jag skrivit ner inför telefonbytet har gjort. 

 

Skriva om? Naturligtvis. Men vad SUR jag blir! 

 

Dessutom funkar det inte att maila, allting fastnar i utkastmappen, så Carolina, jag skickar så fort jag har hunnit a) skriva om helvetet och b) Outlook tillåter. 

Har grava issues med att logga in på blogg.se, och har grava issues med att logga in på Hotmail sedan jag uppgraderade till Outlookversionen. 

 

ASJOBBIGT. Jag blir ju helt isolerad, jag kan ju omöjligt berätta allt jag tänker på för Icakillen eller han som lämnar ut paket på Axel Thai och Tobak. 

 

Jaja. Ni får väl helt enkelt längta efter mig. 

 

Nya Glossyboxen har för övrigt levererats till Axel Thai och Tobak då det inte gick att leverera den hem till mig. Hallå ursäkta men det hade nog gått om brevbäraren hade ringt på dörren istället för att bara strunta i det. Tänker jag. Det är ju varken tungt eller jätteotympligt, och nu när de kör moppe mellan alla portarna så borde de väl ta med paket? 

 

Hoppas på att telefonen anländer idag också, men det är kanske inte jättetroligt. De kommer nog på måndag, men då är jag inte hemma så… vi får la se. 

 

Sjukt taggad för tisdag för övrigt, det ska bli superspännande. 

Vaknade klockan 5 av att jag var så täppt i näsan att jag inte kunde andas ordentligt, och nu har jag lekt nyskalas en stund. Fast jag känner mig inte särskilt sjuk, så får väl räkna med att det går över. 

 

Kom på mig själv med att ha glömt att titta på Sveriges mästerkock och Mia på Grötö igår kväll. Hallå eller? När jag är hos mamma och pappa har jag full koll på vad som kommer på TV på kvällarna, men här hemma hos mig är jag helt lost. Men nu har jag tittat på kockarna – rätt låt vann, eller snarare rätt person åkte ut. Jag ska inte spoila, men det var personen jag har stört mig mest på hittills som blev utvisad, så jag är nöjd. 

 

Nu ska jag titta på Mia. Det är ett gäng från Solsidan som är hos henne Felix Herngren (Alex), Henrik Dorsin (Ove) och hon som spelar Anette som heter Malin-någonting. Så det kan nog bli kul! Förra veckan hoppade jag det då jag bara inte står ut med Mia Törnblom men det var medvetet… 

 

Lite kaffe och lite frukost maintenant. Och böner om att det inte är en riktig förkylning på gång… 

Girls är så fruktansvärt bra. Den har ALLT. 

 

Jag har blivit imponerad av TV-serier som jag inte trodde skulle passa mig tidigare, men detta är något av det bästa jag har sett sedan typ Björnes magasin. 

Titta lite.  Fast börja från början istället.