Författare: Annzah

Seg torsdag

Oinspirerad idag. En fruktansvärd huvudvärk – jag har ALDRIG huvudvärk – och det har inte blivit så många knop gjorde alls egentligen. 
 
Mötet gick bra i alla fall. Jag ska dit igen 7:e maj och träffa tjejens chef. 
 
Nästan klar med Birros bok. Jag älskar den. Både för att han har haft ett extremt innehållsrikt liv, men även för att han liksom säger saker som de är. Berättar lite om hur det går till bakom kulisserna på TV, till exempel, inget skandalöst på det viset och inte så mycket som är jätteöverraskande kanske, men ändå intressant. 
 
Den handlar ju om åren 1992 – 2012, och under de flesta av dessa åren har jag antingen varit barn eller utomlands, så det är en hel del grejer som jag har missat helt och hållet. 
 
En rolig sak som jag just läste – jag skrev ju igår att vår gamla klassföreståndare brukade tala så vackert om bröderna – Marcus har skrivit att hans lärare på Schillerska sa til honom att han aldrig skulle bli skribent för att han var ”för burdus för sitt eget bästa”. 
 
Vi får väl räkna med att det inte var E som var hans svensklärare… eller så är det den gamla vanliga grejen där man blir förtjust i folk först när de är kända… 
 
Jaja. 
 
Mer sen. Nu ska jag värma lasagne. 

Birro, my Birro, wherefore art though Birro?

Milde himmel, jag såg just hur skitiga mina naglar ser ut på kortet från hissen förut. De ÄR inte det, jag vet faktiskt inte riktigt hur det blev så. Har dubbelkollat och de är soperena. 
 
Jaja, ni kanske inte bryr er så mycket om hur mina naglar ser ut. Även om den jag slicade med Sabatieren ser rätt spännande ut. Såpass spännande att jag inte ens vill titta 😉 
 
Jag glömde säga att jag hittade Marcus Birros Släng alla kartor – Memorarer mitt i livet 1992-2012 igår för 49:- på Bengans, ovanpå Lagerhaus på Östra Hamngatan ni vet. Den kostar 87:- på Bokia. Hallå eller. 
 
Jag har ju sagt det förut, jag är en av de få som älskar Marcus Birro, och jag älskar boken. Vissa tycker att det är jättetråkigt att läsa böcker som utspelar sig (eller vad man ska säga om memoarer) i sin egen hemstad eller ställen som man är bekant med, och så men jag tycker så mycket om det. Det är Schillerska och Kungsladugård och Järntorget och grejer överallt, jag tycker att det är helt underbart! Och då har jag bara kommit till 1993.  
 
Vår svensk- och fransklärare och tillika klassföreståndare på Schillerska hade haft båda brorsorna och Marcus brukade komma och läsa dikter för oss i aulan på Kulturveckan på våren. Med lite tur nämns det lite längre fram 🙂 
 
Sedan har jag ju följt Marcus fru Jonnas blogg genom åren, sprutgråtit när jag läst om de två barnen de har förlorat och gråtit av lycka när deras vackra barn äntligen kom till dem. 
 
En annan underbar sak – tittar på Djurakuten – naturligtvis är det väldigt tråkigt med sjuka djur, don’t get me wrong, men nu visade de nyss en katt som blev förbannad när de behövde raka henne lite på magen för att kunna göra ultraljud och hoppade upp på ett jättehögt skåp och vägrade att komma ner. När sjukvårdaren kom och försökte locka ner henne vände hon bara på huvudet och slokade med öronen typ ”lalalalala I can’t heeeaaar you”. 
 
Katter är så ljuvliga. 

Fågelskådningspromenad

Jag skulle gå och posta mina kassakort till AF samt papper till Försäkringskassan för ett par timmar sedan och det var uppehåll så jag tog en promenad till Netto. Jag har aldrig varit där förut men sett från bilen då det ligger utmed leden så jag visste ungefär hur jag skulle gå men med mitt lokalsinne hade jag lika gärna ha kunnat hamna i… Kungsbacka eller nåt. Samma håll! Men jag hittade och tog en sväng därinne, riktigt trevligt och de har flera av mina favoritgrejer jättebilligt, bland annat Boxholms Borgmästarost som normalt kostar skjortan för ett mycket lägre kilopris. Dit får jag gå igen, då med plånboken!

Fågelskådade lite bland betongen. En gräsand hade uppenbarligen tagit fel avfart mot Slottsskogens fågeldamm.




Och ett par fiskmåsar som visst svängt fel.




Mitt hus, byggt av morfar:




Sedan började det regna igen.



Bara lite genomblöt. Det droppade i hissen.

Fyndade fina fläskkotletter, benfria och nästan helt utan fett på Ica imorse (man ska handla när de öppnar om man vill ha fint billigt kött!) som jag har brynt av och som ska få puttra i rödvin, fond, vatten och kryddor så länge jag orkar. Hade tänkt fylla zucchini på grekiskt vis och gratinera (eller gratulera som det heter hemma hos mig) men det får nog bli morgondagens projekt.

Maria SMS:ade och vill fika på fredag förmiddag. Kul! Det händer så mycket roligt nu och jag är så glad över att jag mår så bra igen att jag orkar ta del av det roliga!

Lukrativ shopping

Så. Jag har mått så bra nu när jag har fått sova ordentligt samt haft vettig aptit att jag har klarat att gå i affärer tre gånger på tre dagar! Och åkt rulltrappa! Flera gånger om! 
 
Jag kan knappt beskriva hur skönt det är. Jag känner mig som en ny människa. Sömn är ju viktigt med min sjukdomsbild, och panikångesten blir hundra resor värre när jag inte sover. Och har jag ångest sover jag inte. Mycket ond cirkel. Dessutom har jag fått lite normal aptit också och äter som man ska. Också viktigt med epilepsi. 
 
Hur som hest. 
 
Igår köpte jag en jättefin vit spetstopp på H&M för 49:50. Idag var jag naturligtvis tvungen att köpa samma topp i svart och blått. 
 
Och igår köpte jag ett vitt linne och ett typ… orange-rosa. 
 
Och idag var jag tvungen att köpa det orange-rosa i blått och ljus korall också. 
 
Och så råkade jag gå in på New Yorker och hittade en underbar stickad tröja med lite glitter i (tunn stickad, inte tjock-tjock) i ljus aprikos för en hundring, och en tunn t-shirt med kort holkärm med snyggt tryck på för en femtiolapp. 
 
Rätt nöjd. Add to that Cubus-tröjan och jag har piffat upp sommargarderoben med besked. 
 
Känns jättekul! 

Eeeeh?

En dam kom just och tog min plastflaska från bordet. Personal såklart tänkte jag och tackade, jahg hade ju faktiskt inte betalat panten.

Men vederbörande stoppade ner flaskan i sin Monkipåse och gick ut.

Så himla konstigt! Den stod alltså max 30cm från mig och på MITT bord.

Hur skumt? Hon såg väldigt ‘dyr’ ut också.

Jaja. Ingen skada skedd men…

Fikar…

…och läser tidningar på Espresso House.



Sugen! Älskar Doktor Glas. Finns att läsa på runeberg.org om någon känner sig manad.

Dessutom – fyrfärgskulspetspennorna har äntligen tagit steget in i nutiden och finns i pastellfärger!!







KEEN.