Författare: Annzah

Krishantering

Ja, det var inte jag som krisade. Men men. Förhoppningsvis hjälpte jag till.

Går på ett yogapass klockan elva. Det känns… lagom.

Under morgonen har jag läst ut Honeymoon av Amy Jenkins – en besvikelse, det var hon som skrev världens bästa TV-serie Livet kan börja, men denna var inte bra.

Däremot Kärlek, mat och missöden visar sig vara riktigt bra!



Bedrövligt omslag men riktigt kul. Fast man blir väääldigt hungrig.

Oro och skit

Mina föräldrars bästa polare ska göra en bypassoperation på tisdag. 
 
Han kände i förra veckan att han blev väldigt trött efter ansträngning och till slut fick hans fru honom att åka in till sjukan och kolla upp det, och det visade sig att han hade tre förträngningar i kärlen. Så vitt man förstår helt utan provokation. 
 
Visst gillar han att ta en drink eller fyra, men vad jag vet så är det absolut inte värre än någon annan. Det debatterades om det skulle bli ballongsprängning eller bypass men det bestämde sig för det senare. Vilket jag tror är bra, för ballongsprängning ”räcker” tydligen bara ett tag. 
 
Jag blir så rädd och nervös för mina föräldrar som är i samma ålder. 
 
Mamma berättade förut att pappa hade blivit helt utmattad av att tvätta båten. 
 
Det skrämmer mig något så in i farao. 
 
Och precis efter att jag hade hört det fick jag höra att en kille som jag gick i skolan med och som bor i mina föräldrars område har fått lungcancer. Han är två år yngre än jag. 
 
Livet är så jävla skört. 
 
Jag ska skriva litegrann senare om min egen panik, men just nu vill jag inte. 

Vad i hela Hisingen…

Om jag inte ogillade Blondinbella förut så gör jag det nu. 
 
Hur i hela faraos namn kan man skriva så här? 
 
Och hur i hela faraos namn kan man vara så vansinnigt inskränkt och oinformerad att man tror att alla som bekänner sig som transsexuella är HERMAFRODITER? 
 
Och för övrigt, vad skulle det vara för fel med de som ÄR hermafroditer? 
 
Jag önskar av hela mitt hjärta att hon kan ta ett par timmar ur sin otroligt hektiska livsstil och läsa Middlesex av Jeffrey Eugenides. 
 
Men jag kan aldrig respektera henne. 

TGIF – inte för att det spelar någon roll…

Alltså jag tror att jag måste börja skriva upp alla konstiga sammanträffanden i livet just nu. Ibland blir det bara för mycket. 
 
Jag satt till exempel just och tänkte på en släkting – eller, tänkte och tänkte men en grej jag kom över påminde mig om vederbörande – som bor på en gata med ett ovanligt och lite långt och krångligt namn. 
 
En sekund senare scrollade jag ner på en blogg – helt orelaterad till nämnda släkting – och det första jag läser är namnet på släktingens gata. 
 
Jag menar… är inte sådant lite konstigt? Jag kanske läser in lite väl mycket i det, men jag har ju en lång historia av sådana här grejer i bagaget, så jag kan väl inte låta bli. 
 
Idag ska jag göra en kalender. 
 
Jag brukade alltid göra det förr, av anteckningsböcker, så himla käckt, och nu tänker jag göra det igen. Jag hittade en fin tjock bok i hyllan som jag skrivit typ fem sidor dagbok i sent 2005 och tidigt 2006, så den får det bli. Sidorna längst fram rev jag bort men kunde förstås inte låta bli att läsa om Toms och mitt minst sagt stormiga ”förhållande”.  Jag har ju alltid skrivit på ett eller annat vis, mycket kan jag hitta i gamla bloggarkiv och så, men det som skrivits på papper är ju alltid lite privatare. Ibland blir jag så full i skratt när jag hittar sådant, och ibland är det mest sorgligt. Ofta är det faktiskt sorgligt, mest sådant från tidigt 2000-tal när jag inte visste någonting om livet. 
 
Och när jag är 40 kommer jag att säga samma sak om mig själv nu. Garanterat. 

Böcker och belästhet

Jag vet inte riktigt varför jag är så besatt av att läsa sådana här listor när jag vet att jag bara får dåligt samvete för att jag inte har läst så många ”viktiga” böcker som jag borde. 
 
Men egentligen, vem bryr sig? 
 
Hur som helst tänkte jag försöka leta upp Tre män i en båt av Jerome K Jerome, som jag vet att jag har både på svenska och engelska men inte kommit mig för att läsa. Den ska vara så hysteriskt rolig. 
 
Istället hittade jag Det blåser på månen av Eric Linklater, som jag lustigt nog låg och tänkte på igår kväll. Whee! I samma rad (mina böcker står tyvärr i tre led så det är inte helt lätt att leta) stod även Löjliga familjerna av Gunnel Linde (hon som skrev Den vita stenen för övrigt – som finns på Öppet Arkiv) som jag skrattade ihjäl mig åt när jag var liten så den ska jag läsa igen. 
 
Sedan är det väl dags att leta fram Boken om morfar prosten av Eva Bexell för JESUS vad jag skrattar åt den. 

Tänk ett steg längre…

Jag har ingen direkt tradition av majbrasor och sådant alls, vi eldar på påsk vi i Bohuslän 😉 Nä, men jag vet att många sysslar med sådant och jag ber er tänka ett steg längre bara. 
 
Sådana här små sötnosar: 
 
 
bygger bo i rishögarna och dör en ond och kanske inte så bråd död när man sätter eld på riset. När det väl brinner kan de ju inte ta sig ut. 
 
Så flytta gärna på rishögarna innan eldning så att kottisarna flyttar på sig, eller rafsa runt lite med en pinne bland grenar och kvistar så att de tar sig ut. Att flytta riset behöver inte vara så jobbigt om man är flera som hjälps åt, även om det är en stor brasa. Jag har som sagt ingen tradition av majbrasor, men påskefyrar har jag sett några stycken och under hela påskafton är praktiskt taget halva samhället i Hunnebo inblandade i att köra dit ris och granar och grejer. Hjälps alla åt att flytta högen några meter så är det väl värt det så att de fina igelkottisarna får bli stora kottar? 
 
Snälla? Mitt hjärta blöder bara jag ser sådana här bilder för jag älskar igelkottebebisar och det blöder ännu mer när jag förstod att sådant här händer.