Författare: Annzah

Tisdag igen!

Aaah, hemma i Högsbo och behöver inte göra någonting förrän halv tre, typ. Om inget spännande dyker upp förstås. Intervju på Eriksberg klockan 15 serni. 
 
Jag råkade börja på min första Arne Dahl-deckare igår kväll, Mörkertal. Det var ju smart när man ska gå upp tidigt. Inte för att jag blev rädd utan för att jag inte kunde lägga ifrån mig den. Så fort jag försökte somna blev det ba ”ett kapital till, eller okej, det var kort, så två…” och så fortsatte det lite för länge. 
 
Jag är inte så van vid tidigare klockringningar. 
 
Hyste en tanke om att somna en stund till nu när jag kom hem, men nej, jag hoppar det. Det hade varit skönt men det är osmart egentligen, hellre då somna som folk ikväll tänker jag. 
 
Jag är HUNGRIG som en varg. Tänker gå och köpa färskt bröd när Ica öppnar klockan 9. 
 
Har kommit på varför jag får så dåliga poäng i WF och alla andra så bra – jag har ju helt missuppfattat en regel! Nu går det betydligt bättre. Hoho. 
 
Förresten visste jag inte att WF var någon sorts dejtingspel. Men mer om det om en stund. 

Iskaffe

Spiderchick gjorde eget iskaffe förra våren och nu när jag kom hem kände jag ett extremt behov att göra detsamma. Så det gjorde jag. 
 
 
Jag gjorde kaffet typ tre gånger starkare än vanligt för övrigt, och använde vanlig mellanmjölk. Det gick jättebra. Normalt har jag inte socker i kaffet, men här blev det väldigt bra. 
 
Skitgott. Och egentligen inte det minsta mer jobbigt än vanligt kaffe, förutom då att man får ha lite framförhållning och låta kaffet svalna lite grann innan man har i isen. 
 
Shmums! 

A great way to start the week – accomplishment!

Det är väldigt skönt att ha gjort det mesta man behöver göra en måndag innan klockan är 10. Och att liksom bara plocka ihop grejerna och GÖRA det. Jag hade kunnat vänta halva dagen men nu har jg inte gjort det och det är nästan 14 grader ute och allting känns naturligtvis mycket enklare. 
 
Jag hade lätt kunnat somna om för en halvtimme sedan trots att jag säkert sovit i över tio timmar. Jag sover så gott här när jag är ensam, det är ett mirakel. Svalt och skönt och tyst och lugnt och ba’… aaah. 
 
Eller ja, eventuellt måste jag fortfarande krångla mig iväg till Arbetsförmedlingen då någon där gjort fel och lyckats avanmäla mig från A-kassan helt utan grunder – det står inte ens ett argument för det i brevet – så jag kanske måste gå dit och anmäla mig igen. Men det är inte så farligt. De är så trevliga på Hisingskontoret. Till skillnad från Frölunda, till exempel, där jag blev tillrådd att sjukskriva mig för att ingen hade tid att träffa mig första arbetslösa dagen – och inte heller förklarade att jag kan vända mig till vilket kontor jag vill. 
 
Sånt gillar jag nämligen inte. 
 
Men ja, jag ska ändå åt det hållet så jag kan väl pipa in och anmäla mig lite grann. Nu när jag har listat ut hur man tar sig dit till fots utan att gå alldeles vilse är det ju rätt enkelt. Lokalsinne, moi? 
 
Jag ska laga middag till familjen idag är det tänkt men jag vet inte vad jag ska hitta på. Jo, något med kyckling får det bli, det var längesedan. 
 
Nu måste jag genast äta frukost innan jag blir medvetslös. 

2013: 43 – Bakom stängda dörrar av Kristina Hansen et al

 
Detta är nog den hemskaste bok jag någonsin läst. 
 
Men sjukt viktig. 
 
Kristina Hansen har skrivit boken tillsammans med Bengt-Åke och Agneta Cras, sjutton år efter att hon kom ifrån sitt helvete – där hon levde som sin fars fru och födde honom två döttrar. 
 
Ja, ni fattar. 
 
Och detta hände i en svensk stad – jag tror till och med att det är Göteborg, eller en av kranskommunerna. 
 
Jesus. Man får inte vara nervöst lagd eller ha anlag för att kräkas åt äckliga grejer, men det är – naturligtvis – en extremt gripande och rörande bok. Alla borde läsa den. 

2013: 42 – Honeymoon av Amy Jenkins

 
Åh, vilka förväntningar jag hade på denna boken. Amy Jenkins skrev min all-time-favorit-TV-serie, This Life, och därför trodde jag ju naturligtvis att detta skulle vara en fantastisk roman också. 
 
Det var den inte. 
 
Jag förstod ju redan på baksidan att det förmodligen skulle vara ganska förutsägbart och sådär, men ändå med lite riktigt bra humor och ”knorrar”, som min lärare i Elevens Val Svenska i sjuan alltid sa om noveller. 
 
Så tyvärr, en stor besvikelse. Och faktumet att jag knappt kan komma ihåg någonting av den är inte något särskilt bra betyg. Synd! 

2013: 41 – Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson

 
Såhär. 
 
Jag tyckte att Små citroner gula var lite banal och förutsägbar på sina ställen – men jag gillade språket i stort, så när jag såg denna högg jag den. 
 
Och gud vad glad jag är att jag gjorde det. Jag såg nu att jag skrev att Birros bok var min bästa läsupplevelse i år hittills, men jag ljög nog lite där, för denna är i alla fall en strong contender. 
 
Såååå bra! Rebecka, ung framgångsrik yrkeskvinna står vid ett stup och vill ta slut på allt. Men istället är det då allt börjar. 
 
Åh, allt är så delikat! Språket, karaktärerna (särskilt ett par är så fantastiska att man bara dör), handlingen, allting är helt otroligt fantastiskt! Fem tummar upp. Eller, ja. Ni fattar.