Författare: Annzah

Jag älskar Unionen!

Alltså. Jag har ju inte direkt haft några särdeles käcka relationer med a-kassor tidigare – den enda jag kunde söka till när jag flyttade hem var ju Alfakassan, som inte gjorde ett smack men ändå glatt tog emot betalningar – man måste ha arbetat i Sverige minst nio dagar under senaste året för att de ska hjälpa till. Och hur lätt är det? Nu hade jag ju tur som fick hjälp från annat håll, samt att jag hade sparade pengar + fonder jag kunde sälja av, men det är rätt knäppt egentligen. Visst förstår jag att man måste ha varit medlem och betalat avgift en period för att kunna få något i stort sett, men om man ser det krasst – om jag inte hade fått hjälp annorstädes hade jag ju inte kunnat betala några avgifter eller söka några jobb eller ta mig till Arbetsförmedlingen, för då hade jag varken haft telefon eller internet eller pengar till bussen tillgängliga. Man kan ju inte räkna med att få ett arbete inom gångavstånd, och även om jag gärna promenerar så kan jag ju inte rimligen promenera till typ Bergsjön för att jobba heller. 
 
Och nu har det visserligen varit lite strul med Unionen också i och med att de hela tiden behöver nya papper och nya intyg och nya kompletteringar och fan och hans mormor, men nu pratade jag med en väldigt käck herre vid namn Rolf som sa att jag inte behöver göra något mer och att allt såg ut som det ska. Så skönt. När jag sa att det började brinna lite i knutarna (vilket inte är HELT sant för jag överlever ett tag till och har redan betalat nästa månads hyra) så sa han ”Jag förstår dig till 100%. Jag har varit där själv och det är inte roligt” och sådant är lite skönt. Man behandlas liksom inte som andra klassens medborgare, vilket jag har känt både på Frölundas AF och Alfakassan. 
 
De är asbra! Gå med i Unionen om du är tjänsteman och / eller akademiker (Akademikerna är nog också bra) och se till att gå med i Unionens A-kassa när du ändå går med i facket för även om jag inte fått någon utbetalning ännu så är jag otroligt imponerad av servicen. 
 
Dessutom erbjuder facket en inkomstförsäkring som garanterar dig upp till 80% av din tidigare lön som komplettering till a-kassan om du har varit medlem i 12 månader. 
 
Det kan 365:- i månaden vara värt. 
 
Heja Unionen! Jag älskar fackföreningar. 

Dumma mig

Haha. 
 
Jag gjorde precis en grej som jag stör mig som f-n på när andra gör. 
 
Eller två. 
 
Först skulle jag väga ett brev och köpa frimärken till det. Var distraherad och läste inte på kortläsaren och gjorde helt fel (de har just bytt maskiner och jag har ganska nyss bytt kort så det går inte på rutin längre). Vilket är jättestörigt för kassörskan. Trust me I know. 
 
Så gick jag och postade brevet för att ha det ur världen (ALLA lönespecifikationer från Volvo måste de ha på Unionen för att ens kunna fundera på att betala ut ett öre i a-kassa) och sedan gick jag och handlade i samma butik. Lite förnödenheter bara, jag har snöat in på rostat bröd och har ingen inspiration att laga mat till bara mig själv, så jag köpte lite bröd och pålägg och sånt, en liten bytta citron/lakritsglass, inte så mycket mer. 
 
Och så när jag skulle betala hade jag glömt att ta en påse. Och packade således ner min handling i de gratis fryspåsarna som sitter i slutet av bandet för det var kö. 
 
Inte för att det gör något så, men jag vet mycket väl att kassörskan sitter och tänker ”Snåla kärring som inte vill betala en spänn för en plastkasse och istället knör ner handlingen i fryspåsar och bär brödet i handen”. Eller också inte. Alltså,k egentligen tänker väl inte jag så när jag sitter i kassan om det inte är någon som packar hela veckohandlingen i typ sjutton påsar, men jag känner mig så dum när jag gör så om det inte bara är typ en grej och då en djupfryst sådan. 
 
Töntigt va? 
 
För övrigt kom jag hem till en bananflugeinvasion. Jag hade ett par tre stycken förut, men glömde ett halvt glas iskaffe när jag åkte hemifrån i torsdags och nu har hela Göteborgs bananflugebestånd bosatt sig här. Jag tror att jag har en öl i kylen från senaste pappamiddagen, har hört att man ska kunna dränka dem i den gyllene vätskan… men det får bli ett senare projekt. Jag orkar inte med fler massmord nu, igår mördade jag nämligen hela norra Hisingens bestånd av svartmyror. Fast jag var snäll och släppte ut korsspindlarna som bondat med dem på diskbänken hos mamma och pappa… 
 
Nä, nu får jag väl hänga lite med Platsbanken antar jag. Eller nåt. Helst av allt skulle jag vilja duscha svalt – åskan hänger i luften – och gå och lägga mig med mina böcker, men så roligt ska vi kanske inte ha.. 

Godmiddag please

Pappa skulle åka iväg på lunchen och handla vin till deras avdelningsresa imorgon + fredag (till ULLARED, så sjukt kul!) så han erbjöd sig att skjutsa hem mig nu på dagen istället för tidigt imorse. 
 
Skönt för alla parter tror jag 🙂 Jag vaknade tidigt men somnade om som en stock och drömde helt sjuka grejer. Som involverade Ullared, för övrigt. Haha. Man fick plocka vad man ville och så tog de betalt per kasse istället för per vara. Igår natt var jag ute med Missing People på skallgång, men det var ett riktigt event för alla hade stora picknickkorgar med sig, och så hamnade jag i problem då en i skallgångskedjan hade spridit ett rykte om att jag hade sagt till folk att jag ogillade en person för att hen gillade samma band som jag. 
 
Jorå. 
 
Igår kväll började jag läsa När man skjuter arbetare… av Kerstin Thorvall. Oj vad bra och gripande den är. Fast jag tror att jag har köpt den en gång förut och att den andra ligger i Hunnebo och väntar. Men det gör ju ingenting. Jag blir så glad när jag får läslusten tillbaka, jag vet ju hur mycket jag älskar det, men ibland bara glider den ifrån mig. Men nu är jag på banan igen, och har packat ner ett tiotal pocketböcker som ska med mig nu. 
 
När jag kommer hem får jag dessutom läsa de sista sidorna i Enklare än såhär av Kajsa Ingemarsson, jag tog inte med den i torsdags då jag bara hade max tio sidor kvar så den väntar mig. 
 
Sedan blir det väl till att städa lite och gå och handla och… tja. Vi får se. 
 
Nu får jag dricka upp kaffet och snöra på mig knäppkängorna minsann. Vi hörs sen! 

2013: 53 – Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel

 
Ååååh heeerreguuuud! 
 
Som jag sa igår blir jag rädd av bara omslaget till denna boken. 
 
Det är ingenting mot hur jävla spännande och skrämmande boken är! 
 
Någon recensent har skrivit att den påminner om paranoian i Hitchcocks psykologiska thrillers. Jag har bara sett Rebecca av honom, men känner ju till en del andra och jag kan absolut se hur den parallellen är dragen. 
 
Detta är spännande från förrsta stund. Detta är boken som Camilla Läckberg vill skriva. Flera saker i denna boken återfinner jag i Läckbergs böcker – olaga frihetsberövande, mobbargäng, våldtäkt, familjebesvär… och så vidare. Men även om jag faktiskt gillar Läckberg så är hennes ingenting mot detta. Så sjukt. Och så sjukt BRA. 
 
På ett par ställen blir man riktigt jävla chockad, och det tycker jag sitter rätt fint i en riktigt bra deckare / thriller. 
 
Lustigt, jag läser inte så mycket thrillers och sådant i vanliga fall, men när jag väl fick smak på det efter Saknad känner jag mer och mer för sådana läskigheter. Jag plockade en hel del i helgen. 
 
I alla fall, i korta drag – Ylva Zetterberg lever med maken Mike och dottern Sanna i Helsingborg. En dag kommer hon inte hem från jobbet. Mike försöker att inte stressa upp sig för mycket men får förstås till slut panik och anmäler Ylva försvunnen. Vilket direkt leder till att han blir huvudmisstänkt för hennes försvinnande och eventuella död. 
 
Ingen vet att hon befinner sig ett stenkast från hemmet. Ingen utom hennes kidnappare. 
 
((Detta står på baksidan, så jag kan inte säga att jag spoilar. Förresten får man nog vara så god att accetera en liten spoiler eller två i bokrecensioner.)) 
 
Åh, jag ryser bara jag tänker på den. Imorse var jag både kissnödig och hungrig men kunde bara inte slita mig ifrån den, jag var bara tvungen att få veta hur det gick. 
 
Och förresten tyckte jag att slutet var helt enormt kanonbra. Fem av fem här! 

2013: 52 – Påminnerskan av Anne Tyler

 
 

Vet faktiskt inte varför jag valde just denna som en i min jättehög med böcker i helgen, men det hade nog en hel del med framsidan att göra. 

 
När jag sedan slog upp boken upptäckte jag att Anne Tyler har skrivit massor med böcker, och att hon är Nick Hornbys favoritförfattare. Med andra ord kan det inte bli så hemskt fel 🙂 
 
Och det var det verkligen inte heller. 
 
Påminnerskan börjar med att Liam, nyss fyllda 60, får sluta på sitt jobb som lärare för en femteklass. Han flyttar ifrån sitt stora hus till en mindre lägenhet i utkanten av Baltimore, Maryland, och går och lägger sig första kvällen i en skön, nybäddad säng. 
 
Nästa sak han märker är att han vaknar i en sjukhussäng med tjocka bandage om huvud och hand, och inte en aning om vad som skett. 
 
Detta är en helt underbar bok, om kärlek, familj, filosofi, sorg och saknad, besvikelse, lycka och en slutsats som jag tror att vi alla hoppas kunna dra en dag när vi är i rätt ålder. 
 
Superfin bok. Otroligt vacker prosa, en mycket vackert berättad historia. Två tummar upp! 

2013: 51 – Skuld av Karin Alvtegen

 
 
Jag har ju redan skrivit om att jag älskade denna och att jag vill gifta mig lite grann med Karin Alvtegen. Åååh! 
 
Jag nämnde ju även att jag fick lite Paul Auster-vibbar, och det höll i sig genom hela boken. Missförstånd som leder till händelser, missförstånd som kanske inte var det missförstånd man först trodde, små små ledtrådar, familjeintriger, helomvändningar som överraskar starkt… en helt fantastisk deckare / thriller helt enkelt. Jag satt som på nålar och kunde knappt lägga ner den i lördags kväll fast jag var så trött att jag inte förstod vad jag läste. 
 
Jag har enbart hört gott om Alvtegens andra böcker, både i boktråden på Buke och av Maria-Alexandra här och jag kan garantera att jag kommer att ha ögonen på skaft så fort jag går nära en second hand-butlk. Så himla bra.