2013: 53 – Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel

 

Ååååh heeerreguuuud! 

 

Som jag sa igår blir jag rädd av bara omslaget till denna boken. 

 

Det är ingenting mot hur jävla spännande och skrämmande boken är! 

 

Någon recensent har skrivit att den påminner om paranoian i Hitchcocks psykologiska thrillers. Jag har bara sett Rebecca av honom, men känner ju till en del andra och jag kan absolut se hur den parallellen är dragen. 

 

Detta är spännande från förrsta stund. Detta är boken som Camilla Läckberg vill skriva. Flera saker i denna boken återfinner jag i Läckbergs böcker – olaga frihetsberövande, mobbargäng, våldtäkt, familjebesvär… och så vidare. Men även om jag faktiskt gillar Läckberg så är hennes ingenting mot detta. Så sjukt. Och så sjukt BRA. 

 

På ett par ställen blir man riktigt jävla chockad, och det tycker jag sitter rätt fint i en riktigt bra deckare / thriller. 

 

Lustigt, jag läser inte så mycket thrillers och sådant i vanliga fall, men när jag väl fick smak på det efter Saknad känner jag mer och mer för sådana läskigheter. Jag plockade en hel del i helgen. 

 

I alla fall, i korta drag – Ylva Zetterberg lever med maken Mike och dottern Sanna i Helsingborg. En dag kommer hon inte hem från jobbet. Mike försöker att inte stressa upp sig för mycket men får förstås till slut panik och anmäler Ylva försvunnen. Vilket direkt leder till att han blir huvudmisstänkt för hennes försvinnande och eventuella död. 

 

Ingen vet att hon befinner sig ett stenkast från hemmet. Ingen utom hennes kidnappare. 

 

((Detta står på baksidan, så jag kan inte säga att jag spoilar. Förresten får man nog vara så god att accetera en liten spoiler eller två i bokrecensioner.)) 

 

Åh, jag ryser bara jag tänker på den. Imorse var jag både kissnödig och hungrig men kunde bara inte slita mig ifrån den, jag var bara tvungen att få veta hur det gick. 

 

Och förresten tyckte jag att slutet var helt enormt kanonbra. Fem av fem här!