Författare: Annzah

2013: 64 – Midsommarvals av Viveca Lärn

 
Omläsning. Såklart! Men det var faktiskt ett bra tar sedan sist så jag bestämde att den får vara med på listan. Tidigare år har jag ju alltid räknat omläsningar förutom kokböcker, så jag är konsekvent. 
 
Dessutom tycker jag så himla mycket om Saltön. Både böckerna och TV-serien, som jag har på DVD och tittar på titt som tätt när jag har tråkigt… 
 
Jag älskar ju Viveca. Och mycket av det jag ålskar allra mest är att hennes böcker utspelar sig i omgivningar där jag känner mig ”hemma” – Göteborg och Bohuslän förstås. Mimmi-böckerna utspelar sig ju i Kungälv, men man kan ändå föreställa sig miljöerna ganska enkelt om man har varit där någon gång, och om man har koll på fästningen förstås. 
 
Det är väl ingen idé att re-cappa dessa böckerna egentligen, men så mycket kan man ju säga att personerna är otroligt trovärdiga – särskilt gubbarna på ljugarbänken vid sjöbodarna 😉 och likaså miljöerna är hemskt lätta att sätta sig in i. Dessutom måste jag säga att Carin Mannheimer gjort ett väldigt bra jobb med TV-serien, för det är egentligen ingenting som jag har föreställt mig på ett helt annat sätt. Skådespelarna är dessutom helt perfekta! I Sanningen om Saltön som jag ska skriva om lite senare, samt i Till bords med Saltöborna, får man se Vivecas skisser av persongalleriet innan hon ens skrev böckerna. Och man ser ju direkt vem som borde spela vem – och det har gått väldigt bra. Särskilt Thomas von Brömssen och Ulla Skoog är helt perfekta. 
 
Rekommenderas till alla förstås. Läs den – och alla de andra – under sommaren! 

2013: 63 – Ett fruset liv av Karin Wahlberg

Min första bekantskap med Karin Wahlberg. Gillar! 
 
23.-åriga sjuksköterskestudenten Malin har just träffat en kille. 
 
Snart efter hittas hon död i havet. Ingen har anmält henne försvunnen. 
 
Vem är hon, och varför har hon dödats? Claes Claesson, kommissarie, och hans kolleger får lov att lägga allt annat åt sidan för att reda ut mysteriet… 
 
Starka personporträtt och tydliga samband i historien är poppis hos mig som inte är så hemma på deckare och thrillers i nuläget. 

2013: 62 – Tusenskönor av Kristina Ohlsson

 
Jag vet inte om det är för att jag är lite allmänt ovan vid deckare och thrillers för jag tycker uppenbarligen att allting är jättespännande för tillfället. Kanske för att jag inte har något eget spännande liv? 😉 
 
Detta är i alla fall den första Kristina Ohlsson-boken jag läste. Oj oj oj! 
 
Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet. Först utgår Fredrika Bergman och hennes kolleger ifrån att det är prästen som skjutit sig själv och därefter sin fru, då det finns ett avskedsbrev i lägenheten. Men det visar sig rätt snart att det kanske inte är riktigt så det står till. 
 
Samtidigt följer vi historien om flyktingen Ali, som blivit smugglad till Sverige från Irak. Det är bara en sak han måste göra som gentjänst… 
 
Och i Bangkok håller någon på att avveckla en svensk kvinnas liv. Hennes identitet försvinner. Hennes mailadress försvinner. Hennes saker försvinner från hotellet där hon bor, där de påstår att hon aldrig bott från början. 
 
Och på något vis knyts alla historierna ihop på ett alldeles otroligt sätt. 
 
SJUKT bra. Yes. 

2013: 61 – Askungar av Kristina Ohlsson

 
((Jag läste mina två Kristina Ohlsson-deckare i ”fel” ordning, så jag skriver om dem i ”rätt” ordning.)) 
 
Varken Askungar eller Tusenskönor har en och samma huvudperson, även om man väl får säga att Fredrika Bergman tar upp rätt mycket av protagonistrollen så får vi lära känna flera av poliserna hon arbetar tillsammans med. Fredrika jobbar som utredare på polismyndigheten, men är akademiker snarare än polis. Hon ingår i en särskilt tillsatt utredningsgrupp tillsammans med sin chef Alex, kollegan Peder och assistenten Ellen. 
 
En julidag försvinner en liten flicka från ett X2000-tåg från Göteborg till Stockholm. Samtidigt som vi följer denna historien följer vi en kvinnas liv, en kvinna, Dockan, som lever gömd och instängd och är helt i Mannens våld. 
 
Detta är en barnsligt spännande deckare. Det är psykologiskt och har inslag av paranoia och skräck och ondska… otroligt bra debut. Man både älskar och hatar huvudpersonerna, men man får kalla i alla fall vissa delar för vardagsrealism – familjeliv och förhållanden, till exempel. Vilket jag gillar i en deckare eller thriller, det får liksom inte bara vara ond bråd död och rättegångar, det måste vara lite mer substans i det hela. 
 
Hur som helst, riktigt, riktigt bra. Ohlsson har skrivit tre romaner utöver dessa jag just läst, och snacka om att jag kommer att hålla ögonen öppna efter dem framöver!