Författare: Annzah

2013: 74 – Alla var där av Lauren Weisberger

 
Jag nämnde ju denna lite grann i ren frustration igår kväll och jag blev inte direkt mer frustrerad av att läsa klart den. 
 
Name. Dropping. Galore. 
 
Jag höll på att bli spritt språngande galen. 
 
Som jag sa, så nämns det i andra kapitlet att huvudpersonen Bettes jobbtelefon är kladdig. Det görs särskilt tydligt att det är Maybelline-foundation och L’Oréal-läppglans. 
 
Sedan går det som sagt bara utför. Visst, sminkmärken och klädmärken och butikmärken och sådant, det är inte så farligt. Men när det skrivs i denna högst fiktiva bok om världskändisar så blir det lite konstigt. Jag vet inte, men det känns helt styltat när man läser att Sting och Trudi Styler dansar på någon klubb, eller att Ashlee och Jessica Simpson kommer på ett nyårskalas, eller att någon har rastat George Clooneys hund, fester med Hugh Hefner, Jerry Seinfelds iPod-DJ:ande, Jay-Z + mammas resa till Istanbul eller… alltså, jag skulle kunna fortsätta i oändlighet men ”tyvärr” lämnade jag boken i Hunnebo… 
 
Det bästa med hela boken var när några personer har frågesport om vem som kan mest om originalserien 90210, det blev en blast from the past att läsa namn som Rush Sanders och Ray Pruitt igen… hihi. 
 
Det värsta förutom den otroliga namedroppingen är att det är väldigt uppenbart att författarinnan har läst och inspirerats av Gossip Girl. ((Första boken kom ju ut redan 2002, även om serien inte började förrän 2007.)) Nu är denna bokens motsvarighet till Gossip Girl herself en ganska annorlunda person jämfört med personen som visade sig vara Gossip Girl i bokserien / TV-serien, men det visste ju inte Weisberger… 
 
Jo. Jag gillade två karaktärer, Bettes morbror Will och hans pojkvän Simon. Sköna herrar. 
 
Nej, denna rekommenderar jag alltså inte till någon. Alls. Suck suck suck. 
 
 

Barnmorskan i East End

Ååh. Ibland när man känner sig sådär lagom seg är det underbart när man blir överraskad av ett bra TV-program utan att ha någon koll på att det kommer! 
 
Och jag ÄLSKAR Barnmorskan i East End, eller Call the midwife som är originaltiteln. Och nu dök ett avsnitt upp på SVT24, helt utan förvarning! Eller ja. Helt utan att jag hade läst det i tablån. 
 
 
Så underbart! Gatorna ser ut som min gata i Whitechapel ((detta utspelar sig i Poplar, 3 km bort ungefär)) – identiska! Fast det hängde inte så mycket tvätt mellan husen när jag bodde där. I alla fall inte oftast. 
 
Och så är barnmorskorna så otroligt söta i sina uniformer och nunnorna är så roliga och pastorn idag var jättegullig och mammorna är sådana där riktigt härliga East End-kvinnor med underbar accent och jag blir bara lycklig av allting! 
 
Eller ja. Ibland är det ju sorgligt också. Men det brukar ordna upp sig sådär lagom vemodigt. 
 
Kanon kanon kanon, kolla kolla kolla! 
 
 

Oj!

Upptäckte just att jag har blivit lite solbränd. Det var inte igår. Eller ja. Det var väl igår jag BLEV solbränd. Hohoho. 
 
 
Det kanske inte syns så väl här men för mig syns det väldigt! 
 
Dessutom syns det att jag har kladdat ut mascaran över halva ansiktet och att jag är lite allmänt fläckig i ansiktet. Förmodligen ketchup eller något. 

Nästa projekt



På väg till Göteborg igen. Tvingade mig igenom Alla var där i trädgården förut och har nu äntligen plockat upp The boy in the striped pyjamas, som jag säkert haft i fem år.

Karin har sagt att det är det bästa hon har läst och henne litar jag blint på så länge det inte gäller fantasy, så nu är det äntligen dags!

2013: 73 – Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad

 
Ja. Detta är en intressant bok. Man kan även plocka upp lite av airen i Khaled Hosseinis böcker och även Flickorna i Riyadh – men ändå inte. Det märks att Seierstad egentligen är journalist. 
 
Den belyser ett Kabul efter att talibanerna lämnat staden och folket försöker att återuppbygga sitt land – men även hur traditionsbundet Afghanistan är, vad gäller kvinnosyn, arrangerade äktenskap och så vidare. 
 
Intressant hur som helst, men även föremål för kontrovers. Seierstad dömdes i norska Hovrätten för förtal efter att bokhandlaren själv stämde henne då boken översatts till engelska. Det är inte lika dramatiskt som Marklund och Gömda-skandalen, då Seierstad tydligt skriver i förordet att det är en litterär bok med vissa inslag av fiktion, men jag vet inte.
 
Hade den skrivits utan att anses vara ”sann” hade jag haft en bättre uppfattning om den nu i efterhand. 
 
Men den är intressant och välskriven. Absolut. 

Namedropping 101

Tyckte att Djävulen bär Prada var hellt okej så plockade upp Alla var där av Lauren Weisberger häromhelgen.



Sån. Jefvla. Namedropping!

Jag anade det i andra kapitlet där det beskrivs att huvudpersonens telefonlur är nerkladdad med smink – och av vilka märken.

Sedan blir det bara värre och värre – men jag kan ju inte låta bli att läsa klart. Antar jag. Får se hur länge energin räcker…