Författare: Annzah

Äter som en hobbit

Ja, jag äter som en hobbit här. Det är frukost och elevensies och lunch och eftermiddagsfika och middag och gärna en kvällsmacka också. Egentligen otroligt dålig vana, men det är ju faktiskt så att när jag är ensam hemma så kan jag glömma att äta överhuvudtaget i flera dagar och tro att jag ska svimma så fort jag reser mig upp. 
 
Så hellre äta, antar jag. 
 
Detta kanske kommer att låta jättetöntigt… men hela bokcirkelgrejen har fått mig mer motiverad till… allt. Det är som om jag har ett purpose som jag inte haft på länge… jag får faktiskt mail som är viktiga att svara på, jag behöver inte känna mig skyldig för att jag sitter med en näsa i en bok, jag får tänka till om litteratur på ett sätt jag inte gjort sedan maj 2006, typ… och en massa annat. Det känns lite som ett deltidsjobb, eller så. Jag får sova hur länge jag vill och det spelar ingen roll när på dygnet jag ”arbetar”, men ändå, jag njuter av att dyka upp första frukost och mina böcker och anteckningar och kaffe och tomatjuice och ba’… nu kör vi. 
 
 
När jag fått mig i denna kaffekoppen ska jag fixa lite brunch och sedan promenera ner till torget och handla lite. Brunchen är alltså för att förebygga att jag går och äter dumplings. Hehe. Ska grilla lite kryddkorvar ikväll så jag tänkte göra en god grekisk pastasallad till. Dessutom är det trevligt promenadväder, soligt men inte så varmt, så det passar rätt bra! 🙂 
 

2013: 90 – Mannen under trappan av Marie Hermanson

 
Först och främst måste jag nämna en knäpp sak. Eller, det kanske finnas ett sammanhang, men jag kan inte komma på något. I alla fall. Denna boken utspelar sig i ett samhälle som låter väldigt likt ett där jag har släkt. Till och med husets placering låter som släktens hus, men det är långsökt. Hur som  helst, när jag hade läst klart denna tänkte jag att ah, författarinnan bor säkert i X, det stämmer med avstånd till hav, närmaste större ort samt Göteborg. 
 
Så, min vana trogen Ratsit:ade jag henne naturligtvis. Och nickade nöjt när en av de tre personerna i hela Sverige med hennes exakta namn bor där jag trodde. Men det är inte hon! Och det verkar inte vara en släkting heller. Den andra personen är för ung för att vara en dotter till varesig Hermanson eller hennes make. Möjligen någon avlägsen släkting, men det känns så väldigt… konstigt. 
 
Och sin vana trogen så har Hermanson skrivit en väldigt konstig och väldigt bra roman. 
 
Det handlar om perfektion, om krav, om beundran, skräck, kärlek, passion… mycket som kan drabba en man i mitten på trettioårsåldern med framgångsrikt arbete, perfekt familj och nu sitt perfekta hus. 
 
Men det är klart. De flesta män i mitten på trettioårsåldern har väl inte en liten illaluktande, tufsig man boende under sin trappa som heter Kwågg. 
 
Jättespännande! Jag fattade nog strax efter mitten eller så hur berättelsen skulle ta sin ände, men det gjorde ingenting för det var spännande att se om jag hade rätt! Och det hade jag visst, för en gångs skull, jag brukar inte alltid vara så bra på att gissa mördare och sånt… 
 

The day today

Jodå, jag fick faktiskt en hel del gjort idag trots att jag klev upp så sent. Vilket är skönt. 
 
Först snackade jag med Telenor, och så mailade jag AF, och optikern. Tvättade mina klänningar och åt ordentlig lunch och sedan iväg till Backaplan. 
 
Första stoppet – Ur&Penn. Ja. Det kanske inte var så smart egentligen. Fast – det var det ju ändå eftersom allting kostade 20:-… och jag gick därifrån med elva saker. 
 
Ska visa imorgon men orkar inte ta på mig allt nu så ni får titta på det som jag tog på mig redan i provrummet på KappAhl. 
 
 
Det står LYCKA på ena berlocken. Jag tycker att sådana här är så fina. 
 
Sedan gick jag och hämtade ett nytt mobil-modem på Telenor. Sjukt bra service, jag älskar Telenor. För det mesta. 
 
Så hämtade jag medicin. Oj så dyrt. 6:- för tre månader. Haha. Snacka högkostnadskort! Jag ska hämta ut allt jag kan få den 28:e – gratis då, förmodar jag. 
 
Sedan försökte jag köpa en liten anteckningsbok på Bokia. De hade en med SÄLAR PÅ. Fast den var för står, jag behövde bara en liten, så jag fick stå emot. Fatta hur svårt det var. 
 
Så slogs jag med en massa totalpsykon på Systembolaget. Alltid lika spännande före lön eller vad det nu är. En dam köpte 15 (eller så) X-strong Kopparbergs Cider och hade ingen aning om att hon hade betalat. En gubbe köpte en massa öl i svarta burkar och en jätteflaska Bacardi. Jag hjälpte honom med att ställa upp sakerna på bandet och han tittade på mig som om jag var djävulens avkomma. 
 
Jaja. 
 
Sedan försökte jag prova baddräkt på KappAhl. De hade EN baddräkt. Allt annat var bikini. No thanks please. 
 
Lindex. Samma story där. Allt är bikini. Pourquoi? 
 
Coop då. Förutom mat så hade de precis den anteckningsbok jag behöver. 
 
 
16 x 8.5cm. Den känns ungefär lika stor som de där stora telefonerna ungdomarna har numera.
 
Sedan hem och laga mat och plocka ur diskmaskinen och hetsdricka kaffe för att klara den lilla ansträngningen. 
 
Nu har jag läst ut Mannen under trappan – mer om den strax – och kommunicerat lite på GP-bloggen och kommer nog inte att vara uppe sådär asasent idag. Ja, jag vet, jag gick inte upp förrän klockan var efter halv elva, men även om jag liksom är pigg på dagarna så börjar jag längta till sängen framåt aftonen. Fast inte riktigt än, det vore väl förskräckligt om jag inte kan hålla mig vaken åtminstone tolv timmar i stöten! 

Fransk potatissallad

Lagade god middag ikväll – och inte så värst jobbig heller. Eller ja, inte alls jobbig egentligen. Det jobbigaste var att skrubba potatisen! 
 
Först och främst – kyckling. Skar kycklingfiléer i lagom stora bitar på längden (hade stora filéer, så fyra småfiléer av varje, typ). Lägg i en påse och häll i en skvätt rapsolja, soja,  honung, citronsaft, salt och peppar och eventuellt andra kryddor – jag skulle kunna tänka mig dragon – i lagom mängder. Jag kan inte ge några kvantiteter alls, inte ens uppskattade, för jag har ingen aning. Hur som helst. Gosa runt allting ordentligt (mycket praktiskt i plastpåse, sparar disk och kladd) och lägg i kylskåpet så länge som möjligt. 
 
När det blir dags att tillaga är det bara att lägga dem i en ugnsfast form och hälla över marinaden om man har lust och köra högst upp i ugnen på 200 grader i kanske 25-30 minuter. 
 
Till detta serverades fransk potatissallad. Jag har inte gjort det förut så läste lite olika recept och anpassade. Jag kan ju skriva alternativen vid sidan om också, om andra har andra preferenser. Här har jag dessutom bättre uppskattning på hur mycket jag använde. 
 
Annas franska potatissallad
5-6 port
 
800 – 1000 g färskpotatis (går väl med vanlig fast potatis också antar jag)
3 shalottenlökar (eller rödlök, eller bananschalotten) 
4 tsk kapris (eller något sådant)
salt och svartpeppar
 
2 msk Dijonsenap
saften från en halv citron (de flesta recept säger rödvins- eller vitvinsvinäger men jag valde citron som syra)
½ dl rapsolja eller majsolja
½ dl olivolja
 
Skrubba och koka potatisen och låt svalna. 
 
Vispa under tiden ihop dressingen – senap och citron eller vinäger först, därefter oljan i tunn stråle – börja med den utan smak. Vispa ordentligt så den blir emulgerad och fin. Smaka av med salt och peppar. 
 
Skiva potatisen – eller gör som jag och tärna den. Varva potatis, skivad / hackad shalottenlök, kapris och salt och peppar. Häll över dressingen och låt stå och gosa sig så länge som möjligt. Jag hann bara med någon timme eller så idag, men den kan med fördel stå minst ett dygn, övertäckt i kylen, och blir bara godare och godare. 
 
Jag hade en massa färsk dill på toppen också.