Författare: Annzah

Avkylningstips

En av de absolut skönaste känslorna denna årstiden är att duscha svalt och sedan ställa sig så nära golvfläkten det går utan att fastna med… ja. 
 
Så underbart skönt. 
 
Har gjort en megainpackning nu – jag är alltid lite orolig för hårblekningar för första gången jag gjorde slingor blev mitt hår som Svinto – och sitter med handduken på huvudet. Ska gå ut med ett korsord om en liten stund och självtorka i ett par timmar tänkte jag. 
 
Fick ett energiryck och packade typ allt jag ska ha med mig till Hunnebo. Kom på att det är totalt slöseri med arbete och tid att tvätta grejer här som jag kan tvätta där och hänga ut och inte stressa – vilket hade varit fallet idag. Dessutom kan någon annan ta min tid. 
 
Vi ska fotas för tidningen igen idag så jag har lite våndor över vad jag ska ta på mig men jag tror att jag tar gult. Med lite bränna passar jag faktiskt helt okej i gult, det är värre på vintern… 

Ny vecka, nya tag!

Bara för att jag sa att jag skulle skriva ikapp om alla böcker igår… så tappade jag självklart inspirationen. AC:n på Condeco la av, så jag åkte hem, satte mig på framsidan och löste korsord istället. Åskan hängde i luften och det var faktiskt lite svalare. Vilket var skönt. 
 
Jag sover så konstigt nu. Typ en kvart-tjugo minuter i taget, men det känns som flera timmar och jag klämmer in väldigt mycket drömmar under de korta tiderna. Fast någon gång vid… tre kanske somnade jag på riktigt och sov till nio, så jag är mer eller mindre så utvilad jag kan bli. Mina mediciner medför mer eller mindre konstant trötthet och sömnighet, så det är liksom inget att göra åt. I alla fall inte just nu, men om ganska exakt fyra månader hoppas jag få omförhandla med Pontus. 
 
Hur som helst låg jag kvar i sängen med en ganska dålig bok ett tag innan frukost och glass. Hoho. Har ätit så fruktansvärt illa denna veckan att jag inte ens orkar bry mig om det är nyttigt eller ej. 
 
Ska tvätta lite klockan två – tror jag, egentligen behövs det inte för jag kan göra det i Hunnebo precis lika gärna. Vi får se. Sedan åker jag väl ner på stan vid 16-tiden via torget, har min Glossybox att hämta, whee! Såg ett foto på någon blogg igår och även om man inte alltid får samma så brukar ju vissa saker vara identiska, så med lite tur 🙂 
 
 

2013: 114 – I den innersta kretsen av Viveca Sten

 
Har hört talas om Morden i Sandhamn förut – tror att de blev TV-serie? – men det är ju en sådan typisk grej som man missar om man inte befinner sig i Svedala. Så vitt jag vet har jag bara hört gott så jag nöp denna häromhelgen. 
 
Jättevälskriven och spännande. 
 
MEN. 
 
Jag har ett problem med att döpa en advokatbyrå till KALLING. Jag började ju för höge farao skratta så fort det dök upp. För kom igen, det är roligt. ”Jag jobbar på Kalling.” Kallar sig de som arbetar där för Kallingar? 
 
Men, I den innersta kretsen utspelar sig i seglarmiljö. Sekunden efter startskottet går för Gotland Runt blir en riktig kallinghöjdare skjuten i bröstet. Vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet, dessutom. 
 
Så förutom kallingarna är det här en väldigt fängslande deckare. Polisen Thomas och hans barndomsvän juristen Nora tar sig an fallet och lyckas på ett väldigt rafflande vis lista ut ett och annat som pågår i den innersta kretsen. 
 
Dock blev jag lite förvirrad när jag skulle få ihop detta inlägget då Mari Jungstedt tydligen har skrivit en bok som heter I den inre kretsen som handlar om – Gotland. Jaja, jag är inte knusslig. 
 
Riktigt bra i alla fall och jag gillar verkligen beskrivningarna av skärgårdsmiljöerna. Dessutom älskar jag Nora, äntligen en tuff tjej som inte BARA är tuff. Som tänker ett steg längre. Mycket bra! 

2013: 113 – Rosengädda nästa! av Emma Hamberg

 
Jag älskar Emma Hamberg (jag har ju redan berättat att jag klippte håret efter hennes byline-bild i VeckoRevyn när jag var femton) och jag älskade Rosengädda nästa! också. 
 
Särskilt karaktärerna. Frankofilen Bror, tretton år och besatt av Serge Gainsbourg. 
 
29-åriga Tessan, fast i ett kasst förhållande med jobb i gatukök fast hon egentligen vill laga gourmetmat. 
 
Och Jane, den äldre kvinnan som praktiskt taget har ett zoo hemma och bär omkring på ekorrungar i behån. 
 
Om feelgood någonsin varit så lämpligt som beskrivning på en roman så är det nog bannemig denna. SvD har skrivit en recension och nämner hur god personkännedom- och intresse Hamberg måste ha, och det är alldeles korrekt. Jag tycker att hon är jättehärlig. Tummar upp! 

2013: 112 – Allt som återstår av Elin Boardy

 
Åh. 
 
Jag är ju erkänt svag för romaner som utspelar sig i miljöer som jag ”kan”, och även om jg inte är någon expert på Orust så har jag ändå lite koll – mamma och pappa hade sommarstuga där på 70-talet, och farbror H och kusiner x 2 bor där – så jag vet ju i alla fall vad Morlanda och Myckleby och Slussen är för något. 
 
Jaja. Till sak. 
 
Emma – eller Emmalilla, som hennes far kallar henne – är kvarvarande dotter på Morlandategen. Hennes syskon har spridit sig till Alingsås, Uddevalla och tre till och med till Amerika, men Emma blir kvar efter sin mor Edlas bortgång. Hon blir även med barn med drängen Emil (det var värst vad folk blev med barn hela tiden förr? Det verkar som om alla som har olovligt sex eller blir våldtagna genast blir gravida) och då är det inget snack om att hon ska vara kvar. 
 
De gifter sig förstås och även om det självklart pratas så går den biten förvånansvärt enkelt. Vilket är skönt till skillnad från alla trauman man läser om i böcker som utspelar sig på den tiden. 
 
Och de får massor av barn. Jag kan inte ens räkna dem i huvudet nu men ett halvt fotbollslag i alla fall. 
 
Och så händer en massa saker. Förstås. Som jag inte ska gå in på för det vore definitivt att spoila vilket till slut leder till nedgång och fall. 
 
Läs läs läs. Den är hemskt fin och sorglig. Dessutom är det inte så förtvivlat mycket bröstvårtor och stående lemmar i denna – Emma och Emil är nog faktiskt rätt så kära i varann. Dessutom fina porträtt av vännen Magda och mycket starka förtäljelser om svartsjuka på handlarottern Bärta. 
 
Super! 

Dreams can come true

Just det. 
 
Inatt drömde jag att jag var på en kursgård där man hade Lasse Berghagen i ett akvarium för alla tyckte att han var så jobbig och ”vinkade” hela tiden. Två grodmän fick simma efter honom 24/7 för att kolla att han inte klev upp. 
 
What liksom. 
Sedan råkade jag ta på mig hans tights. De var gula och vita. 
 
Sedan var min gamla skolkompis där och satt med mig i knät och berättade om sina favoritpastasåser. Hon hade färgat håret svart. Jag hittade även en massa krabbklor i min handväska.  
 
Det är i och med sådana här drömmar som jag trodde att mamma inte var allvarlig när hon berättade att hon hade pratat med Henrik Schyffert två gånger på gatan i Hunnebo i förrgår. Men jorå. De gjorde ju Badjävlar i Parken och han var ute och åkte Segway. Sjukt konstigt. Men han var tydligen asatrevlig. Hans sällskap åkte upp för världens brantaste backe – Blindtarmen – och mamma sa på skoj typ ”Är det Fredde?” och han ba’ ”Ja, faktiskt!” och Johan Rheborg är ju med så det stämmer säkert. 
 
Tur att det inte var jag för då hade jag förmodligen kastat mig över honom. En av Sveriges tjusigaste män. Dessutom nyskild. Vilken i och för sig är tråkigt för då är han ju inte Haagarnas svåger längre.  
 
Och tur att det inte var Peter Apelgren om det hade varit jag för då hade jag säkert blivit jättejobbig. 
 
Sedan gick hon förbi Fredrik Lindström i halmhatt vid Hamnkontoret. Han är tydligen jättelång. När hon sa det slog det mig att man ser ju mest honom i sittande tillstånd men jag trodde faktiskt att han var liten och lite satt sådär. 

2013: 111 – Mörkerspår av Inger Frimansson

 
Har hört namnet på författarinnan förut men inte läst något av henne. Vilket ofta händer när jag väljer loppisböcker. 
 
Detta är en kort men ganska spännande deckare, eller snarare thriller för det figurerar väldigt få poliser i handlingen. 
 
På ungsholmen i Stockholm bor två medelålders systrar. Hilja och storasystern tyranniska Karla. Deras bror Kristian bor också i Stockholm och arbetar som fastighetsmäklare. 
 
Han blir kontaktad av Hiljas barndomsväninna Jennifer Ask, som nu är berömd skådespelerska. När Kristian träffar henne inför ett husköp berättar hon att hon blir förföljd av en älskare – som har nycklar till hennes hus och hon vill därför genast bli av med det och skaffa en lägenhet i innerstan. 
 
Samtidigt kämpar Hilja med att se efter sin syster samt med älskaren Göran – och tankarna på att få sitt eget barn. Men hon är redan 49 år gammal – hur ska det gå? 
 
Och någon sexmördar kvinnor i joggingspår. Man får följa mördarens tankar i korta kapitel här och där vilket jag tycker är väldigt spännande och ett bra drag för att hålla spänningen uppe – särskilt i en såhär kort bok – samt hans anteckningar med datum och detaljer om de mord han begått genom åren. 
 
Jag brukar sällan kunna gissa vem mördaren är i deckare och thrillers, men här kände jag faktiskt på mig att det var något lurt – vilket ju är spännande ur en segersynpunkt 😉 Det är en välskriven roman i all sin enkelhet. 
 
Detta är en käck liten decckare att läsa på stranden till exempel. Kräver inte jättemycket koncentration för persongalleriet är ganska litet (vilket jag tycker är bra för jag kan bli lite galen när man omöjligt kan hålla isär sjutton poliser och femton tekniker och… ja.). 
 
Denna kommer jag absolut att lämpa över på mamma och pappa i alla fall. Fast mamma håller på att bli galen då det är högevis av böcker överallt och hon inte vet var hon fått dem ifrån 🙂 ((Obs – här passar ett citat från gammelmormor som bodde fyra hus upp på gatan i Hunnebo utmärkt – ”Det ligger en massa bögar och skräpar överallt!”. Yngre generationen höll på att skratta ihjäl sig.) Bohuslänska är speciellt.)