Författare: Annzah

Eftermiddagsuppdatering

Herregud, det var visst fler böcker än jag trodde att skriva om. 
 
Ganska många fler… så vissa inlägg kommer att komma upp tidsinställda imorgon. 
 
Det är lika bra att jag skriver dem nu när jag faktiskt har lite inspiration – och tid – så varför inte tänker jag. Dessutom är jag faktiskt ganska bekväm här även om det såklart är varmt här också. Det går inte att jämföra med lägenheten… 
 
Tror att jag ska käka middag här så slipper jag tänka på att ens gå in i köket ikväll. Förutom möjligtvis för att hämta glass 😉 Jag köpte en massa glas si söndags som jag trodde att jag skulle äta upp in no time, men det har jag faktiskt inte gjort. Underligt beteende. 
 
Bra sak – jag och Maria ska börja träna tillsammans i höst. Det är väldigt inspirerande att ha någon att gå med – ska man möta någon så rycker man ju upp sig liksom, snarare om man bara ska ha självdiscipllin då det är mycket roligare att gå och lägga sig igen 😉 Börjar vi när vädret fortfarande är fint kan man ju ses och promenera istället, men något stående är inte fel. 
 
Hela Danmark och större delen av Spanien har ju tagit över caféet. Jag förstår inte hur man tänker när man parkerar barnvagnar så att ens fellow besökare inte kan komma ut från sitt bord. Eller för den delen inte ens försöker få lite tyst på barn som SKRIKER rakt ut. 
 
Förmodligen inte alls. 
 
Just det ja, måndagskvällen! Vi åt på Lilla Tavernan: 
 
 

 
 
Och sedan tog vi ett glas vin på Kalimera. Supertrevligt och inte alltför sent heller. Dessutom drack jag Retsina, vilket jag inte har gjort sedan typ… 2002. Det är gott ibland och i måttliga mängder tycker jag. Maten var hur som helst fantastiskt god, dit återvänder jag gärna. Även om inte riktigt förstår varför det måste vara så dyrt att gå på restaurang i Göteborg. Eller är det jag som är känslig kanske? 
 
Nu flyttar Spanien utomhus. Det känns rätt skönt. De gapar något alldeles fantastiskt högt. 

2013: 110 – Prioritaire av Iselin C Hermann

 
Tja. Jag tror att jag väntade mig något i stil med 84 Charing Cross Road av Helene Hanff här. Till och med omslaget är ju jättelikt. 
 
Så var det… inte, riktigt. 
 
84 Charing Cross Road är ju en sann historia, och det är inte detta. Men de thandlar i alla fall om en ung flicka som börjar skriva brev till en fransk konstnär och hans svar till henne. Med andra ord rätt så likt upplägget i 84 Charing Cross Road. Men i den förstnämnda är det då inga skriverier om stora könsorgan mitt i en alldeles vanlig stillsam brevväxling. 
 
Jag blev lite illa berörd faktiskt. Det kändes inte alls på sin plats i eenna kontexten. Dessutom tycker jag inte att det är särskilt välskrivet heller. Tjejen är desperat och mannen är gift och… äh. Inte särskilt bra. Glad att det var en 2:-pocket. 

Dejttrauma

Paret bredvid mig är uppenbarligen på någon sorts date – t.ex internet-dito. 
 
Hon hara jeansskjorta och rosa byxor. Han har otroligt fula byxor med omotiverat häng. 
 
Tänker man inte en sekund längre om man försöker imponera på någon? 
 
Hahaha. 
 
((OBS: Nu har han varit därinne i nästan en kvart.)) 
 
ETA: De gick ut och satte sig med en kopp kaffe efter att de var klara med lunchen. Nu kom killen tillbaks och åt en gigantisk fralla. Imponerande. 
 
Han har dessutom likadana sandaler som min farmor brukade ha. 
 
ETA igen: Nu kom tjejen in igen för att gå på toaletten! Jag fattar verkligen nada av den här koalitionen. 

2013: 109 – Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

 
Sista bokcirkelboken! Jättetråkigt tycker jag, det har varit hemskt kul. 
 
Men denna har jag bara inte orkar plocka upp ordentligt. Jag läste några sidor i början på veckan men sedan tappade jag stinget efter kanske fyra-fem sidor och la ner den. Tänkte naturligtvis hela tiden plocka upp den igen men det bara blev inte. Jag har varit så groteskt trött och 596 sidor är inget man bara är sugen på att läsa om man inte har lust. 
 
Dessutom måste jag erkänna att jag har det svårt med inbundna böcker. Jag gillar att ligga på sidan i sängen eller soffan och läsa, och det blir så krångligt med en stor tung tjock bok. Dessutom tungt att bära i handbväskan. Så kinkig är jag 😉 men jag tror att många håller med om att pocketböcker är oändligt mycket mer praktiska. 
 
Hur som helst så är detta en berättelse ur fyra olika perspektiv. Jacke, i mitten på sjuttiotalet, konstant otrogen och hans fru har lämnat honom och dottern Veronica, 16 år, som han överhuvudtaget inte förstår sig på. Hon fattar intresse för härprocesserna som ska ha skett på Bålberget nära bostaden och släpar med sig sin pappa dels till biblioteket och dels upp på berget. 
 
Sedan är det Malin, i slutet på 1700-talet. Bondtös som gifter sig med Erke och får dottern Segrid – som det är något speciellt med. I tidiga tonåren blir Segrid gravid men vägrar berätta om hon har blivit tvingad till något, eller vem som är pappan. Malin är vidskeplig och misstänker att hon blivit bergtagen av vittror eller troll. Malin blir dömd för häxeri tillsammans med massor av andra kvinnor i bygden, men då hon tar på sig Segrids graviditet som sin egen slipper hon lös. 
 
Sedan återvänder vi till Veronica. Hon är nu vuxen, välutbildad och bestämmer sig för att börja släktforska. Det finns många intressanta personer i rakt nedstigande led till henne och hennes familj. Vi får dessutom träffa hennes yngre syster, ännu inte född i Jackes del och hennes tvillingar. Samt tre av Veronicas sexuella partners. 
 
Och till sist grannpojken till Malin och Erke, Olof, son till Matz och Annika. Matz var Malins tonårsförälskelse och Annika en av de kvinnor som blev dömda – på grund av att Olof vittnade falskt emot henne under Commissionens fördömande… 
 
Allt som allt handlar detta mycket om sexualitet. Väldigt mycket – kanske lite väl, faktiskt. Jag är inte pryd men som jag skrev om Belle du Jour så får det finnas lite gränser. ((Det som jag hade problem med i BdJ kan jag inte ens skriva!)) Jag ska villigt erkänna att av de böcker jag läst de senaste dagarna, eller veckorna, är det väldigt mycket sexualitet, väldigt mycket onani och – underligt nog – väldigt mycket bröstvårtor. I någon av dem – nu minns jag faktiskt inte vilken – finns ett stort stycke om en död, där huvudpersonen fokuserar på – sina bröstvårtor. Hallå? 
 
Jaja, nu blev detta lite långt. Jag har väl fått lite bloggabstinens! 
 
Om jag rekommenderar? Ja. Men kom ihåg att det INTE är en bok som man typ läser i en kvart på spårvagnen – man måste dedikera sig lite mer än så för det är inte vad man skulle kalla en lättläst bok… om än mycket bra och det är väl viktigast 🙂 

Jobbig vecka pga varmt

Jag fixar det bara inte, det har varit helt outhärdligt i min lägenhet i veckan. Vilket betyder att jag inte kan sova, vilket betyder att jag är alldeles för trött för att ens fundera på att göra några särskilt krävande aktiviteter, men nu fick jag nog och åkte ner till – you’ve guessed it – Condeco på Linnégatan för en iskall (alkoholfri) cider och lite skrivande. Brydde mig inte ens om att sminka mig så jag ser säkert för jefvlig ut. Tanten vid nästa bord glor i alla fall som bara den. Fast det kan ju ha med faktumen a) blöt i håret och b) klampande fram till bordet nära kontakten. För hon sitter ju precis där man sitter bäst, naturligtvis. 
 
Utomhusvärmen gör mig alltså ingenting egentligen. Det är bara så hemskt att inte kunna få någon svalka inne. Fönstren ör öppna och fläkten har varit igång non-stop i ganska precis en vecka… men det händer liksom ingenting. Blaha blaha. Dessutom verkar det som om något mystiskt händer i lägenheten, för under natten har en medicinpåse, min hårborste och mitt datorfodral försvunnit spårlöst… 
 
Dessutom slarvar jag något förfärligt med maten när det är varmt för jag tappar allt vad aptit heter. Det känns som om jag inte ens kommer ihåg när jag åt något sist. 
 
Som vi vet betyder sömnlösa nätter en faslig massa böcker. Jag ska skriva om de jag kan i eftermiddag, men jag lovar att tidsinställa så ni inte dör av tristess…Bland annat läste jag hela veckans bokcirkelbok inatt. Den är på 596 sidor… dessutom läste jag några till mellan tidig kväll och tidig morgon. Jag är ju inte riktigt riktig. Men det visste vi ju redan… 
 
Imorgon ska bokcirkeltjejerna träffas och fika. Jag hade tänkt åka till Hunnebo, men vi ska ses kl 17 och bussen går 17:40, så det får bli på tisdag. Blir skönt att vara där ensam med pappa ett par dagar eftersom han är den minst tjatiga personen i världen. Dessutom betyder det att jag får laga mat. Funderade på gazpacho någon kväll, det har jag aldrig lagat och pappa älskar tomatsoppa, så det kan nog gå hem med något gott färskt bröd till. 

Prinsessan Catherine…

…är så vansinnigt vacker tycker jag.
 
Särskilt bara några timmar innan hon födde sin lille son! Dessutom tyckte jag att det var fint att hon inte döljde faktumet att man inte plötsligt blir asasmal efter att ha fött barn. 
 
 
Kändes roligare att de kom ut tillsammans med kiddet än när Daniel kom ut ensam efter Estelles födelse tycker jag. Men det är klart – alla orkar väl för sjutton inte gå ut och prata med pressen efter att ha fött barn!  
 
Vad tror ni att han får heta? Jag gissar på George, David eller James. Bookmakersarna i England har James och Alexander som favoriter – jag tycker att Alexander är jättefint men vet inte om de väljer det då han naturligtvis kommer att kallas Alex och Kung Alex låter ju lite som något ur en Disneyfilm. Men jag har säkert fel, han kanske får heta något helt annat.  

Vilken underbar dag!

Jag har ju uppdaterat lite mobile-wise under dagen, men kvällen var också strålande! 
 
Jag ska berätta mer imorgon för min uppkoppling har lite grava AP. 
 
Men hur som helst var det en fantastisk dag som blev ännu bättre av faktumet att P3 spelade Popsicle och Magnetic Fields på raken så fort jag satte på radion, och sedan av meddelandet att min älskade kusin F har förlovat sig med sin käresta (käreste? käraste?)! 
 
Är så glad och lycklig att det bubblar lite. 
 

2013: 108 – Dumpa honom! av Greg Behrendt och Liz Tuccillo

 
Denna, He’s just not that into you, har man ju hört talas om ett bra tag. Och hört den prisas. Oprah säger till exempel att det är en ”life saver”. 
 
Jag tycker att det var ett jefvla dravel, personligen. 
 
Vissa grejer har väl Behrendt rätt i, absolut, men mycket är bara en massa strunt. Bara det att han verkar tycka att det alltid är killen som ska ringa eller bjuda ut tjejen. Gah. Sedan generaliserar han som fan också. ”Vill han inte ha sex med dig vill han inte ha dig” – eh ursäkta? Vissa kanske har sina anledningar till att vilja vänta med att ta ett förhållande till ett intimare ställe, det behöver inte handla om att man inte vill HA någon. Anser jag. 
 
Likaså typ ”Vill han inte gifta sig vill han inte ha dig”. Nähä? 
 
Eller ”Vill han ha dig ringer han dig”. 
 
HALLÅ. Kan jag inte ringa själv eller? Vad är det värsta som kan hända? 
 
Nä, detta var riktigt askasst och jag fattar inte hur den kan ha blivit så prisad – och jag fattar absolut inte hur man kan ha lyckats göra film av den. 
 
Yuck yuck YUCK.