Författare: Annzah

Bienvenue vecka 32!

Äntligen, äntligen har jag badat i havet! 
 
Tyvärr hade varken jag eller pappa telefonerna med oss, så det finns inget bildbevis. Men det är sant och det var jätteskönt! Var i en bra stund och det var helt himmelskt att stoppa armarna i tröjan efteråt (det är inte särskilt varms ovanför ytan). 
 
Mulet är det här och regnet hänger i luften. Har ätit frukost – tänk vad mycket godare det smakar när man har gjort något… klockan 10 på morgonen brukar jag inte ha gjort många knop (exakt en timme mellan uppstigning ur sängen 09:03 och uppstigning ur havet 10:03) – och nu sitter jag på altanen med andra koppen kaffe. Tror som sagt att det kan tänkas bli regn. Inte mig emot, för jag började läsa Garp och hans värld igår kväll och jesus, jag känner att jag gärna skulle kunna läsa ut den i ett svep idag 🙂 
 
Obs: bedrift. Igår kväll satt det en – visserligen liten – lockespindel på väggen i vardagsrummet, typ en meter ifrån mig. Jag varken skrek eller svimmade eller kräktes utan meddelade bara att det satt ett vilt djur på väggen som behövde eskorteras ut. Det är rätt imponerande för mig, som en gång låst in en i badrummet utifrån samt tejpat dörrspringorna. 
 
Grejen är – jag tror faktiskt att jag hade fixat att ta ut den själv om jag hade varit ensam. Jag undrar vad det är i havsluften egentligen? 
 
Skönt med salt på kroppen och i håret för övrigt. 
 
 

Badande sparvar

I eftermiddags hittade jag typ en tredjedels limpa i skafferiet som inte var lämpad för människor – men väldigt väl lämpad för gråsparvar. 
 
Mamma lyckades filma när de badar. Igår var det sju-åtta stycken som försökte få plats på en gång – plus kö – nu var det inte lika många men de är ju så SÖTA. 
 
Efter 30s ungefär händer det inte så mycket, men jag fattar inte hur jag ska korta filmen.
 
Dock borde jag verkligen lära mig MovieMaker, det verkar ju urkul! 
 
 

 
Just nu – håller på att svälta ihjäl. Faktumet att maten luktar vansinnigt gott förenklar inte direkt hungern. 
 
//Äter som en hobbit

2013: 127 – Jag vill ha ett liv av Sofia Hedman

 
Har aldrig hört talas om denna förut, men som bekant gillar jag ju ungdomsböcker så när jag såg denna igår högg jag fatt i den. Kort och koncis så jag hann läsa den innan jag släckte lampan igår kväll. 
 
Som vanligt numera handlar det om en tjej som har det jobbigt med… typ allting. Katti är 16, har blivit avstängd från skolan, festar och ställer till med besvär lite överallt. Till slut får hon en AD/HD-diagnos (vilket man kunde räkna ut med tånaglarna på typ tredje sidan) som hon vägrar acceptera… bla bla bla. 
 
Helt okej är den, men inte fantastisk. Vissa karaktärer önskar man dock att man kände på riktigt – Kattis mamma och hennes lärare Tomas Kant, till exempel. 
 
Någon recensent tyckte att alla tonåringar, föräldrar och pedagoger borde läsa den – tja, det skadar knappast, men jag tycker inte att den är så fantastisk som vederbörande tyckte. 
 
Men okej. Dessutom kanske det är bra att den är såpass kort, kan hända att sådana som inte normalt läser så mycket kan tänka sig att ta sig an denna. 
 

2013: 126 – Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

 
Oj. Oj oj oj vilket vansinnigt spännande bok! 
 
Detta är systrarna Grebe och Träffs debutroman. De har mer eller mindre skrivit hälften var – men man märker verkligen inga skarvar (som man till exempel kan göra hos Kepler). Det hela började som en mailväxling och på den vägen har de fått till något av det bästa jag har läst i år. 
 
Det står Psykologisk spänningsroman på framsidan och jo, det kan man ju lugnt säga… 
 
Huvudpersonen är Siri, runt 40, änka och psykoterapeut. Hon bor i Stockholms skärgård, i huset som skulle ha varit hennes och hennes makes drömhem. Tills det hemska hände, och Stefan dog i en dykolycka. 
 
Man får läsa såväl bitar i första person singular som transkript av Siris möten med sina patienter, vilket är väldigt intressant. 
 
Och sedan en dag hittas en patient i vattnet utanför Siris hus. I självmordsbrevet skyller patienten sin död på Siri. Efter detta börjar hon känna sig förföljd. Det kommer konstiga brev, det händer konstiga saker… men händer det på riktigt, eller har det med Siris relativt labila natur att göra? Vi vet att hon dricker för mycket – kan de nattliga händelserna helt enkelt vara drömmar, eller vanföreställningar? 
 
Fler och fler underliga saker händer och en sak ska sägas – det är riktigt skickligt att skriva en thriller där man misstänker precis varenda människa för att vara den som utfört dåden som beskrivs. Helt otroligt bra. Och jag kan ju säga att det var lite halvbra att läsa den på kvällarna i ett gammalt hus där det knäpper i skrubbarna… 
 
Riktig höjdare. 

Om bus II

 
Igår i bilen kom jag på ett annat bus jag gillar.Harmlösa skyltändringar. 
 
Här i närheten fins till exempel ett pyttelitet samhälle som heter Klev. På skyltarna som pekar dit in har någon med en liten bit vit tejp ändrat KLEV till KIEV. 
 
Sådant är väldigt roligt. 
 
PÖKNING FÖRBJUDEN och RÖKNING FÖR JUDEN är ju också rätt kul. 
 
 
Lurig chey ’82 

2013: 125 – Emma och Uno – visst var det kärlek av Märta Tikkanen

 
 
Jag ska villigt erkänna att jag inte fattade att detta var en roman, utan trodde att det var Tikkanens egna biografi över sina morföräldrar. Nu är det inte så, men berättaren är Emma och Unos dotterdotter, så det skulle kunna ha varit så. 
 
Och hela romanen är lite av ett skulle kunna ha varit – Uno och Emma Stadius var riktiga personer, likaså deras barn och verksamheter, släktingar och så vidare omkring dem – men om kärlekshistorian vet vi ingenting – men den har Tikkanen tolkat. 
 
I en mycket trevlig liten roman faktiskt. Jag har läst mycket på sista tiden som utspelar sig runt förra sekelskiftet och det är ju mycket misär och hemskheter, men det är lite bättre här. Uno är folkhögskoleföreståndare när han träffar 18-åriga Emma. När hon är 26 har hon fått sex barn och de bor redan på olika håll. Uno far land och rike runt, startar folkhögskolor och arbetar på tidningar och gud vet vad – medan Emma är kvar i Finland med Unos mor och alla sina barn…
 
Som sagt, en trevlig och intressant roman. Uno Stadius är känd i Finland men inte särskilt i Sverige, så det var ju också intressant. Brunnsviks folkhögskola till exempel, som han var med och grundade, har jag hört namnet på. 
 
Slutet är jättehärligt för övrigt. Inga spoilers, men många av karaktärerna hamnar precis där de förtjänar att vara. Och sådant är ju alltid fint. 
 
Rekommenderar absolut. Ganska lättläst och snabb dessutom. 

Godmorgon tjena tjena hallå

Igår efter åskvädret kraschade hela Telenor ihop. Inget av de mobila bredbanden och inga mobiltelefoner fungerade som de skulle. Sjukt störigt. Fast det var väl lite skönt också egentligen. Tittade på Morden i Midsomer, läste klart en bok, löste lite korsord… ja. Det är alldeles för lätt att sätta sig med datorn framför näsan. 
 
La mig tidigt i alla fall och läste en kort ungdomsbok. Mer om den sedan, riktigt bra. 
 
Sov väldigt tungt med väldigt konstiga drömmar men vaknade rätt pigg klockan åtta. Nu är hon snart tio och jag är duschad, påklädd och sminkad. Detta brukar inte hända före 10 på morgonen, så kan vi väl säga. 
 
Det är så typiskt att det typ händer nada i stan när man är där men så fort jag är borta dyker det upp en massa roliga saker. Får se till att planera in lite grann veckan därpå istället. Och så ska jag ju fylla år också ja. 
 
Vet inte vad som skola ske idag. Jag har egentligen lust att ha en läs- och skrivdag, men jag vet inte om jag kan förhandla mig till det 😉 
 
Ska försöka skriva om de där böckerna strax i alla fall. 
 
Ha en fin söndag!