Författare: Annzah

Brunch o’clock!

Är på Avocado och väntar på Rebecka för brunch o’clock. Buffén ser helt fan-tas-tisk ut. Jesus, jag har aldrig längtat efter en människa så mycket 😉 
 
 
Har överdrivit ögonskuggan något alldeles fantastiskt igen. Ställer mig dessutom frågande till korkskruven i håret och varför mina läppar plötsligt är röda igår när de var typ beiga igår. 
 
Igår målade jag naglarna knallblå med silverglitter över. 
 
Imorse hade jag lyckats glömma att ställa om väckarklockan från igår, så jag vaknade asatidigt, somnade om som en liten gris och när den ringde igen vid 9 snoozade jag till tio i tio. Jag har drabbats av någon extremt svår sömnsjuka, det är ett som är säkert. 
 
Passiv-aggressiva lappar i hissen och trappuppgången i förmiddags (inte riktade till mig, gudskelov) – hann inte ta kort på dem sorgligt nog, så jag hoppas att de sitter kvar i eftermiddag… retaliationen från personen som det gällde var också väldigt vettig. Folk är så tråkiga med sådant. 
 
ETA: Oj, haha, insåg just att det gällde han som tror att han bor i min lägenhet! 

Alltså…

Undrar om det är någon mässa för dysfunktionella morsor i Göteborg idag? 
 
Nummer ett: En som talade Väldigt Tydligt till sin dotter som kanske var sju-åtta år och sedan spritade hela bänken som dottern suttit på ifall hon hade kletat ner den med hallonsylt. Jag satt på bänken bredvid under hela tiden de satt där och det förekom ingen hallonsylt, eller ätande överhuvudtaget. Hon tjatade dessutom konstant om någon himla choklad de hade fått av någon som hette Joey. 
 
Nummer två: En på spårvagnen som satt och kallade sin son för Suris typ en gång i minuten medan han var jätteledsen. Sonen var kanske… tre, max. 
 
Nummer tre: En som stod med sina två barn och skällde ut en tiggare utanför Systembolaget på Linnégatan. 
 
Nummer fyra: En som stod och pratade med en väninna med sitt barn vänt emot sig i vagnen och rökte och blåste röken mer eller mindre rakt ner i kärran. 
 
Nummer fem: En som köpte glass till tre av fyra barn på Seven Eleven – en av dem fick ingen för han hade inte gått upp när han blev väckt imorse. 
 
Jag blir så TRÖTT på folk. Detta utspelade sig alltså på den korta resan mellan Marklandsgatan och Prinsgatan samt ett snabbt DN-köp på Seven Eleven och lite på promenaden uppför Linnégatan. Max en kvart. 

2013: 144 – Rosemarys baby av Ira Levin

 
Lika bra och lika creepy varje gång… 
 
Rosemary och hennes man Guy flyttar in i en ny lägenhet i Bramwell Building i New York. De blir varnade av Rosemarys gamle vän Hutch, som berättar att underliga saker har hänt i huset under många herrans år, men de avfärdar detta som skrock och blir goda vänner med det äldre grannparet, herr och fru Castevet, som de träffar när deras inneboende, Terry, tar livet av sig.
 
Guy jobbar som skådespelare och får en stor roll då den tidigare huvudrollsinnehavaren blir hastigt blind. 
 
Och så blir Hutch hastigt sjuk och faller i koma. 
 
Efter en tids försök blir Rosemary äntligen gravid. Till en början mår hon strålande, men efter ett tag dyker konstiga biverkningar (eller vad man ska kalla det) upp. Till exempel får hon sug efter rått kött och råa kycklinghjärtan. Det är något som inte stämmer, även om Dr Sapirstein, hennes förlossningsläkare, försäkrar henne om att allting är bra… 
 
Så spännande! Och jag älskar slutet. 
 
Filmen med en otroligt vacker Mia Farrow i huvudrollen är för övrigt också hemskt bra. 

2013: 143 – Sanningen om Gömda av Monica Antonsson

 
 
Det är verkligen fantastiskt intressant att läsa hur fel allting kan bli. Jag ska villigt erkänna att jag i alla fall tyckte att Liza Marklunds första böcker var ganska spännande, men man kan ju lugnt säga att jag har tappat all respekt för henne. Särskilt sedan hon började tjata om el-allergi. Hallå, eller. 
 
Det är ju en hysteriskt stor del av svenska folket som har läst Gömda, så jag tror inte att jag behöver gå in på den. Men den är full av hemska hittepå-anklagelser. Det är nu tack vare Antonsson bevisat svart på vitt HUR mycket hittepå det egentligen finns här. 
 
Inklusive bilder. 
 
Lätt värt att läsa – särskilt som man ju nu kan läsa den gratis på nätet.