Mer ooooh

Maddy Piper från Suddenly Susan var också med och spelade Georges fängslade flickvän! 
 
Rolig översättning: 
 
George: Can anybody smell tamales?
 
blev
 
Säljer någon tamales? 
 
Jag fattar, felhörning, men roligt. 

Hej hej.

Jo. Så… jag gick och lade mig igen. 
 
Sov typ fyra timmar med två telefonavbrott – ett från SVT, ett från Manpower. Vid tolv masade jag mig upp… 
 
Och lagade en helt fantastiskt god och trashig lunch. Färdiga köttbullar, keso, tacosås. Fast inte blandat då. 
 
Och vet ni? Jag skulle kunna gå och lägga mig igen och säkert sova fyra timmar till. 
 
Fast nu tror jag att jag går och tittar på Seinfeld lite. 
 
Ja. 

Good moaning

En vital person har blivit sjuk, så det blir ingen inspelning varken idag eller imorgon. 
Men jag är inte ledsen för det. Nästan tvärtom faktiskt, för det är ju sjukt mycket bättre att veta i förväg. SÅ förtjust är jag inte i att sitta redo klockan 7 och vänta på samtal i fem timmar. Särskilt inte efter sådana här knäppa nätter. 

Men inatt var okej trots jättekonstiga drömmar. Jag drömmer väldigt mycket om hinderbanor och sånt för närvarande, och typ… sådana där lekland för ungar? Och inatt vaknade jag vid typ halv fyra helt övertygad om att mamma stod utanför och sa att jag var tvungen att gå upp. 

Nu dricker jag några liter kaffe och sedan går jag nog och lägger mig igen. Började läsa en rätt intressant bok igår, Grundbulten. Skildring av fängelset Hall på 70-talet, som metafor för samhället, typ. Dessutom mycket om narkotikahandel- och bruk i den undre världen, så att säga. 

I förordet berättar ”berättaren” om en massa fängelsetermer och jag vet inte om jag ska vara orolig över faktumet att jag känner till allihop? Haha. Nä, men jag är ju rätt intresserad av fängelser (what’s that all about?!) så det är inte så konstigt. Kan lätt roa mig med att läsa på Kriminalvårdens hemsida om jag har tråkigt. 

Jaja. Jag återkommer när jag har blivit människa på riktigt igen! 

2013: 159 – Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer

 
Under mina sömnlösa nätter passar det bra med krönikesamlingar – Martina och Mia är bra tips – för då kan man lägga ner och prova att somna istället för att fastna i långa kapitel. . 
 
Och denna är så vacker. Så skör och rörande och beskrivande av vad det kan betyda att vara kvinna. Jag saknar Mias blogg, men jag är glad att jag fortfarande kan läsa inläggen. 
 
Top notch.