Författare: Annzah

Melodikrysset 38 – 2013

 
Nu var det ett tag sedan sist igen – men bättre sent än aldrig. Det är ju tyvärr inte som om jag får betalt för att skriva om kryssandet 😉 
 
V1 – simpel start, SUPREMES med Baby Love. L3 var en fin duett med Louis Armstrong och ELLA Fitzgerald, A fine romance. Ganska rolig text. V5 kunde man liksom gissa sig till med tårna eftersom det bara finns en månad med fem bokstäver i. Särskilt som slutar på L – så det handlade alltså om APRIL. Efter ett tag identifierade jag den som Paris in April. L2, haha, Povel Ramels The PURJOLÖK song. V9 + L4, IGOR Stravinskij komponerade ELDFÅGELN minsann. 
 
L1, SHAKIRA. Jag gillar inte Shakira. L11 + V11 – MAJ på MALÖ är alltid välkommen i min radio! V7 – tja, något stort ur växtriket, två bokstäver, slutar på K? Jag tror att det kan vara EK. Men jag vet faktiskt inte alls vad det är för sång, eller melodi, då. V10, ett litet medley av Thomas G:SON-låtar, typ Euphoria. V6, fina DÄR björkarna susar. 
 
V8, fina Edda Magnason sjöng fina Hör min bedårande sommarvals ur Monica Z, som jag vill se! Hon både låter och ser ut som Monica Zetterlund ju. Fantastiskt vad vackert hon sjunger! Sången är i alla fall skriven av Tage Danielsson och Hasse ALFREDSON. V14 + V12 är också fin, JA, det var en KVÄLL i juni av Lasse Berghagen. Och så sist – ÄR det såhär när man är kär när man är liten – den kan jag bara genom Bert-TV-serien, men det kanske är en riktig sång också då 😉 

Jag går galen…

…som faster Susan brukade säga. 
 
 
Det sitter en kille vid bordet bredvid mitt som inte nöjer sig med att stormglo på mig (jag ser inte klok ut idag, kladdade på lite av mammas mascara imorse och har knappt borstat håret, så det kan jag förstå) utan även tittar på America’s Cup på sin padda med ljudet på JÄTTEHÖGT. Hur tänker man då? 
 
Haha. Nu tog han fram ett par hörlurar och jag ba’ YES – och så pluggar han in dem i telefonen istället! Apgubbe. 
 

2013: 170 – En främmande man av Maria Lang

 
Jag läser Maria Lang i totalt fel ordning också – har liksom huggit de jag har kommit över, så jag visste faktiskt inte att Puck Ekstedt egentligen bara är berättaren i de första sju böckerna – men det fick jag reda på när jag gjorde lite efterforskningar när jag läst klart denna. Jag gillar Puck, hon är en väldigt sympatisk och saklig berättare med god intuition vad gäller människor. 
 
Den andra boken med henne som berättare jag har läst är Se, döden på dig väntar, där hon och hennes man Einar är nygifta. Nu har de två små barn, Jonas och Christina. 
 
De har bestämt att fira semester i Bergslagen tillsammans med vännen polisen Christer Wijk (Langs huvudpolis) och hans fru operasångerskan Cam, samt Pucks pappa Johannes. I närheten finns familjen Olsson med den ingifte svärsonen Lage, och Lages pappa Napoleon. Inom ett par dagar blir Puck och Jonas ensamma i stugan. Christina blir sjuk på vägen och lämnas hos sin faster nere i byn, Christer blir hastigt ivägkallad på polisarbete, Einar måste arbeta i Stockholm i ett par dagar extra, Camilla blir engagerad att sjunga någonstans i England och Johannes drabbas av angina och måste få läkarvård. Christer och Einar har ingen aning om att den andre inte finns på plats – så var det innan mobiltelefonernas entré!
 
Men Camilla skickar i alla fall en ersättare, en ung väninna som heter Nina och tar sånglektioner för samma pedagog som Cam, för att hålla Puck och Jonas sällskap. Fast innan Nina kommer upptäcker Puck att Camilla lämnat Jonas i händerna på en vilt främmande besökare… 
 
Det har hintats på ett par ställen att det hänt hemska saker i bygden, men Puck får aldrig veta vad det faktiskt handlar om. Men nu när främligen dykt upp nystas hela historien upp… tack vare Christer Wijks fantastiska hjärna, förstås 😉 
 
Detta är inte den bästa Lang-deckare jag har läst, och det verkar vara andra läsares uppfattning också – men den är trevlig på det där lite småputtriga sättet. Lättläst, lagom mycket folk för att man inte ska tappa bort sig alldeles (vilket jag annars är expert på om jag är ever so lite trött) och det blir mer som en klassisk pusseldeckare i och med liten bygd där alla känner alla, så att säga. 
 
Helt okej! Men jag ser fram emot fler och bättre. 

Sådärja!

Det gick fort som sjutton på provtagningen, trots ganska lång kö redan fem i sju. Var ute igen tjugo över tror jag, åkte hem en snabbis och lämnade Dramaten och min bokkasse och åkte sedan direkt ner till Condeco. Jag blir hysteriskt hungrig och törstig varenda gång de har snott blod av mig, och Ica öppnar inte förrän 9 och jag vägrar handla frukostmat på Pressbyrån eller Statoil. Det här går också bra. Fralla med en massa frön, ost och paprika samt obegränsat kaffe för 45:-. Det känns helt okej. Dessutom gott kaffe. 
 
Har träffat två personer i typ mellanstadieålder med likadan väska som min. Oops. Haha. Fast de hade den svarta varianten. Jag skulle gärna skaffa den svarta också faktiskt, detta är ett av de bästa köpen jag har gjort på många år. Finns även chockrosa och limegrönt men de kostade 500:-… istället för 199:-. Nädu, den gubben gick inte! 
 
Så – jag samlade ihop all relevant post, högg kalendern och veckans Allers och drog hit på en gång. Lugnt och skönt, jag kom precis när de hade öppnat så fick bästa platsen vid bästa eluttaget. Kände mig rätt dum när jag satt och sprättade brev men det var ju faktiskt ingen som såg mig. 
 
Fått mina bokmässebiljetter också. Hurra! Nu gäller det bara att bestämma mig för vilken dag förutom torsdag jag ska gå dit! Och vad jag ska ha på mig. Huuuu. 
 
Nä – nu har jag tre böcker att skriva om och ett Melodikryss att lägga upp och lite annat krafs… som att hämta väldigt mycket mer kaffe och ignorera faktumet att man bara blir törstigare av det. 

Gäsp, gäsp, gäsp

Har varit uppe i ganska exakt tolv timmar och är lätt redo att gå och lägga mig. 
 
En sådan där period med andra ord. Men hellre det än sömnlöshet, det måste jag säga! Särskilt som jag har så mycket på gång i veckan. 
 
I och för sig är det bra att jag är trött eftersom jag ska upp så plågsamt tidigt imorgon. Åker härifrån halv sju. Win. 
 
Fast – det passar ju faktiskt bra med mammas jobbtider + öppettiderna på labbet. Bra att vara där tidigt då det a) inte är så mycket folk än och b) jag ännu inte vaknat ordentligt och därmed glömmer att tycka att det är jobbigt. 
 
Men det är ju egentligen inte så farligt. Det gör inte så förtvivlat ont ens, jag tror att det mest är situationen som är störig, samt att jag tycker att det är så obehagligt när de kommer med stasband med typ Musse Pigg på. 
 
Inte får jag några klistermärken heller. Sjukt dåligt. 
 
Nä – jag hade faktiskt tänkt skriva om ett par böcker innan läggdags, men jag tror att jag gör så att de får vänta till imorgon. Kan mycket väl hända att jag kommissionerar ut mig på veganlunch och gratis snabb-Wi-Fi på Condeco! 

2013: 169 – Vad gör alla superokända människor hela dagarna? av Fredrik Lindström

 
Hahaha. Fredrik Lindström är fantastiskt rolig. Här har han samlat ett gäng kort-korta berättelser om superokända människor i Sverige och vad de håller på med och tänker på på dagarna. 
 
Till exempel en kille som har blivit besatt av att störa sig på tanterna som jobbar på Åhléns. Eller en som fantiserar loss om att bli given en lägenhet i innerstan och ett hus i Provence till skänks, och spenderar flera timmar med att inreda dem i fantasin. Paret som fastnat i parmiddagshelvetet fast killen i paret är övertygad om att han egentligen är tolv år gammal. 
 
Killen som vid varenda fest eller sammankomst måste utmana alla på att smaka på starka såser och pepperonis och fråga om de verkligen tyckte att DEN var stark fast han själv höll på att brinna upp. Tjejen som inte vill verka för angelägen. Killen som bara vill knulla. Killen som tänker på fotboll för att inte komma för tidigt (obs: SVINROLIG berättelse). 
 
Und so weiter. 
 
Nu är det väldigt mycket killar med killars problem här, men jag kan ändå känna igen mig i en hel del saker. Genus i all ära, men vissa saker råkar ju vara lite olika sådär könen emellan. 
 
Ljust och fräscht osv.!