Författare: Annzah

2013: 242 – Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt

 
Jag lyckades börja läsa denna utan att läsa klart den för några månader sedan, vilket jag totalt hade glömt, tyckte att jag kände igen början väldigt tydligt men kom inte ihåg vad som hade hänt… men till slut klickade det – jag hade ju bara läst typ fyra kapitel. 
 
Andrea och Sam, John och Beata samt Stina och Håkan är tre par i yngre medelåldern som bor i det nybyggda bostadsområdet Terra Nova i Visby. De umgås mycket i sin egen krets och reser varje sommar bort tillsammans. I år går färden till Fårö under Bergmanveckan – Sam är framgångsrik regissör och stort fan av Bergman, så det är givet då detta är sommaren efter Bergmans bortgång och veckan därmed hålls till hans minne. 
 
Plötsligt försvinner en i gruppen. En annan hittas mördad, och en äldre man flyter död iland på lettländska kusten mittemot Gotland. Hemligheter om paren kommer fram – Anders Knutas och Karin Jacobsson tar itu med polisarbetet – men har förstås sina egna liv och sina egna problem. 
 
Det är rafflande och spännande även om det på vissa ställen blir lite väl mycket. Dessutom ett irriterande faktafel – i prologen görs en grej av att en av huvudpersonerna inte har BH på sig, senare i boken några timmar senare har hon plötsligt BH och kjol. Det blir lite dumt när det blir sådär tycker jag (precis som i Vårlik) – men inte hela världen. Jag har ett par till hemma som står på väntelistan! 
 
Knutas och Jacobsson är väldigt väluttänkta karaktärer, förresten. 

Dagens dikt: Advent av Patrick Kavanagh

1:a december och 1:a advent! Naturligtvis tar vi detta på tema. 
 
* * * * * * * * * * 
 
We have tested and tasted too much, lover-
Through a chink too wide there comes in no wonder.
But here in the Advent-darkened room
Where the dry black bread and the sugarless tea
Of penance will charm back the luxury
Of a child’s soul, we’ll return to Doom
The knowledge we stole but could not use.

And the newness that was in every stale thing
When we looked at it as children: the spirit-shocking
Wonder in a black slanting Ulster hill
Or the prophetic astonishment in the tedious talking
Of an old fool will awake for us and bring
You and me to the yard gate to watch the whins
And the bog-holes, cart-tracks, old stables where Time begins.

O after Christmas we’ll have no need to go searching
For the difference that sets an old phrase burning-
We’ll hear it in the whispered argument of a churning
Or in the streets where the village boys are lurching.
And we’ll hear it among decent men too
Who barrow dung in gardens under trees,
Wherever life pours ordinary plenty.
Won’t we be rich, my love and I, and
God we shall not ask for reason’s payment,
The why of heart-breaking strangeness in dreeping hedges
Nor analyse God’s breath in common statement.
We have thrown into the dust-bin the clay-minted wages
Of pleasure, knowledge and the conscious hour-
And Christ comes with a January flower.

 
 
* * * * * * * * * * 
 
Glad advent på er! Ta en liten glögg och en pepparkaka med ädelost (okej, tio minst) och hm, tänk på Jesus om ni är lagda åt det hållet… 

Dödstrött

Det var hemskt trevligt idag – men det blir jobbigt med skrikiga ungar och en mycket pigg, nyfiken och STOR schäfer som springer runt benen.

Hemma brann busken:



Och jag och mamma lugnade nerverna med en martini. Eller ja, vermouth.



Nu: sängläge och ny bok. Eller som morfar sa, jag ska sätta mig på hela ryggen.

Dagens dikt: All the world’s a stage av William Shakespeare

Jag borde naturligtvis vara dötrött på Shakespeare. Hittills har det faktiskt inte hänt. 
 
==
 
All the world’s a stage,
And all the men and women merely players;
They have their exits and their entrances,
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages. At first, the infant,
Mewling and puking in the nurse’s arms.
Then the whining schoolboy, with his satchel
And shining morning face, creeping like snail
Unwillingly to school. And then the lover,
Sighing like furnace, with a woeful ballad
Made to his mistress’ eyebrow. Then a soldier,
Full of strange oaths and bearded like the pard,
Jealous in honor, sudden and quick in quarrel,
Seeking the bubble reputation
Even in the cannon’s mouth. And then the justice,
In fair round belly with good capon lined,
With eyes severe and beard of formal cut,
Full of wise saws and modern instances;
And so he plays his part. The sixth age shifts
Into the lean and slippered pantaloon,
With spectacles on nose and pouch on side;
His youthful hose, well saved, a world too wide
For his shrunk shank, and his big manly voice,
Turning again toward childish treble, pipes
And whistles in his sound. Last scene of all,
That ends this strange eventful history,
Is second childishness and mere oblivion,
Sans teeth, sans eyes, sans taste, sans everything. 
 
 
==

2013: 241 – Vårlik av Mons Kallentoft

 
Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från att plocka upp denna igår morse – och blev klar lagom till kvällen, trots att jag faktiskt inte hade sådär jättemycket lästid. 
 
SÅ BRA – jag är jätteirriterad på att jag har läst alla fem som finns i pocket nu, jag kan ju inte gärna läsa om dem redan! Tur att jag hittade en massa andra böcker i helgen… 
 
Här finner vi Malin Fors på sin mors begravning – samtidigt som en bomb detonerar på Stora Torget i Linköping. Bomben är apterad bakom en bankomat – kan det vara ett dåd mot banken? 
 
Otroligt spännande är det. Ännu en gång finns det flera berättarröster vilket jag verkligen gillar. Dessutom figurerar ett särskilt djur i boken – ett djur som jag inte hade någon aning om att jag var rädd för – men det adderade definitivt till stämningen i boken, hu! 
 
Malin Fors är lika väl porträtterad som tidigare – i slutet på Höstoffer hamnar hon på behandlingshem, och nu är hon nykter – men det betyder inte att hon inte längtar efter alkohol när det blir jobbigt. Och på bouppteckningen efter hennes mor blir det – jobbigt. 
 
Jag undrar om detta är en väldigt tidig tryckningen, för det är lite konstiga saker i den… på ett ställe görs det särskild sak av att beskriva att dottern Tove har en kort kjol och en tunn blus på sig – två sidor senare har hon jeans och tröja. Kapitel 27 har blivit 7 och en läkare byter efternamn lite hejsan hoppsan sådär. Dessutom fanns det ett sådant där pinsamt stavfel – det var inte träningsvErk men något åt det hållet – sådant slipper nog inte igenom en senare tryckning. 
 

Kalasgrön

Idag är det kalas! Jag har grön klänning och hysteriskt grön ögonskugga. 
 
 
Smörgåstårta är utlovat och så får jag ju träffa Tessan-hunden och kusiner och kusinbarn och hela baletten. Ska bli hemskt kul!
 
Hade tänkt oss en tur till Göksäter på vägen, men det var en farlig tur att vi kom på att kolla öppettiderna, för de stänger 14 idag. Det hade varit sådär att stå där halv tre med en och en halv timme att slå ihjäl innan kalasdags…! 

Dagens dikt: Warning av Jenny Joseph

Oj, denna hade jag nästan glömt av! Den är ju himla bra, och himla rolig. Minns att vår engelsklärare i högstadiet läste den för oss och jag är helt säker på att hon har gjort precis så nu när hon är gammal. 
 
==
 
When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn’t go, and doesn’t suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we’ve no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I’m tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick flowers in other people’s gardens
And learn to spit.

You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.

But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple. 

 
 
==

2013: 240 – Himmel och helvete – mord i Knutby av Terese Cristiansson

 
En intressant sak med denna boken är att den är spännande fast man vet precis vad som kommer att hända. 
 
Dessutom är den fantastiskt välskriven. Researchen och språket är strålande. 
 
Och jag som är lite road av sådana här grejer (jag vet, jag är lite konstig) sträckläste denna – jag har läst den en gång förut, 2010, men jag hade glömt hur bra den är. 
 
Underhållande känns som fel ord, men den är faktiskt rätt underhållande. Men det är sannerligen chockerande, hur kan något sådant hända i snälla Sverige egentligen? 
 
Sådana här saker gör mig lite smårädd för frikyrkor – inte alla, men sådana här… jag tycker att denna boken borde läsas i samhällskunskapsklasser på högstadiet eller gymnasiet, det är ett extremt informativt dokument över nutidshistoria.