Författare: Annzah

Skumtomtefudge

 
Herregud, det ser ju ut som en bit rå lax! Så går det när man är för lat för att hämta kameran. 
 
Men det är det inte – det är skumtomtefudge. Fantastiskt sött. Och gott. Och enkelt. 
 
Testa själva, det tar inte lång tid, ni hinner före julafton! Förmodligen hinner ni äta upp dem innan julafton också. 
 
S K U M T O M T E F U D G E 
1 påse skumtomtar
1 dl vispgrädde
50 g smör
2 dl socker
150g vit choklad
 
Smält ihop alla ingredienser utom chokladen i en kastrull över låg värme och under omrörning. När smeten är helt slät, koka upp och låt koka sakta under omrörning i ungefär tio minuter. Rör ner chokladen. När smeten är slät och blank igen, ta kastrullen från värmen och fortsätt röra en stund till smeten svalnat och ljusnat något. 
 
Häll upp i en (liten) form med bakplåtspapper. Låt stelna ordentligt. Ät, njut – och borsta gaddarna efteråt 😉 
 
Lycka till önskar en annan skum tomte! 
 

Dagens dikt: A red, red rose av Robert Burns

Om jag bara hade tänkt på att lägga upp denna på St Andrew’s Day… eller kunde bärga mig till Burns Night. Det kan jag tyvärr inte för jag älskar den. 
 
==
 
O my Luve’s like a red, red rose
That’s newly sprung in June; 
O my Luve’s like the melodie
That’s sweetly play’d in tune.

As fair art thou, my bonnie lass,
So deep in luve am I:
And I will luve thee still, my dear,
Till a’ the seas gang dry:

Till a’ the seas gang dry, my dear,
And the rocks melt wi’ the sun:
I will luve thee still, my dear,
While the sands o’ life shall run.

And fare thee well, my only Luve
And fare thee well, a while! 
And I will come again, my Luve,
Tho’ it were ten thousand mile. 

 
 
==

Julpyntande i Backatorp



Ingen gran här i år för vi åker till Hunnebo imorgon. Därför – serpentiner i novemberkaktusen. Ja, det var ett enväldigt beslut.



Detta är Abas! Abas på förskolan och jag förväxlade väl våra tomtar antar jag för det står Abas under. Nu heter han Abas och är med oss varje jul.



Dessa tomtarna är så söta.



De har skägg ända bak i stjärten!

2013: 251 – Den som vakar i mörkret av Helene Tursten

 
Ännu en underbar deckare av Tursten! 
 
Denna gången utspelar den sig delvis precis i min hood också. Vilket förstås är både skrämmande (om man är lagd åt det hållet och det är man) – någon recensent hade skrivit på framsidan att hon hade dragit ner persiennerna halvvägs genom boken… 
 
En medelålders kvinna hittas välpaketerad i byggplast och packtejp på Västra Kyrkogården i Göteborg av en uppmärksam tax vid namn Egon. Irene Huss och hennes kollegor drar genast igång spaningsarbetet, och surprise surprise, ett mord av samma typ upptäcks inom några dagar. 
 
Dessutom händer det underliga saker hemma hos Irene och maken Krister i Fiskebäck – någon tittar in genom radhusfönstret, någon kastar in en tung urna genom köksfönstret med ett meddelande om ”hämd”, och likaså sker underliga saker med de utflugna döttrarna Jenny och Katarina. Vem är det egentligen som är ute efter dem? Och varför? Är det två gärningsmän eller bara en? 
 
Vem har tillgång till en plats där hen kan ha paketerat kropparna? Det finns metallspån och motorolja i tejpen som damerna är inpackade i, så det torde vara en verkstad, eller ett garage? 
 
Sjukt spännande, jag läste klart hela alltet på två och en halv timme (när jag borde ha sovit för längesen)…! 

Bokutmaning: Dag 11 – En bok du avskyr

Bokutmaning: Dag 11 – En bok du avskyr
Liknelseboken av Per Olov Enquist
 

Nu vill jag göra det klart på en gång att jag avskyr nog inga böcker alls. Men jag har haft väldigt svårt med två böcker under de senaste tio åren och förutom Middlemarch av George Eliot som jag aldrig lyckades ta mig igenom på universitetet så är det denna. 
 
För GUD så jobbig den var! Högtravande och pretentiös och helt oförståelig. Tyckte jag. 
 
Min största behållning av boken är att bokcirkelns Emelies barn kallade den för rumpeboken för jag fattade ingenting. Fast rumpan ser man ju tydligt.