Författare: Annzah

Bokutmaning: Dag 25 – Den karaktär som du känner bäst igen dig i

Oj, vad svårt! 
 
Fast – som jag känner mig just nu, i behov av något projekt, något att göra för att känna att jag har någon sorts ”sense of purpose”, så kan jag identifiera mig med Julie Powell i Julie / Julia. 
 
Nu är ju hon en riktig person, men även karaktären i boken och filmen, så jag bestämmer att det är okej. 
 
Dessutom – blogg + matlagning = sant i min bok! 
 
 

Dagens dikt: Solitude av Ella Wheeler Wilcox

Hoppas att året har startat som önskat! Här kommer en liten dikt om positivt tänkande och agerande 🙂  
 
==
 
Laugh, and the world laughs with you;
Weep, and you weep alone.
For the sad old earth must borrow it’s mirth,
But has trouble enough of its own.
Sing, and the hills will answer;
Sigh, it is lost on the air.
The echoes bound to a joyful sound,
But shrink from voicing care.

Rejoice, and men will seek you;
Grieve, and they turn and go.
They want full measure of all your pleasure,
But they do not need your woe.
Be glad, and your friends are many;
Be sad, and you lose them all.
There are none to decline your nectared wine,
But alone you must drink life’s gall.

Feast, and your halls are crowded;
Fast, and the world goes by.
Succeed and give, and it helps you live,
But no man can help you die.
There is room in the halls of pleasure
For a long and lordly train,
But one by one we must all file on
Through the narrow aisles of pain. 

 
 
==

Alain de Botton om konst som terapi

Detta tycker jag var en riktigt bra och intressant artikel i The Guardian. Jag kan väldigt lite om konst – jag gillar konstmuséer och gallerier och sådär, men jag kan ingenting att tala om. 
 
 
Fast jag vet ju att jag gillar Monets näckrosor. Och jag är väldigt förtjust i The Ambassadors av Holbein. 
 
 
Beroende på hur man ser på tavlan ”live” så visar sig dödskallen som stiger från golvet på olika sätt. Finns på National Gallery i London och är helt gigantiskt stor. Och häftig! 

Mission accomplished

Har tänkt att jag måste få ordning på mina länkar här hur länge som helst utan att komma mig för att faktiskt göra det – men nu gjorde jag det medan jag väntade på att lunchen skulle värmas. Skönt att äntligen ha det gjort, det var många där som har bytt adress och som aldrig uppdaterar och då känns det ju lite ovärt. Vissa är tråkiga att ta bort, typ Eva, men hon har inte skrivit på snart tre och ett halvt år så jag fick lyssna på förnuftet… dessutom till tidningar som jag gillar att läsa på nätet men alltid glömmer av. 
 
Men jag ska nog inte säga mission accomplished, för jag har redan kommit på flera till. 
 
Pappa skjutsade hem mig för knappt en timme sedan, jag hämtade min superfina kjol från H&M och åkte ner på stan efter ombyte, mamma och pappa kommer på middag på söndag om allt går som det ska så jag handlade lite vin och nu har jag gått och fikat. Eller ja, jag väntar på att kön ska krympa lite grann. 
 
Jag kan inte förstå hur ett jättegäng går in på ett café och ställer sig i kön direkt utan att kolla om det finns sittplatser. Vilket det kanske finns tio stycken av för tillfället och nästan alla delar redan bord. 
 
Här är kjolen förresten, hittadde bara en liiiiten bild. 
 
 
Den är kort, men av någon anledning har jag rätt nyligen börjat känns mig bekväm i kort kjol för första gången typ… någonsin. Inte vet jag varför för jag har definitivt inte fått smalare ben (dock vrister, WTF) – men jag vet inte, jag tycker att det är fint med lite romantiskare kjolar till kängor och stövlar. 
 
Här är mina mormorskängor i extremt suddig tappning: 
 
 
Bokmässan-communityt har kickat igång nu, det är kul! Jag har lagt in länkar till alla de andra här, det är ett promemoriam till mig att gå in och läsa! 
 
Älskar donutfrisyr. Finns det något mer praktiskt? Idag har jag ett armband med röda oregelbundna stenar runt. 

2014: 2 – När skönheten kom till Bro av Anna Jansson

Medeltidsveckan pågår i Visby, och i samband med detta pågår ett vampyrlajv i St Clemens kyrka, med deltagare ifrån 22 till 62. 
 
 
 
Under samma period körs en kvinna, Blenda, på av en rattfyllerist. Föraren är gift med Maria Wern (polishuvudpersonen)s bästa vän Jonatan och mamma till Malte. Hon hamnar på sjukhem där hon ligger som en grönsak, oförmögen att röra sig. På hemmet finns sjuksköterskan Gloria som även hon är involverad i lajvet, en nyfiken gammal tant mittemot i korridoren, sjuksköterskan Jörgen som bär på en hemlighet, samt bland andra patienter Evert, som har för vana att vandra omkring utan kläder och gå in i damers rum. 
 
På en utflykt med sina barn till Lilla Karlsö möter Maria den sextonåriga flickan Malva och hennes far Mikael. Det visar sig att Malva är Blendas dotter, och att hon tar väldigt avstånd från sin far. Hon blir inbjuden att vara med i lajvet – men för att få delta måste hon ligga i en grav under en natt och sedan ta sig ut för egen maskin. 
 
Strax efter detta är hon spårlöst försvunnen. 
 
En död kropp hittas på en stenig strand – vem kan det vara? 
 
Det är snabbt och rafflande och sjukt jefvla asbra. Min första Anna Jansson / Maria Wern och det lär bli fler. Det var en chansning att jag plockade upp denna på Konsum i Hunnebo när de sålde 2 pocket för 49:- och jag skulle ha tre till mamma och pappa. God instinkt! Hade ingen aning om att det var Anna Jansson som skrivit om Maria Wern – namnet är ju bekant. 
 
Dessutom – det är ganska trevligt att det inte är just polisen som står i centrum boken igenom. Hon blir nästan en bifigur – hennes privatliv får minst lika mycket plats som hennes yrkesliv, och det kan ju vara betydligt intressantare ibland än bara en massa polisjargong. 
 
Tio tummar upp, som vi brukar säga! 

Nyårsgalan med Filip + Fredrik

 
 
Bland annat lagade Edward Blom, en av mina idoler, köttbullar på häst, Arga Snickarens skyddsling Linnea från Nybyggarna gjorde det klart för Laila Bagge att man visst kan ha mobiltelefon som hemlös – till och med att det nog är viktigare för dem att ha en än de flesta andra och att man kan få låna av socialen, härbärgen osv. – där fick den idioten Bagge på nöten. 
 
Mannen i Malmö som borrade sönder däcket på en glassbil fick träffa tjejen som körde sagda glassbil under attentatatet, Jonas Gardell gjorde succé som alltid (med flanellografen). 
 
Har ni förresten sett bilden på killen som blev fasttejpad på ett flygplan tidigare i år? 

 
Killarna från Café Bärs fick återskapa situationen. Vansinnigt roligt. 
 
Solläkaren Mikael Sundström kom och förklarade varför just han, som solläkare, lyckades få denna brännan: 
 
 
Han fick skällning av en amerikansk doktor. Hoho. 
 
 
Årets Göteborgare, coola Emma Green Tregaro (som dessutom är jefvligt snygg) kom och pratade om sina regnbågsnaglar i Moskva. Heja! 
Det var förstås en massa mer och det hela avslutades med en lite småhysterisk version av What does the fox say? – så energiskt har jag inte sett Fredrik Wikingsson spela gitarr på ett tag! 
 
 

Jag tycker att de är lika strålande som alltid och de blir bannemig bara bättre och bättre. 

Bokutmaning: Dag 24 – En bok du önskar att fler hade läst

Bokutmaning: Dag 24 – En bok du önskar att fler hade läst
Ägget och jag av Betty MacDonald
 
 

Ännu en bok som alla vuxna läste och jag inte förstod mig på när jag var yngre. När jag läste den igen för några år sedan förstod jag dess storhet. Man skrattar så man DÖR åt Betty MacDs memoarer, delvis på en kycklingfarm, det blir så absurt och är så långt ifrån vad hon är van vid att man liggre dubbelvikt. 
 
Tyvärr tror jag inte att den blev så populär här? Det finns en svingammal upplaga i Hunnebo, men annars har jag nog aldrig sett en – eller för den delen hört någon annan prata om den. 
 
Kommer du över den på ett eller annat sätt så läs, för all del, för det kommer du att njuta av! (Dessutom lär man sig faktiskt ett och annat också, om man inte är så van vid kycklingfarmar. Comme moi.)