Oj. Ja, denna har det ju snackats om ett tag men jag har inte kommit mig för att läsa den.
Nu har jag gjort det och hoppsan, vilken fin bok.
Här är ännu en bok skriven på ett lättsamt och glättigt sätt som lyckas ta itu med en massa väldigt viktiga ämnen. En lite galen sak är att jag kom på mig själv hur många gånger som helst med att tänka att det är en sann historia, vilket det mig veterligen inte är. Men den är fantastiskt välskriven. Verkligen.
Så. Vi befinner oss i en småstad i England, jag skulle vilja gissa typ någonstans i Hampshire eller något. Louisa jobbar på kafé, bor hemma hos föräldrarna och försörjer mer eller mindre hela familjen, inklusive syrran Treena och hennes son Thomas, på sin lilla lön.
Så blir kafét utkonkurrerat och Lou arbetslös.
Som vi alla vet är det jättekul att gå till Arbetsförmedlingen, och efter att ha blivit tipsad om att söka jobb som strippa, bland annat, dyker något upp. En sorts personlig assistent till en man i mitten av trettioårsåldern som är helt förlamad från nacken och neråt efter en bilolycka.
Lou får jobbet och trots att de är så olika som de kan vara – Lou har inte ens hört talas om pesto örut och Will var framgångsrik finansman som sysslade med extremsporter. Innan olyckan skedde.
Lou får reda på att Will bestämt sig för att dö via Dignitas i Schweiz – vilket hon inte vill vara del av, men hon vill väldigt gärna försöka få Will att ändra sig – tillsammans med den andre assistenten, Nathan.
Det är en fantastiskt bra bok som jag tror kan värma även det svalaste hjärtat 🙂 Jag var inte i någon kanonform när jag läste den inatt, men nog var jag varmare i själen efteråt.
En sak som jag måste säga dock. Jag förstår inte riktigt varför titeln blivit översatt som Livet efter dig när den heter Me before you på engelska. Jag tycker att det är en mycket bättre titel!
Och. Sak jag inte kan vänja mig vid för jag vill inte. Faktafel som är så sjukt lätta att kolla upp. Det talas till exempel om Flannery O’Connor som en han. Det var hon inte kan jag meddela.
