Författare: Annzah

Bloggutmaning 365: 079 – Teknik om 50 år?

079. Om 50 år, vad för tekniska prylar tror du finns då?
 
Jag tror att det är en ganska omöjlig fråga att svara på, faktiskt. Tänk tillbaks – för 50 år sedan var det en extremt stor grej med TV. Det kan vi väl inte påstå att det är nu. 
 
Och jag kan ju säga att för tio år sedan hade jag blivit chockad om jag hade hört talas om smartphones, surfplattor und so weiter. Eller att jag skulle kunna ha en dator som väger ett kilo och som jag kan ta med mig ut på stan utan större problem. 
 
Därför är jag ganska övertygad om att vi kommer att fortsätta bli extremt imponerade av allt som kommer att komma. 
 
Och jag ser fram emot det, även om jag inte har jättestort teknikintresse 🙂 
 
 

Dagens dikt: Misans klagolåt av Tove Jansson

Men hoppsan vad jag hade glömt av denna! Jag tyckte jättemycket om den när jag var yngre – och det gör jag ju nu också när den återvänt till mig 🙂 
 
==
 
En misa har jag varit i alla mina dar,
miserabel var min mamma, misären var min far.
En misa har jag varit och en misa vill jag bli;
det är så skönt att sjunka i mild melankoli.

Och om jag vore vacker och min näsa underbar,
beundrad utav alla och dyrkad av envar,
så skulle kanske någon, som vore stor och rik
tillsända mig en ros i cellofan från en butik.

Men allting har en ända och lyckan flyr sin kos;
det finns för många taggar på varje liten ros.
Jag går i månens skimmer invid den svarta älv
och plockar anemoner – och tänker på mig själv.

 
 
== 
 
 

Bloggutmaning 365: 078 – Småttingar och teknik?

078. Vad tycker du om att barn så unga som 5 år har egna smartphones / surfplattor?
 
Jag har förstått på föräldrar till småbarn – många yngre än 5 – har massor av utbyte av en surfplatta. Att en femåring skulle ha en egen mobiltelefon känns ju helt absurt, fast för all del – om den är ”nedärvd” så okej, men det verkar ju oftast som om det är så att ongarna får använda familjemedlemmars teknik. 
 
Och varför inte, tänker jag? De kan ju lika gärna se på Barnkanalen eller spela lite pedagogiska spel som någon annanstans, och jag tycker inte att det är fel med datorspel inom rimliga mått heller. 
 
Jag var vansinnigt imponerad av min gamla chefs tvååriga dotter, till exempel, som satt stilla och bytte kläder på Barbies på en iPad under ett helt avdelningsmöte utan att störa eller gapa eller något. Då ser jag definitivt hur praktiskt det kan vara…! 
 
 

Dagens dikt: Violetta skymningar av Edith Södergran

Nu vet vi var Stjärnor utan svindel fått sin titel 😉 För övrigt måste jag läsa om den, det var alldeles för längesedan. 
 
==

Violetta skymningar bär jag i mig ur min urtid,
nakna jungfrur lekande med galopperande centaurer…

Gula solskensdagar med granna blickar,
endast solstrålar hylla värdigt en ömsint kvinnokropp…
Mannen har icke kommit, har aldrig varit, skall aldrig bli…
Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar mot klippväggen,
mannen är en lögn, den vita barn ej förstå,
mannen är en skämd frukt den stolta läppar försmå.

Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna,
vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor,
oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver,
tunga bränningar och förflugna fåglar,
vi äro de minst väntade och de djupast röda,
tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.

 
 

77 fakta om världen

Okej, vissa av dessa faktum kände jag till – som hur ananas växer och att jordnöten är en legym och bananen ett bär – men vissa var jag tvungen att klicka på den bevisande länken för att riktigt gå med på. 
 
Hade jag behövt ett party trick hade jag nog tagit den med Alaska. När jag väl läste texten förstår jag ju, men först tänkte jag ba’ öh nä. Jag hade dessutom ingen aning om att Frankrike använde giljotinen så sent som 1977! 
 
Läs alla här, vilka blir ni mest förvånade (eller tveksamma) över? 

Middag på Thali på Värmlandsgatan med Rebecka

 
Helt. Fantastisk. Paneer makhari. Väldigt mättsam och gräddig, men fantastiskt god. 
 
 
Väldigt gott ris till dessutom. Naanbrödet glömde jag av, men det var också väldigt fint. 
 
 
Vi fick någon sorts indiska chips. Rebecka var inte imponerad, men agerade fantastisk handmodell. Jag tyckte att de var goda om än menlösa, väldigt lika kinesiska räkchips men utan räksmaken. Så ja. Det kanske var pastellfärgerna som lockade, jag som aldrig har ätit makroner? 
 
 
Väldigt vacker vattenflaska. 
 
 
Färgpennor! Pappersduk? Hallå!? 
 
 
Gör PR. Men ja, jag förstår naturligtvis att de drar bort dukarna. Det var bara roligt. 
 
 
Fick feeling och ritade en… häst. Jag kunde aldrig rita hästar när jag var hästtjej och alla andra var så himla duktiga, och har aldrig kunnat rita något överhuvudtaget förutom någon liten blomma, men här ser jag ju till och med att det ska föreställa en häst. Hur gick DET till?! Förmodligen kom detta av att jag drömde att Fredrik Backman, som ritar ponnies i sina böcker, var kär i mig häromnatten. Det var en mycket vacker dröm. 
 
Fantastiskt trevlig kväll, husets vita var mycket gott och prisvärt, sällskapet impeccable och läget strålande. 
 
Vädret? Gjorde enbart att det blev mysigare. 
 
Extra poäng för fantastisk service och världens mysigaste toalett, där de hade gjort en variant på kaffebönor-runt-värmeljus-grejen och istället placerat ett stort blockljus i en stor vid skål fylld med ris och saffransfärgat ris – samt bistod med små vita handdukar istället för äckliga pappershanddukar (ja, jag avskyr vått papper). 
 
Allt som allt – som sagt – fantastisk kväll och hit kommer jag tillbaks!