Författare: Annzah

Hej onsdag

Allt gick bara bra igår, förutom att jag var svinallergisk och höll på att koka bort under delar av dagen. Men det är ju värdsliga saker. Det roligaste som hände var att VD:n high fivade mig när han kom och att J försökte ringa en kund om en adressändring och hens mobilnummer gick till – Riksdagen. Hm! 
 
Sedan fikade jag med Rebecka på Le Pain Francais. 
 
Åsså handlade jag lite och kom hem och trodde att jag skulle somna på fläcken, men det är ju dumt att somna för tidigt tänkte jag… och när jag väl ville sova framåt tio var det lögn. Och vad gör man då, förutom försöker lite till och läser lite böcker? Tydligen går man upp och lagar lunchlåda samt kokar ägg till morgondagens frukost. Jaja. Alla sätt är bra utom de dåliga etc. 
 
Har tagit lite utmaningspaus denna veckan. Det blev så konstigt och förskjutet med helgdagarna. 
 
Idag har jag med mig världens snyggaste skor förresten. More on that later. Nu går jag och borstar tänderna och försöker stå emot impulsen att klia mig i halsen med tandborsten. Yep, here we go again!  🙂 

Godmorgon Sverige und so weiter

Haha. Hade jag trott på omen hade jag varit rätt orolig för idag, för det första jag gjorde när jag klev ur duschen var att börja smörja in mig… med duschkräm istället för body lotion. Jag undrade verkligen varför den inte gick in i huden alls… 
 
Men – sedan det första jag gjorde när jag kom till SVT och skulle spela in Vem vet mest var att spilla ut ett stort jefvla saltkar, så tror jag inte på något sånt längre. 
 
Istället är jag nöjd med att jag sitter nästan färdig trekvart innan jag måste gå och äter kvarg med frukt och bär. Icas frysta här till höger är hur bra som helst, Mycket mango och mycket hallon, och båda blir ju bra djupfrysta till skillnad från typ… jordgubbar. 
 
Även nöjd med att jag hade glömt att jag hade en påse Caesarsallad i kylen så jag har faktiskt gjort matlåda – tyvärr utan kycklng eller liknande så jag får komplettera. Att mitt Ica inte kan vara så goda och öppna 7 är ett mysterium. Nä, jag vet. Men de hade tjänat massor på det i och med att så mycket folk åker från Marklandsgatan – och de har gott kaffe för en tia istället för Pressbyråns hutlösa 27:-, eller vad det nu är. 
 
Hoppas på lite trevligare (läs svalare) väder idag och att det inte växer så mycket björkar i trakten. Ikväll träffar jag Rebecka och fikar – det blir kanske skönt att varva ner lite och smälta dagen. 
 
Rapporter kommer naturligtvis – men håll en tumme för all del för att jag inte typ tappar kjolen eller låser in VD:n på toaletten. 
 
Laterz! 
 

Smakebit på søndag – 21/4 – Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Ja, nu är det sannerligen dags för mig att klippa Mina drömmars stad. Jag läste ut en annan bok i förmiddags, mer om det senare, så ikväll börjar jag och detta är just början. Fler smakebitar finns hos Mari 🙂 Och ja, jag vet att det är måndag, men det blir så konstig med långhelger och i och med att jag börjar jobba imorgon så känns det som söndag. Så det så! 😉 
 
 
 
”I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten. 
 
Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva. 
 
Murarna både skyddade och skymde. I grändernas skumrask smög skvallret och farsoterna. De som skyddades av murens styrka kunde dödas av dess stenkyla. Solen och vinden kom sällan åt att skura rent, stanken steg kvävande från strändernas jäsande sophögar och rännstenarnas slemmiga avfall. Alkoholister, brottslingar och självmördare fanns det fler av i staden än på någon annan plats. 
 
Människorna utanför kunde frukta och hata staden, tala om pesthålan och varbökden, om jätten som slukade människoliv. Men ändå sökte sig många av dem dit, gav sitt blodsoffer. 
 
Några av dessa som kom skulle sedan alltid längta ut, bort från staden, tillbaka till livet utanför stenmurarna. Ändå stannade de, fanns alltid något som hindrade. Och deras barn och barnbarn blev stadens ochy älskade stenarna, när de sa att sommaren nalkades hade de känt stenens värme och inte blommans doft. 
 
Staden var beroende av alla som drogs till den över vägar och vatten, utan denna ständiga blodgivning skulle den dö. Människorna som föddes i staden var färre än de som dog där.”
 
Ur Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström, s. 9, Scandbook AB Falun: 2013 

Bokbloggsjerka 18-21 april

Denna veckan ställer Annika frågan: 
 
Vilken är den mest skruvade tv-serie/film du har sett i din favoritgenre?
 
Nu är jag ingen filmälskare direkt (eller ja, de filmer jag gillar har jag sett massor av gånger, men jag ser sällan en ”ny” film) och tittar egentligen inte så mycket på TV heller – i alla fall inte hemma hos mig. 
 
Och jag funderade och funderade och sedan blev det plötsligt uppenbart. Naturligtvis måste det bli SEINFELD. Idén är underbart bisarr – en serie om ”ingenting” – och slutavsnittet var ju helt fantastiskt urflippat. Då visste jag inte riktigt om jag älskade eller hatade slutet, men nu i efterhand tycker jag att det är otroligt roligt. 
 
 
 
Seinfeld är fortfarande en av mina favoritserier, och även om det har kommit mycket annat i sitcom-genren med 20-minutersavsnitt sedan dess så skulle jag nog bannemig välja Seinfeld framför de flesta andra. Till och med avsnittet där de inte kan hitta bilen på shoppingcentret som jag egenligen är ganska trött på 😉 

Dagens dikt (igen) – Ariel av Sylvia Plath

Jag får aldrig nog av Sylvia Plath. 
 
==
 
Stasis in darkness.
Then the substanceless blue   
Pour of tor and distances.
 
God’s lioness,   
How one we grow,
Pivot of heels and knees!—The furrow

Splits and passes, sister to   
The brown arc
Of the neck I cannot catch,

Nigger-eye   
Berries cast dark   
Hooks—

Black sweet blood mouthfuls,   
Shadows.
Something else

Hauls me through air—
Thighs, hair;
Flakes from my heels.

White
Godiva, I unpeel—
Dead hands, dead stringencies.

And now I
Foam to wheat, a glitter of seas.   
The child’s cry

Melts in the wall.   
And I
Am the arrow,

The dew that flies
Suicidal, at one with the drive   
Into the red

Eye, the cauldron of morning.
 
 
== 

Dagens dikt: A child’s garden av Rudyard Kipling

Nämen! Såg nu att jag hade programmerat denna till fel dag! Jaja. Det är första gången det händer, i alla fall 😉 
 
==
 
Now there is nothing wrong with me
Except — I think it’s called T.B.
And that is why I have to lay
Out in the garden all the day.
 
Our garden is not very wide
And cars go by on either side,
And make an angry-hooty noise
That rather startles little boys.

But worst of all is when they take
Me out in cars that growl and shake,
With charabancs so dreadful-near
I have to shut my eyes for fear.

But when I’m on my back again,
I watch the Croydon aeroplane
That flies across to France, and sings
Like hitting thick piano-strings.

When I am strong enough to do
The things I’m truly wishful to,
I’ll never use a car or train
But always have an aeroplane;

And just go zooming round and round,
And frighten Nursey with the sound,
And see the angel-side of clouds,
And spit on all those motor-crowds! 

 
 
==