Dagens dikt: Morgon av Karin Boye

Ja. Karin Boye och Edith Södergran vinner nog diktfrekvensligan här. Men kan man få nog? Inte jag i alla fall. 
 
==
 
När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Karin Boye

==

Förmiddagspromenad

Häromdagen fick jag nya skor av mina snälla föräldrar då jag gått rakt igenom till sulorna på mina Mary Janes. Nu har jag rastat dem för första gången! 
 
 
Det blir så ofantligt snyggt när man tar kort på sina egna ben uppifrån. Jag bjuder på den. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Med lite fotostopp samt ett försök att ta kort på en katt som trodde att den gömde sig väl i det höga gräset (men sprang iväg i sista sekunden) så är jag nöjd med resultatet. Hade gärna gått längre, men tiden räckte in till då jag ska åka om en halvtimme ungefär och måste peta i mig något först. 
 
       
 

Jag kanske hör av mig på Uddevallabussen. Jag hoppas verkligen det för det betyder att det händer något intressant 😉 

Dagens dikt: Kärlek av Edith Södergran

==
 
Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än — försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.
 
 
== 

2014: 119 – Igelkottens elegans av Muriel Barbery

När jag ska läsa något av en för mig ny författare brukar jag googla ganska ordentligt på recensioner och annat för att få någon sorts uppfattning av vad jag har att vänta mig. Och hoppsan vilka skilda omdömen denna har fått. Antingen älskar folk den för dess humor, intertextualitet och underbart beskrivna karaktärer – eller så avskyr de den för att den är pretentiös. 
 
Jag sällar mig till den första skaran, utan tvekan! Mina vänner på boktråden på Buke har enbart gett den goda omdömen, och de brukar träffa ganska rätt vad mig anbelangar. 
 
För saken är den att det är inte romanen som är pretentiös. Egentligen är det inte karaktärerna heller, det råkar bara handla om ett par otroligt intelligenta och belästa personer. Okej, författarinnan är själv professor i filosofi och det märks ju eftersom hon kan skriva så mycket om filosofi och så vidare, men jag tycker inte alls att det är på ett negativt sätt. 
 
Så. Vi befinner oss i ett gammalt hus på Rue de Grenelle, en av Paris finaste adresser. Renée Michel är 54 år, änka och portvaktsfru. Hon är dessutom hyperintelligent, autodidakt och med mycket eklektisk musiksmak. Saken är den att hon tror att det inte anstår en simpel portvaktsfru att hålla på med kultur, så hon låtsas vara en alldeles vanlig portvaktsfru, med vanlig banal TV och tråkig mat som inte doftar. Hon är sambo med den fete, late katten Leo, döpt efter Tolstoj. 
 
I huset bor en radda personer, bland annat tolvåriga Paloma. Hon kommer inte överens med sin familj, hon är överintelligent, trött på livet och tänker ta livet av sig genom att bränna upp lägenheten på sin trettonårsdag. 
 
Och så plötsligt enas de båda tvillingsjälarna tack vare en äldre japansk man som flyttar in i en av lägenheterna och förändrar livet i huset. 
 
Det är en massa referenser och citat hit och dit till böcker och verk som gemene man inte alls känner igen, men delvis gör det ingenting och delvis är jag säker på att det är ett medvetet drag för att påvisa just hur belästa Renée och Paloma är.  
 
Jag tycker att detta var en riktigt härlig bok. Vissa kallar den feel good, jag vet inte om jag skulle säga det, snarare think good, eller något sånt. Titeln, som förstås låter väldigt abstrakt, klickar in i huvudet under de senaste styckena, tyckte jag. Tummen upp! 🙂 
 
PS: Extra poäng för att skapa känslor – en av karaktärerna bakar vid ett tillfälle en kugelhopf, en (svinäcklig) elsassisk fruktkaka, och jag fick plötsligt grava flashbacks till vårt korta utbyte i Alsace i gymnasiet. Huuu! Men det fungerade ju 😉 

Bloggutmaning 365: 165 – Hiss + Diss – Skolgympa

165. Hiss och Diss – Idrott i skolan. 
 
 
Tanken är naturligtvis bra. Särskilt som ämnet nu innefattar ”hälsa” likaväl som idrott, vilket jag tror är väldigt bra. Man lär sig inte allting på biologilektionerna. Men… 
 
 
Det är väldigt många som tycker att det är extremt obekvämt med fysiska aktiviteter i skolan. Jag har väl aldrig haft något särskilt emot just gympan, men jag avskyr fysiska lekar och sånt inför andra människor. Dessutom är det många som tycker att det är rätt obekvämt att byta om och duscha tillsammans med folk som man kanske inte ens känner. Läste för ett tag sedan att någon minister eller vad det var vill införa daglig skolgympa. Det tror jag skulle ställa till med en faslig massa skolk. Idealet vore väl att alla får göra vad de vill, inom rimliga mått. Vissa vill spela fotboll, vissa vill hellre promenera eller cykla eller simma eller gymma. Det måste ju gå att lösa. 

Bokbloggsjerka 13 – 16 juni – Sommarläsning!

 
Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka är Vad ska du läsa i sommar? 
 
Massor, hoppas jag! 
 
Det jag har beställt, tack vare ett snällt och mycket välkommet  presentkort, är: 
 
= The Fault in our Stars av John Green – ett måste, har jag förstått! 
 
= The Mystery of Mercy Close av Marian Keyes – är svag för systrarna Walsh och Helen är ju verkligen en karaktär.
 
= Barn av sin stad av Per Anders Fogelström – andra delen i Stad-sviten och jag tänker beta av dem efterhand.

 
= Du går inte ensam av Mari Jungstedt – lotten föll på denna som den fjärde i ett erbjudande, men jag ser fram emot den. 
 
= Steglitsan av Donna Tartt – äntligen i pocket! Kanske har funnits ute ett tag, men jag har inte hittat den. Jag älskar ju Den hemliga historien över allt annat, typ, så denna ser jag då verkligen fram emot! 
 
= Barnmorskan i East End, del 2 av Jennifer Worth – den första var härlig, och TV-serien är ju bara bäst. 
 
= A Game of Thrones – Kampen om Järntronen – för att det känns som om jag måste läsa åtminstone den första i sviten, det är ju alldeles otroligt hur mycket uppmärksamhet böckerna och serien fått! 
 
= Och bergen svarade av Khaled Hosseini – jag älskade Flyga drake och Tusen strålande solar, och ser fram emot denna massor. 
 
= Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson – har gillat allt annat hon skrivit skarpt så den är ett måste. 
 
Har förstås massor av annat jag vill läsa. Igår kväll började jag till exempel på The little stranger av Sarah Waters. Jag vill bli färdig med Gösta Berlings saga men det går väldigt långsamt… Jag bär omkring på The Book Thief också, vilket jag har gjort längre, men jag har av någon anledning inte kommit mig för att läsa den. Helt utan anledning egentligen, för jag vill ju läsa den. 
 
Så – nu hoppas jag på att få all den tid jag önskar mig i sommar, och att läsa flera böcker i veckan i solen med obegränsat med islatte och nektariner bredvid mig 😉 
 

Bloggutmaning 365: 164 – Sportplagg?

164. Länka ett plagg du gärna skulle sporta i. 
 
Jag kan garantera att detta är en fråga jag aldrig någonsin funderat över, och jag kommer inte på något särskilt bra nu heller. Vad är skönt att promenera i? Det är ungefär så mycket sportande jag ägnar mig åt. 
 
Denna ser skön och mjuk ut. Dessutom praktiskt med fickor för telefon, nycklar och bankkort. 
 
 
Priset var ju inte helt fel heller nä.