Veckans Smakebit kommer ifrån den alldeles fantastiska Steglitsan av Donna Tartt. Jag har hållit på med den i några dagar och det är en riktig tegelsten – jag njuter av varenda sida! På sätt och vis vill jag bli klar så jag får veta vad som händer – men på sätt och vis vill jag verkligen aldrig att den ska ta slut. Jag har kommit ungefär halvvägs nu, och förstår då verkligen varför den är så rosad och prisbelönt.
Här finns en artikel ur Huffington Post från tidigare i veckan som argumenterar varför detta borde vara boken som alla läser i år.
”Det gjorde mig beklagligt hänförd när folk tog fel och trodde att Hobie var min pappa. Trots att han var gammal nog att vara min farfar, visade han upp en kaft i stil med de äldre europeiska pappor man såg på East Side – förnäma, kultiverade fäder som var inne på andra giftet och som fått barn vid femtio och sextio. När man såg honom stå elegant klädd och dricka espresso och fridfullt titta ut över gatan, skulle han lika gärna ha kunnat vara en schweizisk industrimagnat eller en restaurangägare med en eller två Michelinstjärnor, gedigen, sent gift, välbärgad. Varför, tänkte jag när han kom tillbaka med rocken över armen, varför hade mamma inte gift sig med någon som han? Eller mr Bracegirdle, en man som hon faktiskt hade något gemensamt med, någon som tyckte om att gå på konstutställningar och höra stråkkvartetter, att botanisera i bokhandeln, någon som var uppmärksam, kultiverad, snäll? Som skulle ha uppskattat henne och köpt vackra kläder åt henne och tagit henne med till Paris när hon fyllde år och som skulle ha gett henne det hon förtjänade?”
Fler Smakebitar hittar du hos Mari på Flukten fra virkeligheten!
Får liksom hålla upp då och då och smälta. 
