Rottweilern cirkulerar runt ett hus i Marylebone, närmare bestämt på Star Street där jag har gått otaliga gånger, som innehåller ett antal hyresgäster – datorexperten Jeremy, det omaka paret Ludmila och Freddy Perfect, och Will som ser ut som David Beckham men har grava inlärningssvårigheter (men backas av sin moster Becky, som inte bor i huset) och en antikaffär, som drivs av hyresvärdinnan Inez med hjälp av assistenten Zeinab, en hårt hållen muslimsk pakistanska. Eller…? Inez är ensam och ser sina hyresgäster som något av en familj – hon är lite beroende av dem, och lägger sig därför inte i deras liv mer än nödvändigt – även när det verkar lite konstigt. Ludmilas ryska accent till exempel kommer och går…
Ett antal unga flickor hittades mördade med två gemensamma nämnare – mördaren har tagit en sorts trofé från dem. Hen har även bitit dem, därav rottweilerstämpeln.
Men det finns en sak till som de har gemensamt. En doft.
När flera av de stulna föremålen dyker upp i Inez butik blir även hon indragen i intrigerna.
Man får veta tidigt vem mördaren är. Och det gör ingenting. Någon skrev en sur recension on att Rendell försöker att ”avmystifiera seriemördaren” men det vet jag inte riktigt. Jag tycker att detta är en välkomponerad psykologisk thriller och jag tycker att Rendell är så otroligt bra.
Och som vanligt tycker jag att det är extra kul när jag känner igen mig i böckers miljöer! I denna nämns till och med Gloucester Terrace, där vi bodde första tiden i London, vid namn – och alla andra gator däromkring är ju också bekanta – Sussex Gardens, Praed Street, Edgware Road, Abbey Road och alla smågatorna.
Så, riktigt bra! Och snyggt omslag också, som vanligt.
