Jag har
sagt det
förut, jag tycker att Denise Rudbergs elegant crime-serie är riktigt bra. Denna var inte lik abra som de två tidigare tycker jag, men fortfarande, visst är det en bra bok. Jag slås verkligen av hur ojämn Rudberg kan vara, som lyckas så bra med språk och allt i dessa böckerna men inte i andra. Utveckling, förstås, men ändå?
Jaja.
Marianne Jidhoff är en väldigt trevlig huvudperson, det är kul att läsa kriminalromaner där huvudpersonen inte är ung polis med småbarn, typ. Marianne är åklagarsekreterare, 50+, smygrökare och sådär allmänt skön. Och svinrik.
Den folkkäre politikern Bror Hemros hittas makabert mördad. Marianne och hennes kollegor i den inofficiella utredningsgruppen på åklagarmyndigheten sätts in i utredningen, men innan de kommit speciellt långt försvinner två unga kvinnor. Finns det någon koppling tro?
Utredningsgruppen har förstås fullt upp i privatliven också, och det är nog de bitarna som jag tycker mest om. Jag gillar karaktärerna så himla mycket. Mariannes son har börjat supa, till exempel, Torsten är inte säker på sin Pia, Augustin är dökär i Elise och Mariannes dotter Nina ska flytta in i huset. Dessa bitar blandar upp brottshistorien på ett väldigt trevligt vis.
Det är superlättläst och helt okej underhållning, det är inte tu tal om det! Dessutom blir man oerhört hungrig hela tiden, de äter väldigt mycket god mat (och dricker väldigt mycket vin) och har fina kläder på sig och rör sig i de fina salongerna där jag aldrig satt min fot, haha.
Med Marika, Paula och Anna J. Bilden stulen från Anna på Fantastiska Berättelser! 
Härlig dag och kväll med härliga, inspirerande personer! Nu dödstrött, mätt och dags för bingen. Mer imorgon! 
