Annzah

Nedräkningen är i full gång…

Jag har väldigt svårt att förstå att jag ska sova här imorgon kväll! Ja, inte på trottoaren då. Rummen ser trevliga ut – lite lagom åt bordellhållet, vi är ändå nära Pigalle och Moulin Rouge – och jag får säga att de enda negativa omdömena verkar komma från lite överkänsliga människor. Typ små sprickor i toalocket – är det verkligen så störande att man måste a) klaga b) skriva negativa omdömen? Jag kallar det överkänsligt, i alla fall.

Men först två arbetsdagar var det ja. Det är tur att jag har mycket att göra, så tiden går fort i alla fall. Idag ska vi på lunchmingel på nya arenan i Kviberg. Och inatt har jag sovit gott, även om jag gärna hade fått ett par timmar till. Men snart – fyra dagar utan väckarklocka, ni är så innerligt välkomna!

PS: Kom just på att jag inte har flugit på över två år. Har de ändrat något uppe i luften? 😉

Höstlista från Hanna

Höstlista hittad hos Hanna. Dagens första allitteration – check!

Vad är det bästa med hösten?

Jag gillar höstkläder – kortare klänningar, tjocka strumpbyxor, långkofta, poncho… lite klumpigare skor och kängor… dessutom är jag förtjust i scarves och halsdukar.Och hattar, såklart!

Vad har du för höstplaner?

Två resor är inbokade i oktober – Paris och Warszawa. Andra trevliga inbokade saker är Markurells i Wadköping på Stadsteatern, och på inspelning av På Spåret här i Göteborg, författarsamtal med Karolina Ramqvist på Lundby Bibliotek, författarsamtal med Elin Boardy på Folkets Hus, bokcirkelträffar, seminarium om Bögar i populärkultur på Restaurang Trappan… och så är vi snart inne i december. Jag har dessutom många trevliga jobbmöten inplanerade, italienskalektioner, tisdagsträffar och trevlig samvaro med vänner och familj och sånt.

Vad kommer du fota i höst?

Mina resmål, får vi väl räkna med! Annars blir det väl det jag brukar fota… mat, dryck, roliga / fascinerande / vackra / gulliga saker i vardagen, mig själv då och då…

Vad kommer du dricka?

Säkra kort är bubbelvatten och kaffe. Sedan har jag fått upp ögonen för Lipton Green Tea Lemon & Macaroon. Och så är jag svag för en god kopp Earl Grey då och då. Ja, och så förälskade jag mig stenhårt i Icas äppeldryck av ciderkaraktär med flädersmak i helgen.

Vad har du på dig på hösten?

Se första frågan.

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?

Var på På Spåret-inspelning, ser jag när jag konsulterar bloggen!

Vad händer i ditt liv just nu?

Massor. Jobb, resor, vänner, plugg…

Vad tittar du på?

Jag har varit på bio två gånger denna helgen, såg Glada hälsningar från Missångerträsk och Taikon. I förrgår tittade jag lite på I am Cait på TV… i fredags såg jag på ett par avsnitt av Intresseklubben men blir mest irriterad för att det är så dåligt i jämförelse med QI trots att min blivande make är med ibland. Annars, jag vet inte. Följer ingenting just nu, inte ordentligt i alla fall – men snart blir det ju såklart dags för På spåret på fredagarna, tack och lov.

Vad lyssnar du på?

Jag behöver avsätta tid – fatta, alltså – till att göra en bra höstlista på Spotify. Just nu hattar jag fram och tillbaks mellan Amy Winehouse, Rally i P3 och Lush. Ja, och så Blankens Swanberg då.

Mina tre bästa hösttips till mig själv:

Träna så mycket det bara går, man blir pigg av det

Sov när du är trött även om klockan bara är halv nio

Ät eller drick de där fem frukterna / grönsakerna om dagen, bra av så många anledningar

Kulturkollo läser – Stenarna skola ropa

Förra omgången at Kulturkollo läser hann jag inte vara med på – jag blev klar med När kejsaren var gudomlig mer eller mindre samma dag som cirkeln var sluten, så att säga.

Månadens bok, Stenarna skola ropa av Ruth Rendell, har jag dock läst minst två gånger redan – en gång som ung tonåring – troligen min första psykologiska thriller och hejsan vad läskig den var – och så läste jag om den för lite knappt två år sedan. Jag menar – vem fastnar inte för en första mening som “Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa eller skriva.”?

Häng med och läs, du med! Jag lovar att du inte blir besviken, varken på boken eller diskussionen.

Smakebit på søndag – 4/10-2015 – Balladen om Sandra Ess av Cannie Möller

När jag gick i högstadiet hade vi författarbesök en gång om året – eller ja, två gånger i alla fall. En gång var det Per Nilsson, som jag nämnt i några recensioner de senaste veckorna, och en gång var det Cannie Möller, som hade skrivit en helt fantastisk roman som heter Lucia och som vi slukade allihop, även killarna, faktiskt.

Men sedan glömde jag bort henne. I tjugo år, sisådär, tills Hanna på Feministbiblioteket skrev om Balladen om Sandra Ess för några dagar sedan och jag genast letade upp allt av Cannie Möller på Nextory. Just Sandra Ess blev först ut igår kväll, och jag är redan nära slutet.

” – Det börjar kännas lite kallt, sa hon och reste sig när jag kom ut till henne på bryggan.

Jag andades stötigt som om jag sprungit. Hjärtat bankade. Min besvikelse var som en stor klump i halsen. Om Bengt Mårtensson bara kunde vända och gå bort längs den där parkgången då fanns det inget mer att tro på. Allt som folk kallade järlek handlade bara om svek. Bengt Mårtensson verkade mest rädd för att halka när han avlägsnade sig från den han påstod att han älskat mest i livet. Och Marek? Och Zeb? Det finns inga Stannare, bara Försvinnare.

– Jag tror vi struntar i bussen, sa Judith. Orkar du gå tillbaka, Sandra?

– Det är långt.

– Ångrar vi oss kan vi alltid kliva på senare, sa hon som om det var någon sorts samlad livsvisdom.

Under promenaden kastade sig illamåendet över mig. Vi satte oss på en bänk och vilade. Jag la mitt huvud mot Judiths axel, jag blundade och struntade i alla människor som också var ute i det vackra vädret.”

Ur Balladen om Sandra Ess av Cannie Möller, Bonner Carlsén: 2012.

Titta gärna in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!

Ljuva söndag…

Ja, det artar sig till en riktigt strålande höstsöndag. Jag vaknade supertidigt, gick upp och drack kaffe, gick och lade mig igen med en bok och somnade om i tre timmar. Har tvättat och packat lite, tagit en promenad och duschat – nu står färsen från igår i ugnen för att bli lunch medan jag tvättar lite till och skriver en stund.

Efter lunch ska jag planera Paris – förmodligen på stan någonstans, jag behöver både inspiration och vettigt wi-fi – sedan blir det Taikon på nya Göta, jag har inte varit där ännu – och så avslutas dagen med yoga ikväll. Och ugnsomelett med tacorester till middag, också. Att det ska vara så svårt att bedöma åtgång. Men tacos är ju en väldigt tacosam (!) resträtt.

Ja, och så ska jag måla om naglarna. Det är väl det största åtagandet för dagen. Av någon anledning vill jag kanske inte ha knallrosa med strösselglitter under hela resan.

Känns som ett bra upplägg för dagen hittills! Ja, hittills har den ju redan varit strålande. Detta ljuva, att få somna om med en bok och inte ha ett åtagande i världen att vakna för…

2015: 149 – Du & du & du av Per Nilsson

En baksidestext:

”Anon, Zarah och Nils. Deras liv flätas in i varandras på ett spännande och oväntat sätt. En underbar bok, roande och oroande. Som väcker känslor, tankar och livslust.

Anon, 12 år, är lite speciell. I skolan blir han ibland mobbad. Anon med de blå stövlarna. En dagdrömmare som fantiserar om någon som heter Sara och vars plånbok han har hittat. Hon är säkert hans drömtjej …

Zarah, 17, luciavacker, skärpt och orädd. Vill egentligen göra slut med sin odräglige pojkvän Victor, men förnuft och känsla kommer – som så ofta – inte överens.

Nils, 20, studerar matematik och tänker mycket på livet och döden. Vi lever nu. Sen är vi döda. Det finns ingenting att vara rädd för. Nils känner igen sig i Anon, han var själv likadan när han var tolv.

De tre huvudpersonerna i berättelsen känner till en början inte varandra. Men snart korsas deras vägar …”

Ja. Precis som med min senaste encounter med Per Nilsson – Ett annat sätt att vara ung – vet jag inte riktigt vad jag tycker om denna. Vissa bitar är väldigt bra – jag tycker särskilt om kapitlen om Anon. Vissa är helt utflippade, och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Ett par av sakerna som Nils tar sig för är så konstiga att de är obehagliga. Men det kanske är med flit, det också.

Jag tänkte väl fortsätta lite grann med Per Nilsson, för det känns som om jag missar någonting när jag inte förstår storheten i bland annat denna roman. Men jag vill gärna förstå, för jag antar att det måste finnas något alldeles spektakulärt bra.

Inte för att detta var en oangenäm läsupplevelse, så är det inte alls. Men jag förstår inte riktigt. Läser recensioner av högstadieelever som säger att den som inte tycker att detta är ett mästerverk inte lyckats ta sig in i den – underförstått är för korkade för att fatta – och det vill jag inte vara. Undrar om jag hade fattat den bättre om jag läste den för femton år sedan? Det får vi aldrig veta. Förstås.

2015: 148 – Bert och datadejten av Anders Jacobsson och Sören Olsson

Jag skriver inget jättelångt om denna heller, tänker jag – men även här har Jacobsson och Olsson lyckats väldigt bra med att föra fram ett viktigt budskap till läsarna – nämligen om hur viktigt det är att komma ihåg att folk inte alltid är helt ärliga på internet. Många är inte de de ger sig ut för att vara – och det kan ha fruktansvärda konsekvenser.

Detta illustreras på ett ganska lättsamt vis – förstås. Men jag hoppas att ungdomar som läser tar till sig detta och är på sin vakt. Redan när jag var ”liten” kunde sådant hända, men nu med sociala medier och annat är det så oerhört mycket mer utbrett, och det finns väldigt mycket mer att passa sig för så att säga.

Detta är mycket väl invävt bland allt det grabbiga och dråpliga som alltid finns runt Bert, Åke och Lill-Erik. Bra!

2015: 147 – Sune i Grekland av Anders Jacobsson och Sören Olsson

Jag ska inte göra någon längre utläggning här – och för övrigt har jag inte sett filmen med samma namn, så jag vet inte alls om den ens är baserad på boken.

Detta är en typisk Sunebok, dråplig och snabbläst, med ett väldigt väldigt viktigt budskap till unga människor sisådär i Sunes ålder – om att man ska följa sitt hjärta och sin hjärna, och inte bara göra vad andra säger åt en att göra. Och att man inte ska göra saker som man själv känner är fel, bara för att imponera på någon eller göra någon annan nöjd.

Detta gäller förstås även vuxna. Men jag tror att det är väldigt viktigt att barn lär sig att de inte bara ska lyda blint vad det än gäller. Vissa saker är fel – och därmed basta. Bra där.

2015: 146 – Du och jag och vi av Pia Hagmar

Detta är något så unikt som en roman som jag faktiskt delvis varit med och byggt fram. Jag hänger en hel del på et hästforum – även om jag inte håller på med hästar längre och inte har gjort på tjugo år så finns det en väldigt aktiv och trevlig del där för allmänt prat – mycket böcker, mat och annat. Och Du och jag och vi är skriven av en användare där. Ja, hon har skrivit ganska mycket annat också – något fyrtiotal böcker har hon väl skrivit tror jag…

Denna kom ut för två år sedan och först nu har jag kommit mig för att läsa den. Jag har egentligen ingen särskilt bra förklaring till det, mer än att jag glömde av den. Alla på forumet läste den på en gång, jag var upptagen med något annat – men nu så!

Här följer vi då fyra kvinnor som har hästintresset gemensamt – de har hästar i samma stall – men inte så mycket mer. Eller?

Annika äger stallet. Hon är burdus, rakt på sak och inte särskilt finkänslig – men verkar ha ett hjärta av guld, och mycket kärlek till sin familj. Lisbeth är butiksbiträde med sonen varannan helg och slits sönder av sin ångest för den hemlighet hon bär på. Linn är hemkunskapslärare under en kass rektor, har fullt upp med häst och hem och barn och jobb och make som inte klarar någonting själv. Och så Ellen, till synes lyxhustru som har allting lite finare och bättre än de andra… men hon dyker inte alltid upp på det hon lovat då hon ofta gör sig illa.

Parallellt med den mer raka berättelsen löper kursiva stycken där vi får ta del av tjejernas hemligheter – men vems är egentligen vems hemlighet?

Det finns inga rosa glasögon här, och mycket få likheter med barndomens hästböcker. Socialrealism är bara förnamnet. Och när krisen kommer är det das för alla att komma samman och inse hur mycket de egentligen har gemensamt, och vad de måste plocka fram för resurser för att lösa situationen – på liv och död.

Mycket fin och välskriven relationsroman. Hästarna och stallivet är en extra krydda. Jag har ju funderat pmycket på det här med att det är viktigt att tänka på att alla har sina olika anledningarna till att de är som de är och gör som de gör, och det blir mycket tydligt i denna roman.

Crazy for You på Göteborgsoperan

I torsdags kväll såg jag Crazy for you på Göteborgsoperan med två nyfunna vänner – jag kan verkligen rekommendera den! Någon beskrev den so ett energipiller, och det kan jag hålla med om – mycket fart och fläkt och färg, stepp, humor och Gershwin.

Kom hem vid kvart i elva men kunde inte somna på länge – jag var så himla pigg efter föreställningen! Riktigt härligt.

Handling? Ja – bankirsonen Bobby från New York skickas till Dead Rock i Nevada för att stänga ner stadens teater då de inte har kunnat betala sina lån. Samtidigt hyser han en oerhör dlust att själv stå på scen och dansa. Han blir dödsförälskad i teaterchefens dotter, Polly, och bestämmer sig själv för att sätta upp en pjäs för att rädda teatern. Det är bara det att då måste han klä ut sig lite grann…

Musikalen är skriven runt Gershwins låtar, snarare än helt skriven av dem. Den enda sången jag kände igen rakt av var Nice work if you can get it – som jag älskar! – men nu när jag läser låtlistan är det ju flera kända melodier som jag bara aldrig hört på svenska förut.

Det var i alla fall en mysig kväll, och man borde göra sådant här oftare! Kanske skulle jag förresten passa på att se något i West End i maj… var inte på en enda musikal när jag bodde i London – dock på teater. Och på teater ska jag förresten igen den 16:e oktober på Stadsteatern med Hanna, längtar redan!