Paris runt på buss – Montmartre Tour

Efter min lilla frukost på Costa Coffee Montmartre som ligger alldeles vid hotellet, gick jag till Anvers Métro för att ta mig till Rue de Poissonière, där man plockar upp sitt Paris Pass – som ger fritt åkande på kollektivtrafiken, fritt inträde och prioritet i köerna på 60 muséer och då The Big Bus Tour, som är en mycket stor behållning för en förstagångsbesökare! 
 
Att åka tunnelbana gick bra, jag befarade långa hemska rulltrappor à la Angel i London, men det var mest trappor. Någon enda rulltrappa – och så såg jag en som man bara kunde åka en person i bredd i, så att säga! Jättegullig. 
 
I alla fall. Jag åkte från Anvers, bytte på Rochechouart Barbès – hade kunnat promenera, inser jag nu, men följde förstås instruktionerna jag fick från snälle killen i biljettkassan – sedan till Strasbourg – St. Dénis och sedan till Bonne Nouvelle. Älskar namnet. Där hittade jag minsann kontoret, plockade upp grejerna och åkte vidare till Pyramides via Opéra. Kände mig riktigt världsvan 😉 
 
Där låg kontoret för The Big Bus Tour samt första stoppet, så då var det bara att åka! Det var en trevlig tur, jag fick sitta för mig själv och behövde därför inte sitta vid kanten utan kunde flaxa med armarna lite som jag ville när jag skulle fota. Håll i er för här kommer ett gäng… 
 
 
 
 
Många dyra butiker på rad – men med helt vanliga människor som kom ut. Alltså, de flesta som kom ut med kassar såg snarare ut som Gekås-kunder än sådana som shoppar på Cartier och Tiffanys. Inte mig emot, missförstå mig rätt, men det var förvånande! 
 
 
L’Opéra. Som jag tror att jag har åkt förbi och runt sex gånger under dagen 😉 Fantastiskt tjusigt och pårligt – jag ser var Dramatens ingång blivit inspirerad av. 
 
 
Café de la Paix, alldeles bredvid Operan. 
 
 
Galeries LaFayette – en av byggnaderna, i alla fall, med den modernare loggan. 
 
 
Boulevard Haussmann. Oh, vad mycket vi har läst om den! 
 
 
Jag. Lite urblåst. Det har varit mycket vackert väder idag, men lite blåsigt och ja – ovanpå en dubbeldäckare utan tak är det väldigt blåsigt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ett kattkafé! Med katter i och på – och bäst av allt, musikalen Cats går på en teater precis intill. Jag tror faktiskt inte att det är relaterat. 
 
 
L’Église de Trinité. 
 
 
 
 
Moulin Rouge! Detta är alldeles i närheten av där jag bor. 
 
 
 
Pigalle. 
 
 
En Marmitebar! Haha. 
 
 
Sacré-Coeur – zoomad som bara den. Jag ska gå närmare imorgon! 
 
 
Älskar dessa söta stånd. 
 
 
 
 
 
Voici le Gare. C’est la Gare du Nord à Paris – ett av de första kapitlen i min franskabok från sjuan. 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan hoppade jag av, halsade en Pellegrino och hoppade på Classic Tour. Kommer strax dit 🙂 

Petit dejeuner

Teaterkaféet jag tänkte äta frukost på hade ”problem” – så frukost blev på brittiska Costa. Men det var ruggigt gott! 

Nu har jag manövrerar tunnelbanan kors och tvärs för att hämta mitt Paris Pass och sedan biljetten till Big Bus Tour, som jag tror är ett bra sätt att starta vistelsen – jag har ju noll lokalsinne oxh det kan vara käckt att se var allt ligger i förhållande till varann. 

Nu en café au lait innan jag hoppar på bussturen på Avenue de l’Opéra! 

Största anledningen till detta pit stop var att jag var brutalt kissnödig men det var fantastiskt gott illykaffe. Tur att bra kaffekedjor tagit sig till Frankrike! 

Bonne nuit de Paris

Jag är framme i ett stycke, resan gick mycket smidigt – jag behövde inte visa passet en enda gång. Var inte det konstigt? Jag erbjöd mig när jag lämnade av väskan, men hon tyckte att vi kunde strunta i det. Och inte behövde jag visa det på Charles de Gaulle heller. Jaja, inte mig emot men det var lite underligt. 
 
Efter att ha hört skräckhistorier om hur svårt det är att ta sig ifrån space age-flygplatsen som är CdG av både M och A på jobbet och, av alla människor, tjejen i Forexkassan, bestämde jag mig för att ta en taxi ändå. Där hade jag visserligen också hört skräckhistorier om 70 euro per resa, men det landade på ungefär samma som det hade blivit att ta Roissybus in till Place de l’Opéra och sedan taxi till Montmartre. Och gick på ett litet kick, så det var ett bra val. 
 
Mitt rum är jättestort men ändå mysigt, bordellgardiner och bordellspegel, mycket nöjd med detta förstås. Det är ju inte långt till Moulin Rouge! 
 
Nu ska jag i alla fall ta en snabbdusch, hoppa i nattlinnet och bädda ner mig. Mycket trött men mycket uppspelt, så vi får väl se hur det blir. Antagligen somnar jag på fem minuter… 
 
Återkommer imorgon, såklart! Jag ska hämta mitt Paris Pass det första jag gör, men de öppnar först 10 – så jag ser fram emot sovmorgon. Även om jag säkert kommer att vakna tidigt – men då får jag ju sitta och skriva, bland annat om havet, i Montmartre istället. Det låter väl härligt? 🙂 

Det är skillnad på text och text…

Exempel 1: The horror! 
 
 
Alltså – har du någonsin läst något liknande? Helt oerhört att detta har gått till tryck – och jag förstår att det ärpå eget förlag. Ur Iskall hämnd av Ramona Fransson. 
 
Exempel 2: Är det mat snart? 
 
 
Något så ljuvligt! Det vattnas i munnen på riktigt. Ur Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg. 

Och Nobelpriset går till…

Ni minns väl Bläckfisken Paul, som tippade fotboll 2010? 
 
 
Nu tippar SVT:s kulturchefs katt Moki årets Nobelpristagare i litteratur. ((Hoppas att han är döpt efter Fragglarna.))
 
Och inte mig emot, om katten har rätt. Joyce Carol Oates är sannerligen en värdig vinnare, men jag tror inte på det som De Aderton påstår, att de inte alls tar hänsyn till om en viss sorts vinnare fått priset nyligen – i detta fall kvinnor från västvärlden. Doris Lessing och Alice Munro ligger för nära i tiden, tror jag. Dessutom brukar man säga att Oates är för produktiv för Nobelpriset. 
 
Jag har hittills aldrig gissat ens tillnärmelsevis rätt, men i år tror jag på Murakami. Men jag hoppas verkligen inte att jag har rätt i år heller. Betackar mig för gubbsjuka… gubbar. 

Tematrio: Kvinnor som skriver om män

 

 
Veckans tema hos Lyran är en spegel från förra veckan – män som skriver om kvinnor – och fokuserar istället på kvinnor som skriver om män. 
 
Jag tycker att detta var klurigt! Först cirkulerade det bara en massa deckarförfattare i huvudet, men sedan lossnade det. Även om en deckare fick vara kvar – jag är omåttligt förtjust i Lord Asherton. 
 
 
   

   

 
Elizabeth George skriver lysande deckare om kommissarie Lynley – eller 8th Earl of Asherton, som han också kan titulera sig. 
 
Det är ingen hemlighet att Donna Tartt är en av mina favoritförfattare, och hennes gestaltning av Richard Papen i Den hemliga historien är underbar. Theo Decker i Steglitsan är också mycket bra, men det är Rickard som är min favorit. 
 
Susan E Hinton skrev om killarna i The Outsiders som tonåring. Pony Boy är en de starkaste berättarrösterna jag vet, men gestaltningen av de andra grabbarna är också mästerlig.