Jag tycker att jag hinner läsa mycket, trots litet barn och skiftarbetande make, men de senaste åren har jag nästan uteslutande läst deckare och spänningsromaner. Jag vet inte riktigt vad det är, men antar att det har med koncentrationsnivåer att göra, och att det ofta går att läsa ett par sidor, bli avbruten och sedan plocka upp storyn igen några timmar senare utan att komma alltför vilse. Enkelt språk, karaktärer som är lätta att lära känna och ibland alldeles lagom förutsägbart.
Lite annat slinker förstås ner, men av någon anledning är det deckare som är mest lättsmälta för mig. Feelgood och romance funkar inte alls på samma sätt (nå, romance är inte min genre ändå). Jag antar att jag ska vara glad att jag har både tid och lust att läsa, men nog kan jag önska att jag orkade ta mig an lite mer litterära grejer också. Jag ska läsa Yesteryear till nästa månads bokklubb och den ser jag fram emot.
Jag har till exempel plöjt mig igenom alla Christina Larssons deckare om Ingrid Bergman det senaste. Kul med Göteborgsmiljö och dessutom en bra sådan! Även Anna Ihréns serie om Morden på Smögen har slunkit ner, och nu ser jag fram emot spin-offen Morden i Lilla London där första delen kommer som e-bok snart.
Jag har också läst Camilla Läckberg & cos serie om Pauline Ek, där en kortroman i veckan har släppts – tio stycken totalt. Mycket underhållande må jag säga.
Vad ska jag ta mig an? Lydia Sandgrens senaste tänkte jag läsa under mina nästa två semesterveckor, tjock och go förstås men jag tror att det blir bra flyt. Ultravåld av Tone Schunnesson blir det också snart, men den tror jag kommer att kräva betydligt mer av mig rent mentalt.
Mer än ett inlägg om året bör jag väl också kunna åstadkomma kan man tycka.
Stories from the city, stories from the sea 