Första boken om civilutredaren Harriet i Landskrona slutade med en cliffhanger värdig den blåa uttoningen i slutet av varje avsnitt av Skilda världar, så jag kunde inte låta bli att hoppa på bok två ganska snart därefter.
Den stora behållningen med denna serien för mig är just Harriet. Hon är mänsklig, hon är inte perfekt, hon tjuvröker med pizzabagaren vid polisstationens parkering och hon bryter mot regler och bestämmelser när hon tycker att det är lämpligt. Men hon är också en omhändertagande dotter och en god vän – och väldigt, väldigt rolig.
Brotten är förvisso också intressanta. Här flyter ett lik i land i Lerviken, det lilla fiskeläget en bit från Landskrona där Harriet bor hos sin pappa Eugen. Kroppen har märkliga frätskador och är omöjligt att identifiera. Parallellt med detta ska ett toppmöte om migration och flyktingar hållas i Landskrona där massor av högprofilerade politiker från hela EU ska delta. Säkerheten är stenhård – men är det tillräckligt?
Och mitt i alltihop bollar Harriet sin relation med den olämplige Rikard – olämplig, då han är advokat som ibland anlitas som offentlig försvarare och därmed kan hamna på Harriets arbetsplats. Och kanske är det andra saker som också gör honom olämplig? Jag uppfattar en intensiv laddning mellan Harriet och en annan person också, och skulle bli förvånad om detta inte utvecklas i bok tre.
Boken finns att köpa här.
Stories from the city, stories from the sea 