Firsts av Laurie Elizabeth Flynn

Här har vi ännu en titel som har hamnat på och lyckats klamra sig fast på min TBR-lista i flera år. Jag vet inte riktigt hur den har överlevt, men det har den och i höstas kom jag mig för att läsa den. 
 
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den. Det är skickligt att skriva en bok med en hyfsat osympatisk huvudperson, som ändå genomgår en imponerande karaktärsutveckling och jag vill liksom heja på henne. Mercedes är tjejen som ger killarna i sin skola ”den perfekta första gången”, i utbyte mot ett löfte att de ska ge sina flickvänner ”den perfekta första gången” i sin tur. Ja, ni hör ju, det är ganska rörigt. 
 
Karaktärsutvecklingen är som sagt riktigt bra för sin genre, och boken tar upp många teman som är viktiga och som berörs på ett bra sätt. Kärlek, familj, vänskap, sexualitet, moral och förändring. Det är bra. Men är boken bra? Jag vet inte riktigt om den är det. Om det hade stannat vid att diskutera dessa viktiga, stora ämnen så absolut, men andra halvan blir så rörig och förutsägbar att jag vet inte riktigt vart jag ska placera läsupplevelsen. Helt okej som debut, men kunde ha varit bättre. 

Black-Eyed Susans av Julia Heaberlin

Här har vi ännu en titel som klamrat sig fast på min TBR i många år och klarat alla rensningar – men jag har ingen aning om varifrån jag fick tipset. Kanske är det omslaget, som påminner mig om American Beauty (men som nu när jag tittar ordentligt på det egentligen är ganska otrevligt och sexualiserande av ett offer. 
 
Tessa Cartwright hittades som 16-åring, knappt vid liv, på ett fält i Texas bland en massa ben. Hon har nästan inget minne av hur hon hamnade där. Runt omkring växer ett hav av rudbeckior – Black Eyed Susans, på engelska – så Tessa och offren som inte klarade sig kallas i folkmun för Black Eyed Susans. 
 
Det lilla Tessa kunde ge polisen i form av minnesbilder då var tillräckligt för att en man skulle dömas till döden. Hans avrättningsdatum börjar nu närma sig, nästan tjugo år senare, när Tessa börjar upptäcka planterade rudbeckior på olika platser i sin närhet. Detta får henne att tänka att mördaren inte kan vara den som sitter i dödscellen – han måste vara på fri fot, vilket skulle betyda att mannen som väntar på sin avrättning är oskyldigt dömd. Tessa bestämmer sig därför för att göra allt för att lyckas komma ihåg vad som egentligen hände, tillsammans med poliser, psykologer och advokater omkring sig.
 
Det är rätt spännande och hyfsat oförutsägbart, men ibland lite långrandigt och babbligt. Helt okej men ingenting som riktigt fastnat. (Helt ärligt minns jag inte såhär tre månader senare riktigt hur det slutade.)