Jag har läst ett par böcker av Matt Dunn tidigare, för många år sedan, och minns att jag tyckte att de var rätt mysiga. Mycket Brighton och finurliga tankar, lite åt Mike Gayle-hållet (om än inte lika bra). A day at the office poppade upp som något erbjudande i Kindle Store i julas eller där omkring och jag tänkte att det skulle vara trevligt att återse Dunn då mina minnen var positiva.
Men nej. Nej. Nej. Läs inte denna. Den är g r ä s l i g.
Större delen av boken är som en fars, upphängd på ordvitsar. Extremt fokus på folks kroppar. De kvinnliga karaktärerna är så platta att det kryper i mig.
Vad det går ut på? En dag på ett kontor i London – men inte vilken dag som helst utan Alla hjärtans dag. Missförstånd och idioti, det är väl ungefär det.
Men, undrar du då, varför läste jag ut den? Ingen aning faktiskt, jag lägger sällan ifrån mig en bok som jag börjat på men i detta fallet borde jag faktiskt ha gjort det.
En stjärna, max. Nästa, tack! (Och då menar jag inte nästa bok i serien.)
Stories from the city, stories from the sea 