Ingrid och Jan har varit gifta i tjugofem år. De bor i Oslo tillsammans med sönerna, som egentligen är för stora för att bo hemma och som stökar ner i köket och har bromsspår i kalsongerna. Samlivet sköts nogsamt en gång i veckan, men Ingrid är trött på allt nu. Arbetet som lärare är inte längre stimulerande och det mesta är rätt lacklustre.
Jan, däremot, har just blivit befordrad på jobbet. Numera departementschef, med tankar på den yngre kollegan Hanne, som är barnlös, i mitten av 30-årsåldern och som känner sig lite kvarlämnad när alla väninnor gifter sig och får barn. Porträttet av Jan är ibland så träffsäkert att jag blir förbannad, vissa av hans repliker är så mansbebisaktiga att man baxnar.
Vi följer dessa tre vuxna i en bisarr, absurd, mörk, hysterisk och tänkvärd triangelhistoria under något år. Otroligt träffsäkert och på sina ställen väldigt roligt – jag lyssnade på boken, och vaggades ibland in i en falsk trygghet där folk är som folk är mest – och så plötsligt händer något fullständigt vansinnigt, så att jag får pausa ljudboken vid Chalmers och backa en minut för att se om jag verkligen hörde rätt…
Jag tycker oerhört mycket om Nej och åter nej och är glad att den är nominerad till Årets bok för det är den sannerligen värd.
Förra veckan gästade Lykke Lundströms Bokradio, och det programmet kan du lyssna på här. Jag rekommenderar det varmt! Och så läser du boken, också. Den finns att köpa här eller här.
Stories from the city, stories from the sea 