
Som sagt så läste jag flera album av Liv Strömquist tätt inpå varandra – och har lite svårt att hålla isär dem. Så även nu – och nu har det ju gått lite tid dessutom eftersom bloggen inte ville funka i helgen, när jag faktiskt hade tänkt skriva.
Nåväl. Precis lika strålande som Einsteins fru – jag minns inte nu om det är i detta albumet som Eva Braun har tjejmiddag, men det var så vansinnigt kul att jag höll på att ramla över soffkanten. Så, så bra.

