Farligt att förtära av Maria Lang

 

Åh, jag älskar dessa gamla svenska deckare så gränslöst! Stieg Trenter och Maria Lang är favoriterna. Jag är ganska säker på att jag redan har läst denna för några år sedan, men det verkar inte som om jag har skrivit om den när jag söker i bloggen. (Fast nu när jag sökte i arkivet här hittade jag den och jag hade faktiskt skrivit om den här. Googlefunktionen i bloggen är hopplöst dålig.) 

 

Det är en Puck-bok, och den andra av Langs deckare. Jag tycker, nu när jag har läst fler, att man känner av skrivarglädjen i denna på ett annat sätt än i de som kom längre fram. Det är härligt. Jag gillar skildringarna av Stockholm skarpt också, jag är inte särskilt bevandrad i hufvudstaden men gillar verkligen att läsa om den! 

 

Puck har fått ett vikariat i ett läroverk där även fästmannen Eje arbetar. Hon ska undervisa i litteraturhistoria inför studenttentorna, och på avslutningsfesten ska ett litet drama som Eje skrivit uppföras. Men det blir inte riktigt som tänkt, då en av skådespelarna segnar ner död mitt i skådespelet och inom kort hittas ännu en person mördad – båda med gift som kan hittas i kemicum – men vem har nyckeln dit? 

Christer Wijk kommer såklart farande och reder upp det hela. Och det är läsnjutning på hög nivå! Jag blir lite sotis på alla som hittar en massa Langdeckare så fort de får syn på en loppis – jag antar att jag bevistar fel ställen. 

 

Jag använde frasen ”gemytliga giftmord” för att beskriva denna på Instagram, och vidhåller vid att detta är en ypperlig beskrivning. Det är ju, trots ond bråd död, väldigt mysigt.