Smakebit på søndag – 27/11-2016 – Rosie-effekten av Graeme Simsion

Söndag igen! Jag har varit i Hunnebostrand i helgen och mest undvikit sociala medier och bloggar eftersom jag verkligen inte vill få reda på något om nya Gilmore Girls. Men nu har jag satt igång första avsnittet och sitter i soffan med – drumroll please – min nya iPad! Låt oss se hur det funkar att blogga – det verkar väldigt lovande får jag säga.

Veckans Smakebit kommer ur Rosie-effekten av Graeme Simsion. Jag tyckte att första boken om Don och Rosie var… okej, inget att hänga i julgranen men ändå ganska underhållande. Nu har de flyttat till New York och Rosie har just avslöjat att de väntar barn.

Den allmänna uppfattningen är att människor tycker om överraskningar: därav de traditioner som vi förknippar med julen, födelsedagar och bröllopsdagar. Min erfarenhet är att det är givaren som får ut mest av det hela. Offret är ofta satt under press för att med kort varsel simulera en positiv reaktion på oönskade föremål eller aktiviteter utanför schemat.

Rosie ville absolut följa gåvotraditionen, men hon hade varit påfallande lyhörd i sina val. Kollegor hade redan uttalat sig positivt om de skor som hon hade gett mig på min fyrtioettårsdag tio dagar tidigare och som jag nu bar till jobbet istället för avlagda löparskor.

Rosie sa sig tycka om överraskningar, och det till den grad att hon sa: ”Överraska mig” när jag frågade om henne till råds om vilken pjäs eller konsert eller teater jag skulle boka.

Nu planerade jag en överraskning som skulle bräcka alla de tidigare, frånsett den gången jag avslöjade hennes biologiske fara identitet och när jag tog fram en förlovningsring.”

Ur Rosie-effekten av Graeme Simsion, Månpocket: 2014