Kim Thúy är en ny bekantskap för mig. Jag har nog sett hennes tidigare böcker på diverse bloggar, men det har inte blivit att jag har läst henne själv. Nu fick jag den fantastiska chansen att vara med på livesession med Kulturkollo Läser och författaren på Bokmässan förra söndagen, fina Sekwa skickade mig en e-bok och jag sträckläste den under en sen kväll och tidig morgon.
Det var en helt fantastisk timme i R3, den där stunden förra söndagsförmiddagen. Jag svävade därifrån på moln! Nåja. Det kändes så. Denna enorma energi som kommer ur denna lilla kvinna är oslagbar!
Och det är boken också. Kim Thúys språk är olikt något annat – det är så vackert, så väl avvägt, så minimalistiskt men så målande. Jag kan inte jämföra det med något annat – det är verkligen utsökt, vilket är ett ord många av oss använde för att sammanfatta boken med ett enda ord.
Bao Vi, bokens huvudperson, är ensam flicka i en familj med tre bröder. Hon flyr till Kanada från Vietnam tillsammans med sin mor och bröderna – fadern stannar i Vietnam, trots att han varit fängslad under kriget. Väl i Kanada måste de anpassa sig till det nya landet och levernet – Vi anpassar sig kanske lite väl mycket, enligt familjen. Hon har stort stöd och inflytande av sin moster, och tack vare henne blir Vi en modern kvinna med en framgångsrik karriär inom juridiken. När hon en dag får chansen att återvända till hemlandet träffar hon Vincent.
En ljuvlig berättelse med starkt feministiska undertoner. Jag kommer att läsa Thúys tidigare romaner så fort jag bara hinner – hon är remarkabel. Översättaren Ulla Linton fanns också med under vårt möte, och hon ska ha en stor eloge för denna underbara text.
Stories from the city, stories from the sea 