
En kommentar på Instagram påminde mig om att jag hade tänkt ta reda på mer om Hjalmar och Märta Söderberg – och när detta inlägg publiceras sitter jag, om allt går som det ska, i biosalongen och är ganska mitt i Den allvarsamma leken. Det var kollegan S som påpekade att hon gärna hade använt Hjalmar som bebisnamn – efter Söderberg – om det inte hade varit för hur han behandlade hustrun.
Och ja. Jävla gubbe, sammanfattar väl det hela. Fantastisk författare, men han var fasen ingen bra människa för det.
Cullberg och Sahlin har gjort fantastisk research bland brev, artiklar och annat och det är oerhört intressant från första till sista sidan. För den som vill ha en snabb re-cap så handlar det i stort sett om hur Hjalmar S placerade Märta S på mentalsjukhus, nervhem och olika anstalter när hon väl egentligen främst hade behövt hjälp mot sin reumatism och artrit…
Jag rekommenderar boken. Rekommenderar den som bara den. Dessutom en väldigt intressant berättelse om Stockholm där strax efter förra sekelskiftet – sådant är alltid spännande.
Den här har jag läst och rekommenderar den också varmt!
GillaGilla