Barnet från ingenstans av Kari Rosvall – jag såg henne i Skavlan i vintras och tyckte att hennes berättelse verkade intressant – hon fick reda på när hon var över 60 år att hon föddes som del av Lebensbornprojektet. Det är en intressant berättelse men den är inte särskilt bra berättad.
Det ska nämnas att den först skrevs på engelska tillsammans med en irländsk författare (Rosvall bor i Dublin sedan många år) och har alltså översatts… och det känns lite konstigt på sina ställen. T.ex förklaras förhållandet mellan svenska och norska medelst en liknelse mellan Dublin- och Corkdialekter, det är ju helt överflödigt i den svenska översättningen kan jag tycka.
Så störde jag mig på en sak, något så infernaliskt faktiskt – brace yourselves för gnäll-Anna. Som tonåring arbetade Rosvall som en sorts assistent till Sven Stolpe, ni vet, den store författaren som även var morfar till bröderna Schulman och alltså far till Lisette Schulman, programledare, talskrivare och deltagare i allra första På spåret. Så lite kändis sådär.
I boken beskrivs hur Rosvall och Lisette var i samma ålder och gjorde en del saker tillsammans och så. Det är bara det att det skiljer sju år mellan dem, och om Kari jobbade där som sextonåring (vilket verkar stämma med en annan händelse där hon var sjutton) var Lisette alltså nio år. En sextonåring och en nioåring är inte jämngamla och det känns alltså som om hon kastades in i berättelsen som någon sorts helt onödig namedropping. Jag förstår såklart att man nämner arbetet för Sven Stolpe, det är ganska stort som tonåring, men inte varför man liksom hittar på någon sorts relation. Särskilt inte en som är så lätt att kolla!
Men detta har antagligen med faktumet att den skrevs på engelska att göra. Ingen på Irland bryr ju sig om att kolla detta, men jag råkar veta att Lisette Schulman föddes 1951 för mamma och jag pratade om henne för inte så längesen.
Förstår ni varför jag kopierade vad jag redan hade skrivit? Det är ju faktiskt väldigt tråkigt att gnälla egentligen, och jag tycker att det är extra tråkigt att gnälla i bloggen! Jag lade till och drog ifrån lite grann, men essentiellt så är det samma sak.
PS: Om ni klickar på länken i hennes namn ovan så kan jag säga att det räcker gott att läsa DN-artikeln.
Stories from the city, stories from the sea 