Trots att jag börjar bli lite trött på privatdetektiven, förlåt barnmorskan, Cecilia Lund så kan jag inte låta bli att ta mig igenom serien. Den har ju något, och det något är oftast tillräckligt bra för att jag ska kunna se runt det som irriterar mig. Jag gillar uppenbarligen berättelser om barnmorskor…!
Cecilia har börjat jobba på en privatklinik nu, en föga förklädd version av BB Sophia som heter BB Victoria. En ung kvinna kommer in och föder ett barn men överger sonen natten efter förlossningen. Vem är hon, Malika, och vart har hon tagit vägen?
Som alltid är det en massa drama vid sidan om. Skilsmässan är ett faktum och Cecilia är numera varannanveckasförälder i förorten. Sonen Marcus har en massa problem i skolan, mamma Christina har ekonomiska problem på tidningen och med sambon som inte är så sugen på livet längre, systern Susanna driver sin erotikportal med stor framgång och exmaken John funderar på att starta ett pappakollektiv. Jag läser faktiskt hellre om detta och om livet på förlossningen än om dessa evinnerliga farliga privatspaningarna Cecilia ger sig ut på.
Några viktiga och aktuella ämnen tas upp – tiggare och människors lika värde. Det är väldigt bra att det tas upp i skönlitteraturen – särskilt i sådan här litteratur som jag tror når en stor massa, särskilt kvinnor, som behöver få lite bättre koll på ett och annat och inte bara tro på vad som står på internet. Kjell Kritik når inte alltid ut i stugorna.
Så, ja – helt okej men ingen sprudlande läsupplevelse. Men naturligtvis kommer jag att läsa – eller lyssna på – Skugghäxan, bok nio, inom kort också. Jag har insett att just dessa böckerna passar mig allra bäst som ljudböcker 🙂
Stories from the city, stories from the sea 