Det har varit en bra dag i köket, förutom chutneyn som jag aldrig har gjort förut vågade jag mig på laxfärsbiffar. Det låter inte särskilt svårt, men det är inte helt enkelt att handskas med färsen heller. Dels är den väldigt fet, och dels var den väldigt finmald.
Jag fick blanda den med ett ägg och lite potatismjöl för att få styrsel på den. Salt, vitpeppar, vitlök, en halv riven lök (resten var rutten, suck) och en halv chilifrukt – sedan in med alltihop i kylen i någon halvtimme så det fick suga till sig. Och det gjorde det, men det var fortfarande omöjligt att handskas med rent handgripligen.
Så – smör i het panna och klicka ut biffar med sked. Det blev sex stycken, inte särskilt runda men någorlunda jämnstora. Man får passa dem första stunden eftersom de är så mjuka, flytta dem med stekspaden i smöret så att de inte fastnar. Sedan gick det mer eller mindre som en dans, fyra minuter på varje sida kanske och sänka värmen efter någon minut. Sedan kan man med fördel låta dem rinna av lite, de blir som sagt väldigt feta och suger åt sig av smöret i pannan också.
Och det blev väldigt, väldigt bra till slut! Romsåsen är bara turkisk yoghurt, dill, salt och peppar och lite majonnäs – och stenbitsrom då. Salladen är bara ruccola, honungsmelon och fetaost. Hade jag haft balsamico hade jag toppat med lite sådant.
Naturligtvis kan man göra egen färs istället för att köpa färdig, och då kan man ju välja själv hur grov man vill ha den.
Stories from the city, stories from the sea 