2016: 227 – Eligible av Curtis Sittenfeld

 

Curtis Sittenfeld är ännu en sådan där författare som jag inte förstår varför jag inte har läst tidigare. Eller jo, det finns en förklaring – jag har inte hört talas om henne förrän ganska nyligen. Jo, jag har säkert hört namnet i förbifarten, t.ex på listor över akaböcker som man bör läsa om man gillar Donna Tartt… men det är först senaste året som jag insett att jag verkligen borde göra något åt det. 

 

Nu prisade Siv Eligible till skyarna, och när den så dök upp på Storytel var det givet att det var dags – särskilt som jag ju nu äntligen läst – lyssnat på – Stolthet och fördom. Detta är nämligen fjärde boken i The Austen Project, där samtida författare gör egna tolkningar av några av Austens romaner. Val McDermid har skrivit om Northanger Abbey, Joanna Trollope har givit sig på Förnuft och känsla och detta är Sittenfelds tolkning av Stolthet och fördom. 

 

Familjen Bennet har förflyttats till USA – Cincinnati, främst. Jane och Liz bor i New York men har kommit hem till Ohio efter att Mr Bennet blivit sjuk. Mary, Kitty och Lydia bor fortfarande hemma. Mary pluggar och Kitty och Lydia ägnar sig mest åt crossfit, och att reta Mary för hennes eventuella homosexualitet. Mr & Mrs Bennet påminner mig om Emily och Richard Gilmore och det är nog dem jag sett framför mig under lyssningen också. Inte alls dumt. 

 

Chip Bingley är i Sittenfelds tappning läkare som varit med i någon variant på The Bachelor – nämligen Eligible där han krossat hjärtan på löpande band och gråtit i TV. Med sig har han kompisen, hjärnkirurgen Darcy, grinig och kantig men åh, så stilig. Det vosar sig att familjen Bennet lever långt över sina tillgångar, och därmed är förstås Mrs Bennet ännu mer sugen än tidigare på att gifta bort döttrarna och få lite hjälp med försörjningen. (Döttrarna har förresten åldrats en del från Austens variant – Jane fyller fyrtio under handlingens gång.) 

 

Underbart satiriskt, vasst, ohämmat, rörande och roligt. Man blir förstås vansinnig på både folk och omständigheter, men det är ju så det ska vara. Många kritiker anser att Austen själv skrev satir över sin samtid, och då är detta dubbelt upp. Otroligt bra! Jag brukar kunna lyssna på ljudböcker lite som förströelse där jag inte behöver koncentrera mig på vartenda ord, men jag älskade verkligen just vartenda ord här och därför tog det tid. Och det var bra det. Mot slutet var det riktigt så att jag inte ville lyssna mer, för jag ville ju verkligen inte att den skulle ta slut!