Jag är så kluven här. Jag älskade halva boken. Älskade! Men sedan tröttnade jag på det febriga och neurotiska och ville egentligen bara bli klar. Jag blev så himla stressad av Dolly. Men samtidigt ser jag ju varför den blivit så hyllad.
Jag hänvisar till recensionen i GP från 2008 – jag känner nämligen att jag blir stressad bara av att försöka skriva en ordentlig sammanfattning 😉 Läs den så förstår ni vad jag menar. Eller läs boken, men planera in ett yogapass direkt efter.
Stories from the city, stories from the sea 