Veckans tema på Kulturkollo är sommarplågor, och Veckoutmaningen lyder:
Veckans utmaning är uppdelad i två delar:
Den första går ut på att presentera en sommarplåga från ditt förflutna och berätta om ditt förhållande till låten (kan vara hatkärlek, kan vara enbart plågsamt eller du kanske har ett fantastiskt sommarminne till låten).
Den andra handlar om att sia den närmsta framtiden. Vilken låt tror du blir 2016 års sommarplåga?
Sommaren som sitter hårdast fast i mitt minne är 1994. Jag skulle fylla tolv i augusti, det var en otroligt vacker sommar (det var ju alla somrar när man var liten, men 1994 var ju en dokumenterat fantastisk sådan) – och det var fotbolls-VM. Och vilket VM! Jag minns att vi grillade och hade TV:n ute på tomten hos min kompis Josefin, jag minns hur vi två hade vykortstävling med vår kompis Mattias – det gick ut på att skicka flest vykort, jag har ingen aning om vad priset var eller hur man räknade), jag minns att jag brände mig på benen så att jag såg ut som en strandskata och hur jag och kusin F spelade kort på klipporna och badade så vi höll på att bli fullständigt urlakade.
Och det är väl inget snack om vilken låt som var soundtrack till denna sommaren? Nej, jag trodde inte det heller. (Och ja, jag ryser fortfarande när jag hör den, för att inte tala om vad som händer när jag ser hela SVTs VM-krönika. Jag börjar gråta redan i introt.)
Vad gäller 2016 års sommarplåga har jag verkligen ingen aning. Det verkar som om det är väldigt populärt med artister i stil med Samir och Victor, och jag förstod i måndags att det finns några nya små norska tvillingpojkar som ungdomarna avgudar. Jag har – naturligtvis – aldrig hört dem, men Marcus & Martinus kanske är ett hett tips?
Stories from the city, stories from the sea 
Hahaha, ja, ibland rodnar man ju nästan och/eller kräks när man kommer ihåg vad man lyssnade på en gång i tiden.
GillaGilla
Ja, gudars. Men det är roligt med nostalgi också 🙂
GillaGilla
För mig kommer När vi gräver guld i USA för alltid att vara förknippad med sommaren 1994, sommaren då brons plötsligt blev lika mycket värt som guld. Bodde i Bö vid den tiden och hörde bilarna tuta på Avenyn halva natten 🙂
GillaGilla
GES är ju något en minns med glädje. Jo, nog blir jag lite tårögd. Marcus och Martinus hörde jag om idag. Kan nog bli mycket spelad.
GillaGilla