2016: 145 – Finns inte på kartan av Carin Hjulström

Jag läste andra boken om Frida Fors för några år sedan, och var inte särskilt imponerad. Men av någon anledning fick jag för mig att jag nu ville läsa den första, Finns inte på kartan, i helgen när jag inte mådde hundra och gick och lade mig tidigt. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var jag inte tyckte så mycket om med den andra – i min recension verkar det som om jag tyckte att den var väldigt banal. 
 
Och jag vet inte – detta är ju inte heller någon Augustpriskandidat, men jag tyckte inte att den var banal! Handlingen är intressant och jag fastnade för den och läste ut den på en natt, mer eller mindre. 
 
Frida går journalistprogrammet i Göteborg och det börjar bli dags för praktik. Hon har sökt sig till lite olika platser, men får ingen av dem – utan hamnar på en lokalredaktion under Smålandsposten, på den lilla orten Bruseryd. Det går inte att bli omplacerad, utan hon får helt enkelt ta det hon får – så det är bara att dra upp bopålarna, åkt dit och flytta in i lägenheten som tidningen tillhandahåller i samma hus som redaktionen. 
 
Och på små orter finns förstås allt – från alkade chefer till underliga tanter som hänger i busskuren till nittonåringen som flyttar dit för att driva kebabhak. Och när Frida en dag av slentrian går upp på kommunkontoret för att läsa diariet hittar hon ett brev från ett företag som sköter kartor (?) där hon får reda på att Bruseryd kommer att försvinna från kartan om inte folkmängden stiger till över 100 personer. 
 
Men hur ska det gå till? Det är ju ingen som vill flytta till Bruseryd! 
 
Det blir en söt historia, tycker jag. Nästan lite Brunk-Holmqvist över det, faktiskt, om än inte lika vansinnigt roligt. Tredje boken om Frida har kommit ut ganska nyss – nu är hon frånskild, ensamstående morsa på 40+ i Göteborg. Och ja, jag kommer att läsa den! Och hoppas att det inte var den där tråkige Peter som blev far till barnen… 

0 reaktioner till “2016: 145 – Finns inte på kartan av Carin Hjulström”

Lämna en kommentar