Jag lyssnade på denna, i inläsning av Gunilla Leining, på Storytel. Det var en alldeles lagom lämplig bok att lyssna på under arbetstid – det är inte hela världen att tappa koncentrationen lite grann.
För visst är det förutsägbart. Men det betyder inte att det inte är trevligt!
Jess Thomas trivs inte med livet. Hon har två barn, två jobb och det går inte ihop. Dottern Tanzie är ett litet mattegeni, men styvsonen Nicky, vars egen far inte längre finns med i bilden, blir mobbad i skolan för att han är lite egen. Och använder maskara. När Nicky hamnar på sjukhus efter att ha blivit misshandlad av grannpojken har Jess helt enkelt fått nog av de där usla Fishers som bor på samma council estate.
En dag får hon ett telefonsamtal – Tanzie har blivit erbjuden ett stipendium till en fin skola. På 90%, vilket betyder att Jess och hennes odugling till ex, Marty, på något vis ändå måste hosta upp rejäla summor för att hon ska kunna gå där. Men när hennes lärare berättar om en matteolympiad med stora vinstsummor som Tanzie lätt skulle kunna vilja inser Jess att de har en chans.
Det är bara det att de måste ta sig till Skottland, på andra sidan Storbritannien, för att Tanzie ska kunna delta.
Som av ett mirakel ställer Ed, som Jess städar hos, upp. Han har själv ett kaotiskt förflutet och behöver komma bort från allt. Och efter många om och men sitter de då i bilen, Jess, Ed, Nicky, Tanzie och den illaluktande, gasbesvärade jättehunden Norman.
Större delen av boken utspelar sig på resande fot, således, och det är mysigt – även om vissa bitar känns lite upprepande. Men här och där blir man trots allt överraskad och det är fint och härligt på alla sätt. Jojo Moyes är en riktigt bra historieberättare – jag har läst fyra av hennes fem romaner som kommit ut i Sverige samt en novell – nu ska jag bara försöka mig på Sista brevet från din älskade igen, som jag dumpade efter någon fjärdedel. Kanske var sinnesstämningen fel, för det är absolut inget fel på Moyes själv!
Stories from the city, stories from the sea 