2016: 84 – Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

 

Har varit sugen på denna länge, men av någon anledning har jag skjutit upp läsandet av den. Helt oklart varför, egentligen – men nu har jag i alla fall läst den. Och det tog inte lång tid vill jag lova – jag fastnade totalt så fort jag läst något kapitel eller två. 

 

Så. Anna Benz är alltså från Boston från början, men gift med Bruno som jobbar på Crédit Suisse och bosatt i närheten av Zürich. Tre små barn – två pojkar och en flicka (som heter Polly Jean – åh, vad jag hoppas att hon är döpt efter P J Harvey!) och allt ser ganska perfekt ut på utsidan. Hon går en tyskkurs på dagarna där hon får nya vänner, allt är polerat och schweiziskt och effektivt. 

 

Och hon är så uttråkad. Precis som Madame Bovary. Så hon tar sig några älskare, som hon hittar på lite olika ställen, och börjar gå i jungiansk terapi. 

 

Och ja, på den vägen är det. 

 

Det är liksom humoristiskt samtidigt som det är klaustrofobiskt och lite skämskudde här och där. Och det blir dessutom riktigt spännande ett par gånger. Men i stort är det en tragisk berättelse om en ganska tragisk människa – men den är fantastiskt bra. Jag tyckte att kvinnoporträtten – inte bara Anna, utan alla – var väldigt bra, och jag ser fram emot mer från Essbaum. Hon är vanligtvis poet, och undervisar i poesi, så kanske skulle jag försöka få tag på lite lyrik av henne. 

 

Mycket bra, alltså!